För tusentals människor har mötet med grizzlybjörnen blivit det sista de gör här i livet.
För Veine Oskarsson från Vaggeryd blev mötet med grizzlybjörnen ett minne för livet.För några veckor sedan befann sig Veine på en skogsresa i nordöstra i USA. I Sierre Nevada i Kalifornien såg de bland annat världens största träd. Denna redwoodbjässe som kallas General Sherman har en omkrets på 35 meter, mäter elva meter i diameter och innehåller lika mycket trä som en mindre svensk skog.
– När vi hade studerat detta jätteträd sa vi till varandra att det verkligen var toppen på resan. Men det skulle bli ännu bättre, berättar Veine.
En dag stod en vandring genom en nationalpark på programmet. Stigen var belagd och lättgången och Veine och tre reskamrater kom att bilda en liten tätgrupp för det 46 personer stora resesällskapet.
– Vi hade varnats för att det fanns björn i grannskapet och fick instruktioner för hur vi skulle bete oss om vi stötte på björn. Bland annat skulle vi göra oss så stora som möjligt och vifta med armarna.
Men vem tänkte så i kvartetten när de plötsligt fick se en björn bland några stenar bara fem-sex meter från stigen. Överraskningen och känslan av overklighet gjorde att den berömda björnfrossan uteblev.
– Det är möjligt att jag hade blivit rädd om jag hade varit ensam. Men nu var vi fyra och jag blev helt enkelt jätteglad för denna fantastiska upplevelse. Tänk att få se en livs levande björn bara några meter bort, berättar han.
– Han höll noga koll på oss samtidigt som han med sina stora klor mumsade på en kotte. Björnen såg hungrig ut men var säkert inte fullvuxen. Den var dock större än Granis som uppstoppad finns på Store Mosse naturrum.
När Granfjällsbjörnen fanns i skogarna väster om Vaggeryd var Veine inte särskilt hågad att ge sig för att plocka svamp eller bär. Men nu fanns ingen försiktighet eller rädsla.
– Jag vet inte vad som tog åt mig, men för att få en bra bild så som möjligt smög jag mig så nära att jag bara var dryga två meter från björnen. Men då reste den sig på bakbenen och då förstod jag att det var säkrast att slå till reträtt. Och det snabbt.
Björnen återupptog dock sitt mumsande på kotten och gruppen lämnade platsen med fina foton som bevis för vad de hade upplevt.
– När vi senare satt och pratade om våra upplevelser slog det oss att risken faktiskt fanns för att det handlade om en unge eller fjolårsunge och att mamman fanns i grannskapet. Hade vi då kommit mellan de båda björnarna vågar jag inte tänka på vad som kunde han hänt.
Expertis i gruppen slog fast att det handlade om en grizzly, inte en vanlig svartbjörn.
Hit men inte längre . Så här nära kom Veine Oskarsson grizzlybjörnen. Just när den här bilden tas reser den sig på bakbenen och Veine tog det säkra före det osäkra och slog till reträtt.
Inte fullvuxen men ändå en respektingivande björn.
Veine Oskarsson trodde att träd i jättestorlek skulle bli resans höjdpunkt. Men det blev bättre upp.
WordPress
Facebook
Google+
