Så har tiggarna det…

Roland Oscarsson, pastor i Skillingaryds Missionsförsamling, är en av dem som engagerat sig i tiggarnas situation i bygden.

Han och flera andra som Sandra Syrén, Arne Andersson och Linus Persson är några som är med i en Facebookgrupp för att hjälpa tiggarna. Totalt är det med 239 personer i denna grupp. Många av dem hjälper också på olika sätt tiggarna. Fast man kallar dem inte för tiggare utan medmänniskor. Gruppens namn är Vi som vill hjälpa våra medmänniskor i Skillingaryd.

Roland och några andra träffade nyligen tillsammans med en tolk några av dem som bor mycket primitivt i skogen utanför Skillingaryd. Här kommer en sammanfattning av det Roland skrivit:

Våra vänner gav en samstämmig bild av läget för romerna i Bulgarien. Fram till ”demokratiseringen” 1991, då Bulgarien fortfarande var kommuniststyrt, fick romerna bruka en bit jord, som ägdes av staten, och kunde hanka sig fram på sitt eget lilla jordbruk. De hade även får och andra djur som bidrog till försörjningen.

Efter ”demokratiseringen” togs jorden ifrån dem. Antingen exploaterade staten marken, eller så gavs den till andra som bulgarer som gjorde anspråk på marken sedan tidigare. Sedan dess var romerna tvingade att söka jobb åt andra: på jordbruk, som murare, snickare etc. Några flyttade till Grekland och plockade mandariner. På senare år har de upptäckt möjligheten att komma till Sverige och plocka bär (lingon och blåbär).

Arbetssituationen i Bulgarien har blivit allt tuffare. Både George och Misho är byggnadsarbetare. Men 90 % av Romerna i Bulgarien utnyttjas hårt. Om de händelsevis skulle få jobb på något bygge får de oftast betalning första dagen, sedan förhalas det. Byggherren håller inne med betalningen, och när huset är färdigbyggt kan betalningen helt utebli. ”Lagarna är mycket korrumperade”.

Tiggarnas hemförhållanden
Både George, Misho och Danka har egna familjer. George kommer från en by strax utanför huvudstaden Sophia, Misho och Danka från en by i Pleven-området, cirkaa 130 km från Sophia. De har egna hus, visserligen gamla och undermåliga, men ändå tak över huvudet. George har två barn, 24 och 23 år. Båda är med i Sverige, för närvarande i Tranås. Han har också två små barnbarn, hemma hos sonens svärmor. Georges fru har hjärtproblem: en hjärtklaff som inte stänger. Han skickade hem henne till Bulgarien för att köpa medicin. Hon fick med sig cirka 700–800 kr. De lyckas ofta hitta restresor från Malmö, kostar cirka 300 kr, i annat fall 700–800 kr. ”Medicinen är mycket billigare i Bulgarien. Där kan hon också få läkarvård billigt – den är lika för alla”.

Mishos fru är hemma i Bulgarien med 6 barn. Äldsta 30, yngsta 9 år.Danka har 7 barn. Hon har lämnat de 6 yngre i det äldsta barnets vård, som är 22. Den yngsta är 7 år. Danka har hela tiden jobbat i olika länder, åt andra.

”Vad gör dina barn om 10 år”? De har det säkert som vi har det nu, om inget drastiskt sker”, svarar Danka.

Vi frågar om barnens möjlighet till skolgång. ”Om de har skor och kläder får de gå i skolan, annars inte. De barn vi har råd att ge skor och kläder skickar vi till skolan. Våra barn är inte dumma. Om de fick en bra utbildning skulle de kunna bryta den onda cirkeln. De vill läsa. Men ska de kunna få högre utbildning så kostar det, och det har vi inte råd med. ”I skolan finns ingen mobbning av romska barn. ”Folket är fostrade så att de inte ska mobba varandra.

Får ni något samhällsstöd i Bulgarien?
De får inga socialbidrag. Men två gånger om året kan de in natura få några kilo mjöl och bröd. Inga bostadsbidrag. Däremot får de barnbidrag, 35 Bulgariska Leva/månad, drygt 160 kr.

Var hamnar EU-bidragen?
Liksom Rumänien får Bulgarien stöd från EU för Romerna. ”Var hamnar de pengarna”? undrar vi. ”De går till den ”romske hövdingen”, som är utsedd av staten att handlägga pengarna. ”Bara Gud vet var pengarna tar vägen sen. De når i alla fall inte fram till dem som behöver dem, utan hamnar i privata fickor. Vår Romske representant är värre än Saddam Hussein”!

Varför tigger ni idag?
George svarar att de tigger för att det varit ett så dåligt bärår. Två tidigare säsonger har de plockat bär i Bollnäs och Falun. De har varit där på egen hand. Var och en har plockat ca 50 kg/dag och sålt på en uppköpningsplats för ca 6 kr/kg. En vanlig dag kunde de tjäna 300–400 kr/person. Efter mat och annat fick de cirka 250 kr/person och dag över, som de kunde ta med sig hem. De var i Sverige från Augusti till cirka 15 september. Senare på året reste de till Spanien och skördade vindruvor. Det här året kunde de alltså inte få in vad de behövde genom bärplockning, ”och därför tvingades vi som en sista utväg att tigga. Vi kan samla in cirka 150–280 kr/dag och person. ”.

Hur upplever ni då att tvingas tigga?  ”Vi skäms, men vi har inget val”, svarar Danka. ”Dagligen utsätts vi för hotelser och våld av vissa. Till exempel några som sitter utanför affärer i Tenhult. En man hotade nyligen med en kniv och tecknade att han ville skära halsen av dem.

Det som förvärrat den här gruppens situation är att de råkade ut för en olycka för en dryg vecka sedan. Deras bil (en minibuss) blev påkörd på Storgatan i Skillingaryd (de var inte själva orsak till olyckan) och bilen bärgades och finns nu på bärgningscentralen i Värnamo.

Hur går vi vidare?Vilka är deras största behov just nu?
1. Hygien. Den är mycket eftersatt. De har inte kunnat duscha eller tvätta sina kläder eftersom de bor ute i skogen. De vill gärna kunna duscha en gång/vecka. Vi bestämmer att de kommer till Missionskyrkan på torsdagar klockan17 och duschar där. Sandra Syrén har lovat vara med så det finns någon mer där under tiden. Roland kan också vara där.

2. De behöver akut antingen få loss bilen (vilket verkar mindre troligt att de kan få) eller få tag på en ny begagnad bil, helst diesel, som har cirka sju sittplatser. De vill gärna ge sig av tillbaka till Bulgarien så snart det bara går, och så snart de har fått ihop tillräckligt till resan tillbaka. Till dess vill de också kunna sova i bilen. Det blir kallt ute i skogen.

3. Ett nytt ställe att sova/bo på tills de reser hem igen.
De skulle även ha användning av en ”gammal gryta” att elda under för att kunna laga sin mat.Kyrkorna har erbjudit att de även skulle kunna bjuda på frukost någon dag var. Vad säger de om det? ”Nej, vi skulle skämmas. Ni har redan gjort så mycket för oss. Vi vill inte belasta er ytterligare. Vi kan fixa den frukost vi behöver själva”.

Fotnot: Sedan Roland skrev detta har det börja hända lite kring var gruppen kan bo och vi återkommer till det under söndagen

En i gruppen från Bulgarien är en man som varje dag finns utanför Hemköp i Skillingaryd.