På spaning efter författare (2)

I dag fortsätter Dan Gustavssons serie På spaning efter författare från kommunen med Åsa Storck.

Första gången jag träffade Åsa Storck var när hon lyssnade på min diktuppläsning i Svenarum 2010. Hos Jan Erik Viktor. Åsa köpte min diktsamling, och det var hon ensam om att göra där.

Några år senare höjde hon min andra samling till skyarna på sin blogg, vilket förde med sig att jag fick dåligt samvete därför att jag inte hade läst en enda av hennes böcker.

När jag började arbeta med denna artikel bättrade jag mig dock och läste tre böcker ur hennes produktion. ”Baddräkten”, utgiven, 2004, är den allra bästa av dem. En fantasifull berättelse om en somalisk flicka, Fadumah, som är förbjuden att bada i simhallen. Efter många om och men tillåter emellertid hennes mor att hon badar där. Och till och med i en modern baddräkt.

Tycker Åsa Storck att ”Baddräkten” är fullträffen i hennes författarskap? Jag ställer den frågan till henne.

– Den är en av höjdpunkterna. Jag gillar den. När jag skrev den behövde jag inte göra några ändringar. Det var ett fantastiskt flyt!

– När jag är på författarbesök så är det den barnen önskar att jag ska läsa.

– Jag tänker ofta på Fadumah. Hon står mig nära.

– Ja, ”Baddräkten” är höjdpunkten!

Hittills är tiotusen exemplar sålda av denna succébok. Den är utgiven i ”En bok för alla”. Inte konstigt alltså, att jag fastnar för just den boken. Jag rekommenderar både barn och vuxna att läsa den.

Åsa Storck flyttade med sin familj, maken Ulf och tre döttrar, till Vaggeryd år 2010, då hon började arbeta som bibliotekschef i Värnamo. Ulf föddes och växte upp i Vaggeryd. Åsa föddes 1964 i Västerås flyttade därifrån tidigt och växte upp i Bromölla.

Åsa började skriva när hon var 9–10 år och några år senare blev hon medlem i en skrivarklubb i Sölvesborg.

– Där fick jag inspiration och de äldre medlemmarna tog mig på allvar och gav värdefulla råd. Det var avgörande för mitt senare författarskap.

År 1991 gav Åsa Storck ut sin första bok, ”Lovisa vill bli dirigent”. Fram till i dag har hon gett ut ut 54 böcker. Några av dem har översatts och getts ut i Danmark, Norge, Holland och Tyskland.

– Det är inte lätt att själv påverka processen som leder till att man blir översatt. Mina förlag är bra på att synas. De har presenterat mina böcker på den stora bokmässan i Bologna. Och det har lett till att mina böcker har blivit utgivna i andra länder.

När jag läser Åsas böcker slås jag av att huvudpersonerna i dem är nästan okuvliga.

Jag frågar henne:

ÄR DET VIKTIGT ATT DINA FIGURER HAR EN STARK VILJA?

– Jätteviktigt! Även om de trycks ner så vågar de ändå vara sig själva. Och när de är blyga så sätter de ner foten om det behövs.

Innan familjen Storck flyttade till Vaggeryd bodde den i Gislaved. Där skrev Åsa en barnbok som handlar om speedway, en sport som är starkt förknippad med den orten.

Jag frågar henne om hon tänker skriva en bok med ett tema från Vaggeryd.

– Nej, jag har inte något sådant projekt på gång. Men en av mina böcker, ”Motorcykeln” bygger på något som Ulf berättade för mig och som hade utspelat sig i Vaggeryd. Boken utkom 1997.

Jag börjar tänka på vår stora stjärna i motocross på sjuttiotalet, Christer Hammargren, och kan inte låta bli att fråga om boken handlar om honom. Åsa känner inte till honom. Och jag kommer av mig. Men Åsa börjar som tur är att berätta.

– ”Två killar hittar en gömd alldeles ny motorcykel i skogen utanför Vaggeryd. De förstår att det är något skumt med den, men berättar inget för sina föräldrar. Istället försöker de få igång den, lyckas och kör lite på en undangömd plats. Allt är bra tills de förstår att de är iakttagna av någon …”

Mer vill inte Åsa berätta.

Till hösten ska familjen Storck flytta till Jönköping. Åsa ska arbeta som bibliotekschef på Huskvarna bibliotek. Jag säger till henne att jag tycker det är tråkigt att hon ska flytta från Vaggeryd.

– Men då kan du komma och läsa dina dikter på Huskvarna bibliotek!

”Ja”, svarar jag och ler. Men samtidigt tänker jag på att det hade varit bättre att Åsa Storck hade bott kvar i Vaggeryd, som kommer att drabbas av en stor förlust när en så stor författare kommer att flytta.

Men sedan tänker jag på att Åsas texter kommer att leva vidare. Vi i kommunen kommer i alla fall att kunna läsa hennes böcker.

Dan Gustavsson