Firade gudstjänst för döva

I dag firades gudstjänst för döva i Bondstorps kyrka.

Petra Örlegård från stiftet ledde gudstjänsten som samlade ett 15-tal besökare, både hörande och döva. Gudstjänsten firades helt på teckenspråk vilket var en annorlunda upplevelse för dem som är vana vid att höra.

I denna gudstjänst fick man snarare känslan av att vara hörande är ett handikapp. Vi förlorar ofta koncentrationen av att olika ljud förekommer i kyrkan barnskrik/gråt, fotsteg, smällande dörrar och så vidare. Här var koncentrationen total på den som talade/tecknade. Inget kunde få åhörarna att titta bort, vända sig om eller tappa fokus.

Kameran jag har gjorde en hel del ljud ifrån sig som normalt försvinner i besökarnas rörelser och ljud. Här kändes det som jag höll i en högtalare ställd på max. Men ingen lät sig störas av detta. Närvaron från samtliga var total.

Allt detta gjorde att upplevelsen blev väldigt mäktig och stark. Atmosfären var så tät att man kunde ta på den. Känslan av en närvaro av något gudomligt var så mycket starkare än vad jag kan känna i vanliga gudstjänster. Det var helt fascinerande att se hur de kommunicerade med varandra.

Ledaren kunde med en blick och en lätt nick få nästa talare att förstå att nu är det din tur. Och detta ljuva, sköna språk som kommer ur rörelser, tecken och ögonkontakt.

Vilken närvaro, vilken uppmärksamhet på andra. Det var verkligen en mäktig upplevelse. Att få vara med om att den tysta församlingen sjunger psalmer tillsammans.

Man förstår inte så mycket men det förmedlar känslor som man annars inte kommer nära.

Kyrkoherde Erik Dreier som tidigare var dövpräst förrättade nattvarden i församlingen.

Petra Bertilsson