Vad är det som gör att den biologiska fosforreningen på reningsverket i Skillingaryd verkar fungera så bra? Det är en av frågorna som utreds inom ramen för det Svenskt Vatten Utveckling (SVU)-projekt som genomförs under år 2015 och början av 2016.
I dag gästades reningsverket i Skillingaryd av Eva Bergslilja från konsultfirman Sweco Environment som tillsammans med Håbo kommun och Lunds Tekniska Högskola genomför forskningsprojektet. Projektet syftar till att kartlägga dimensionering, drift och funktion på de så kallade sidoströmshydrolysprocesser som finns i drift i Sverige idag (bland annat på Skillingaryds reningsverk) med avseende på biologisk fosforreduktion och hydrolys.
I laboratoriet på reningsverket arbetade Eva Bergslilja intensivt med en vätska, avloppsvatten från reningsverket, som i mätglaset såg ut som chokladmjölk i kulören men som definitivt inte lockade till provsmakning.
Det som föranledde Eva Bergsliljas resa till reningsverket i Skillingaryd var att personalen på verket valt att delta i forskningsprojektet och i två perioder genomföra intensiv provtagning och analyser för att generera indata till projektet. På köpet får personalen en analys av den egna verksamheten.
– Man är helt enkelt nyfikna på vad vi gör i Skillingaryd och varför vår biologiska fosforrening och sidoströmshydrolys fungerar så bra, säger Uno Jonsson, chef för det kommunala reningsverket.
– Nu får vi hjälp med att ta fram en riktig analys. Det ska bli kul att få detta dokumenterat. Om man hittar något unikt i processen kan det ju också bli till nytta för fler.
2002 byggdes reningsverket i Skillingaryd om och i samband med det gick Vaggeryds kommun med i ett nätverk med inriktning på biologisk fosforreduktion, en process som innebär att så kallade bio-P-bakterier naturligt renar avloppsvattnet från fosfor. Det vanligaste är annars att avloppsvattnet renas från fosfor med olika kemikalier.
Enligt Eva Bergslilja är grunden till biologisk fosforrening att gynna tillväxten av bio-P-bakterierna genom att utsätta dem för alternerande oluftade och luftade zoner. I oluftad zon kan bakterierna ta upp kol ur avloppsvattnet som de sedan använder för att tillväxa i luftad zon samtidigt som de tar upp fosfor från avloppsvattnet.
På Skillingaryds reningsverk har personalen fått till en bra fosforavskiljning och processen har utvecklats och förfinats. 2006 infördes en så kallad sidoströmshydrolys i reningsprocessen. Sidoströmshydrolysen är en oluftad bassäng i vilken det organiska materialet i avloppsvattnet bryts ned och kolkälla till bio-P-bakterierna bildas.
Genom att skapa förutsättningar för biologisk fosforrening och gynna processen genom införandet av en sidoströmshydrolys kan kemikalieanvändningen vid reningsverket minskas, vilket är den stora poängen. Kemikalieanvändningen vid Skillingaryds reningsverk har kunnat minskas med så mycket som två tredjedelar.
– Det betydde minskad andel kemikalier i vattnet och därmed en miljövänligare reningsprocess, säger Uno Jonssons kollega Thomas Jacobsson.
– Därmed kan vi använda rötslammet bättre och få en slutprodukt som inte innehåller för mycket kemikalier.
Den 22 september avslöjas delar av resultaten från forskningsrönen vid en träff för bio-P-nätverket.
Mer information om forskningsprojektet finns att läsa på hemsidan för Svenskt Vatten Utveckling: http://www.svensktvatten.se/FoU/SVU/
Eva Bergslilja laborerar med avloppsvattnet.
Uno Jonsson, Eva Bergslilja och Thomas Jacobsson.
WordPress
Facebook
Google+
