Västkustsommar, del 2

Vår natur- och kulturkrönikör Dan Damberg har besökt Västkusten.

Västkustsommar, del 2

Västkustsommar, del 2, min 600:de natur- och kulturkrönika i 7 bilder
från Svea rikes västra kust, om biologisk mångfald, sand och klippor
och salta havsstänk.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd i slutet av juli månad år 2014.

Denna min 600:de natur- och kulturkrönika sedan starten för ett antal
år sedan utspelar sig en litet stycke från den absoluta strandzonen,
närmare bestämt fyra kilometer  österut i området kring Eftra kyrka.

”Gud till ära; folket till fromma, uppfördes Eftra kyrka ånyo under
Carl XIV Johans hulda regering 1823.”

Eftra är en församling i Falkenbergs kommun i Halland och utgör en
kuperad odlingsbygd med bergshöjder vid kusten och Suseån.

Cirka 70 fornlämningar är kända, några boplatser och talrika lösfynd
från stenåldern, högar och älvkvarnsförekomster från bronsåldern,
några små gravfält och resta stenar från järnåldern samt ruinen av en
befäst medeltidsgård.

Flera fornlämningar har dock tyvärr försvunnit i samband med
landskapets uppodling och lämningar av en medeltida borganläggning
är bevarade under jord.

Kyrkan av sten med sakristia invigdes år 1824 och från dess
föregångare, vars äldsta delar var från cirka år 1200, sparades tornet
från åren 1777-1779.

Namnet, som år 1415 stavades ”Æftræ sokn” är lånat från kyrkbyn,
men antas ursprungligen ha avsett nuvarande Suseån i
formen ”Ælptar-a” som står för ”Svanån”, jämför med det
fornvästnordiska ”alpt” för ”svan”.

I dikesrenarna runt Eftra kyrka växer växten stånds, ”Senecio
jacobaea”, som är en flerårig ört med flikiga blad och gula blommor.
Stjälkarna är styva, upprätta, upp till en meter höga, och har talrika
stjälkblad.

Stånds blommar i juli-augusti och blomkorgarna sitter i ganska täta,
kvastlika samlingar i stjälktoppen. Korgarna är tämligen korta och
breda, med ett fåtal korta ytterholkfjäll. Strålblommorna är
välutvecklade och gula, liksom diskblommorna i mitten av korgen.

Stånds förekommer huvudsakligen i Sydsverige, men finns ända upp i
Norrlands kusttrakter och är ganska ovanlig men kan på sina håll
förekomma i stort antal.

Den växer på sandig, grusig gräsmark, i vägkanter, skogsbryn och
torrbackar, ofta på kulturmark.

Observera att liksom andra arter i släktet ”Senecio” innehåller stånds
så kallade pyrrolizidinalkaloider vilka orsakat förgiftning hos djur som
ätit växten, även dödsfall hos hästar är kända.

Under alla år vi färdats förbi den resta stenen vid Heden Eftra har jag
undrat över dess historia och nu vet jag äntligen, tack vare Karl-Erik
som bor i närheten och äger marken. Han berättar följande historia.

”Stenen är en markering för Karl den XI härväg som fortfarande kan
ses som en hålväg på vissa ställen i skogarna norr och söder om stenen
vid Heden Eftra.”

Karl XI föddes den 4 december år 1655 och dog den 15 april 1697 och
var kung i Sverige under åren 1660 till 1697.

”Det finns ett stort antal mindre stenar i en diameter på 24 meter runt
stenen ner till mellan 35-40 centimeters djup som om allt voro
stensatt”, fortsätter Karl-Erik.

”Stenen står cirka 1,5 meter ner i marken varvid cirka 2 meter är ovan
jord, totalt är stenen sålunda i runda tal 3,5 meter hög”.

Stenen och marken i anslutning till denna sköts sedan år 1938, i andra
generationen av ägare till gården alldeles i närheten. Nuvarande ägare,
Karl-Erik, berättar att, ”när vi kom till gården år 1938 låg stenen ner
och min far fick några år senare i uppgift att resa stenen mot 50 kr i
ersättning från Hembygdsrörelsen”.

Stenen blev ordentligt uppsatt igen av Karl-Eriks far med flera dock
under mycket möda och stor arbetsinsats och står där den står än idag i
all sin prakt, men några 50 kronor kom tyvärr aldrig som lön för
mödan.

Beloppet 50 kronor år 1940 motsvarar i dagens penningvärde, år 2014,
omkring 1218 kronor mätt med konsumentprisindex.

Alternativa beräkningar säger att 50.00 kronor år 1940 motsvarade
betalning för lika lång arbetstid som 6744 kronor år 2014, mätt med
löneindex för manlig industriarbetare.