Från kloster till kloster

På Kristi Himmelfärdsdag startade en grupp nutida pilgrimer en tredagarsvandring från Nydala klosterkyrka till Månsarps kyrka, en sträcka på sex mil.
Det var Franciskusleden som inbjöd och nio deltagare mötte upp. Detta var den första etappen av tre på vandringen  mellan Nydala och Alvastra. Nästa år går vi från Månsarp till Vättershus i Ölmstad. Våren 2017 fortsätter vandringen till Alvastra där Franciskusleden slutar och Klosterleden tar vid.

Under de senaste tre åren har Franciskusleden förlängts från Jönköping till Byarum och bundits samman med Munkaleden som leder till Nydala. Vägen är utstakad och markerad. Välkommen att vandra.

Pilgrimsvandring och vallfärd har alltid varit kännetecknet för en levande kyrka. De första kristna kallades ”Vägen”. De gick livets väg. Vandringsriktningen gick åt två håll. Den ena inåt. Man sökte efter livets källor och mening. Gud själv.

Den andra gick utåt på vägar, in i städer och byar för att träffa människor. Vandrarna var missionärer, kolportörer, evangelister och tiggarmunkar.

Båda riktningarna – den inre och den yttre – har under historiens lopp varit avgörande för kyrkans förnyelse.

Vår tids pilgrim har flera skäl att vandra. Ofta är det längtan efter något annat, något mer, något enklare. Att ensam eller i grupp få komma nära naturen, få tid att fundera över livsväg och trosväg. Den yttre vandringen blir till hjälp för den inre livsorienteringen. Frågor om var jag befinner mig i livet och hur jag går vidare blir viktiga. För pilgrimen blir vägen lika värdefull som målet.

Före varje vandring och efter varje rast ber pilgrimen sin bön – ”Herre, visa mig din väg och gör mig villig att vandra den”.

Lars Erik och Oskar Joakimson