1981 startade kolonilottsföreningen i Vaggeryd med 12 medlemmar som ägnade sig åt att odla en bit utanför Vaggeryd. Idag är de 10 personer i föreningen som hängivet påtar i jorden som arrenderas av Vaggeryds kommun.
– Det är oerhört roligt, och många har ett stort odlarintresse, berättar Laila Olausson som är kassör i föreningen.
– Det är alltid spännande att se hur det man sår växer, samtidigt som det ger en något att göra, fortsätter Torbjörn Andersson som är föreningens ordförande.
– Det är även väldigt socialt, tillägger Mariette Ny som varit med i 3 år.
Under föreningens 33 år har medlemmar kommit och gått, men Torbjörn har varit med sedan starten. Totalt har det som mest varit 20 medlemmar vilket är maxkapaciteten, och under en period var det nästan på tal att stänga föreningen då det bara var några få aktiva. Trenden vände och föreningen överlevde och fortsätter att vara mycket omtyckt av dess medlemmar.
Varje lott är 10×10 meter och det används bara kogödsel i odlingarna.
– Det ligger i tiden att odla eget nu, det är många som intresserar sig för innehållet av livsmedel man köper i affären, berättar Laila.
Kanske är det det som lockar tjuvarna också; för både denna sommaren och föregående har någon dragit upp och tagit vara på delar av odlarnas grönsaker.
– I år har jag blivit av med mer än hälften av min lök, och förra sommaren tog de många jordgubbar för mig, berättar Mariette.
– Och det är inga pojkstreck, det är inte förstört här utan de tar det som de vill ha och lämnar sedan resten, fyller Laila i. Vi har även blivit av med lite verktyg.
– Det är tråkigt, men vi har ändå klarat hos hyfsat bra, berättar Mariett.
Precis som på de flesta kolonilotter finns regeln att man måste sköta sin lott. Men det har aldrig hänt att man behövt avhysa någon för att de inte skött sig.
– Det har varit några som själva har insett att de inte har tid eller ork att ha sin lott och bara stannat någon sommar, berättar Laila.
Att spendera tid i odlingarna skapar gemenskap mellan de 10 medlemmarna som är i allt från 35– till 80–årsåldern.
– Man får verkligen hålla i gång, och ägna sig åt något som ger så mycket. Det är som vårt lilla paradis.