Inga Reén var en mycket färgstark person i Skillingaryd och alla som är +50 vet nog vem hon var.
Det fanns många syskon Réen och nu är nästan alla bort men det finns barn och barn spridda lite här och var.
Inga ville inte gärna ställa upp för intervjuer men prata kunde hon annars. Många människor har speciella minnen av henne. En del minns hennes moped och hon hade en kärra efter. I denna förvarade hon godis som hon sålde.
Själv minns jag inte hennes moped från 1954 som dock bevarats och är sedan bara en kort tid tillbaka återbördad till Skillingaryd genom motorentusiasten Claes-Göran ”Lillen” Ignell.
Annars blir man lätt nostalgisk när man tänker på Inga, som var en riktig krutgumma. Hon och sambon Rune Svartsgård drev Turisthotellet och kiosken snett emot på Storgatan.
Inga hade körkort men frågan är om hon använde mer än tvåans växel. Men hur hon körde moped vet kanske några av läsarna.
-
- Visst står det Inga Reén på mopeden.
-
- ”Petrus Eriksson”, välkänt företag i Skillingaryd
-
- ”Lillen” har skaffat en klenod.
-
- Försäkrat och allt
-
- Garantiboken kvar
-
- Jodå, ägaren noterad
Ingas mor Albertina hade också en hemma försäljning av godis, familjen bodde mittemot skolan, på rasterna knackade vi på och Albertina tog fram sin färgglada plåtask med godis.
Vad jag kommer ihåg var det förbjudet, vilket blev ännu mera spännande.
Bland vi unga fanns en åsikt vilken varmkorv som var godast,”Bonnens” Sibylla eller Olles Winner .
Hade man dåligt med pengar kunde man få bröd med senap och ketchup för 10 öre hos Ingas.
53 fanns också systrarna Kvist kiosk.
Inga var en av en stor syskonskara, som var en av dom mest arbetsamma som jag kommit i kontakt med, Lisa hade nog rekord i lingonplocknig.
Kul om du kunde skriva mer om Familjen.
PS
Tror att inga köpte mopeden när hon byggde hus på norr.
Helt otroligt! Jag kan bara gratulera dig till att hitta moppen. Jag kommer ihåg Inga åkandes på denna till sin Kiosk
Jag lutade mig ofta på den skiva som fanns framför öppningen på kiosken .. tittade på godsakerna som fanns där inne. Jag har aldrig glömt smaken ifrån Mums Mums som hon hade placerat till höger om luckan, de kostade 25 öre och om jag hade en krona så smörjde jag kråset med 4 stycken.Detta var då Ingas Kiosk var den äldre. Den var inte rund.. var den kanske sex-kantig. Om man var ensam vid kiosken så kunde man som oftast prata med henne med allting . Inga var frispråkig som få och kunde göra en förlägen och snopen, hon var kvick i käften och fick oftast sista ordet.
Senare blev det ny Kiosk och golfbana med tillhörande ÅSNA!! Kommer ni ihåg?
Rune, Ingas själsfrände var mån om Åsnan! Nåde den som på något sätt som försökte ta sig för att göra sig dum eller ta sig friheter med åsnan. Jag minns vad han skrek åt dem…
Ge faen i min åsna!!
När det gäller smaken på korven så föredrog jag Olles. Och var man sugen på en korv och inga pengar hade i fickan så kunde man krita en. Krita var detsamma som att man kunde betala den vid ett senare tillfälle. Det kan man kalla tillit och förtroende och detta kunde pågå en lång tid.
Kan man krita en korv idag?
Det är förunderligt att man kan komma ihåg banala ting som dessa och dessutom med värme
i hjärtat,
Men Oj… vad kul ”Lillen” att den kom tillbaka till Skillingaryd.
Ja lilla faster Inga hade skinn på näsan…. glömmer aldrid en kväll i kiosken (jag jobbade ju där ett antal år) när det var en ”skock” med millitärer(från A3) det var säkert 50 st det var alldeles ”grönt framför kiosken , dessa grabbar hade tagit sig några klunkar alkoholholdig vätska för mycket och var ganska så stökiga,millitärpoliserna kom men dom vågade inte gå ut ur sina bilar men Inga Reén backade inte för det hon klapprade ut med sina träskor( hon använde alltid sådana) tog piassavakvasten och dönade in i högen och började sopa runt med kvasten och slå och sparka och svor, dom försvann illa kvickt från kiosken…..
Humöret hade hon men hon var en genomsnäll och givmild faster. Har många härliga minnen från henne. Skulle kunna bli en hel bok.
// Eva Reén