På ”stadsvandring” i Bratteborg

Blotta tanken på en ”stadsvandring” i lilla Bratteborgs stationssamhälle låter motsägelsefull. Men har man tillgång sonen kunskapskälla i ämnet Bratteborg som Bernt Bernhardsson råder  ingen tvekan :

Även lilla Bratteborg är värd en stadsvandring.

Bernt introducerades som mannen som vet allt om Bratteborgs stationssamhälle. Man kan utan överdrift  påstå att han levde upp till det epitet. Han har verkligen totalkoll i ämnet

Samtliga fastigheter utefter genomfartsleden har sin egen historia och dessa historier hade kvällens ciceron bevarat i sitt minne. Utan minsta lilla manuskript i handen fick alla hus och många människor sin historia presenterade , inte sällan med en humoristisk slutknorr.

Bratteborg har ju haft haft affär och mejeri samt industrier. Profiler som Valter Isaksson, som startade Iskssons Meatllinustri här innan han flyttade tillhopa.

Där fanns Gösta Blomqvist som tillverkade gipstomtar med mera och sedan sålde dem över halva kungadömet. Med flera.

Bratteborg var ju också något av en järnvägsknut med en bangård med fyra spår och tågförbindelse med Fägrida via järnväg. Som avslutning vandrade deltagarna i stadsvandringen tillbaka till den numera rivna stationen från östra infarten till Bratteborg på den gamla banvallen mot Fägrida.

Kvällen i Bratteborg arrangerades av Byarums pastorat och inleddes efter andaktsstund med en kortare skogspromenad till Munkängen och ett sedan länge bortglömt industriminne.

Grunden till utvecklingen av stationssamhället Bratteborg för cirka 100 år sedan låg i att man anlade en damm öster om Bratteborg. Vid en plats i skogen som kallas Munkängen, eftersom munkarna från Nydala hade en skvaltkvarn här på 1100-talet, finns fortfarande dammfästet från 19117-18 bevarat, mitt ute i skogen vid det lilla vattendrag som via Byarumssjön och Hjortsjön senare  med Lagan och Västerhavet.

Dammen sträckte sig ända fram till stora vägen och mätte uppåt 500 meter.

– Men problemet var att den var för grund och riskerade att bottenfrysa på vintern. Vattnet räckte därför heller inte till för elleveranser annat än under dagtid, berättade kvällens eminente ciceron.

Skrivet av Kåre Boberg