Aktivitetsdag vid Fågelforsskolans högstadium

Vår natur- och kulturkrönikör Dan Damberg har deltagit i Aktivitetsdagen på Fågelforsskolan i Skillingaryd

Aktivitetsdag vid Fågelforsskolans
högstadium

Aktivitetsdag vid Fågelforsskolans högstadium i Skillingaryd i ett
strålande vackert väder, där glädje och skratt stod högt i tak. En
krönika i 18 bilder från skärtorsdagen, Påsken 2015.

Text och foto Dan Damberg, Ma/NO-lärare vid Fågelforsskolan i
Skillingaryd, i april anno 2015.

Våren är här och vitsipporna blommar, Påsken står för dörren och
Fågelforsskolan har en härlig aktivitetsdag med lekar, tävlingar och en
långpromenad med tipsfrågor.

Allt arrangerat och genomfört på ett utmärkt sätt av eleverna i årskurs
9, jag tvekar inte ett ögonblick, det blir ett A i betyg.

Till och med en Påskkäring fanns att beskåda i anslutning till
Skillingaryds arena, och apropå påsken:

Påskens traditionella sedvänjor omfattar en festcykel som inleds med
det uppsluppna firandet av fastlagen.

Fastetidens födobestämmelser försvann dock med reformationen, men
ännu i mannaminne ansågs det i en del bygder olämpligt att äta fet mat
under fastan.

Fastlags- eller fettisdagsbullen, numera vanligen kallad för semla, är
ett minne av fastans speciella matseder.

Att gillen, inklusive bröllop, inte borde hållas under fastan var länge
en allmän uppfattning, och måste någon gifta sig borde det ske utan
brudebång, det vill säga utan bullrande bröllopsfestligheter och ännu
på 1600-talet undvek man att använda kyrkorglar under fastan.

Stilla veckan kallades förr dymmelveckan och under själva
”dymmeln”, från dymmelonsdag till långfredag, var det länge vanligt
att klä sig i svart, särskilt på långfredagen.

Förr lät man under den onsdagen och de efterföljande dagarna en
träkläpp, en så kallad dymmel, ersätta den vanliga kläppen i
kyrkklockan för att dämpa ljudet.

Det vid julen gängse bruket att hänga upp bonader förekom inte vid
påsk och i högreståndsmiljöer var det i stället vanligt att man täckte
tavlor, speglar och takkronor med dukar.

Påsklöpare av papper, med vårliga motiv såsom ägg och kycklingar,
ofta ritade av Jenny Nyström, var vanligare under 1920- och 30-talen
än nu.

Bruket att pynta hemmet med påskliljor hänger ihop med
handelsträdgårdarnas framväxt och inte heller uppfattningen om gul
färg som en påsksymbol är särskilt gammal hos oss.

Den har inte med påskens eller fastans liturgiska färger att göra utan
beror snarast på anknytningen till påskliljor, ägg och kycklingar.

Under dymmeln spelade tron på häxornas resor till häxsabbaten på
Blåkulla en stor roll, och när den försvunnit som aktuell tro levde den
vidare i lekar och upptåg, till exempel i den ursprungligen väst- och
sydsvenska seden att flickor på skärtorsdag eller påskafton klär ut sig
till påskkäringar och går kring med kvast och kaffepanna för att tigga
godsaker eller pengar.

Skyddsåtgärder mot häxor praktiserades på dymmelonsdagen eller
skärtorsdagen genom att måla kors eller pentagram på
ladugårdsdörren, att gömma undan kvastar och ugnsrakor så att
häxorna inte skulle kunna använda dem som fordon och att under
påskafton skjuta påsksmällar för att skrämma bort de hemvändande
trollkäringarna.

Seden att tända påskeldar eller påskbrasor är ännu levande hos oss i
Västsverige samt i Österbotten.

Påskaftonen var inledningen till påskveckans festliga del och påskägg
är ett gammalt inslag i menyn, medan påskalamm är en 1900-talssed
inspirerad av Bibeln.

Natten mellan påskafton och påskdagen tillbringades i vissa bygder en
påskvaka under festliga former som avslutades med att man i
soluppgången skulle se ”solen dansa” i glädje över Jesu uppståndelse.