Biologisk mångfald

Vår naturkrönikör Dan Damberg har tittat närmare på den biologiska mångfalden.

Biologisk mångfald, del 1

Biologisk mångfald, del 1, en naturkrönika i 9 bilder om livets olika
skepnader i stort såväl som smått.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd i slutet av juli 2011.

Det tog mycket tankemöda och sökande i litteraturen innan jag förstod
att denna svartgulbandade lurviga larv faktiskt var en gräsulv. Inte
förrän jag läste följande textavsnitt löste sig mysteriet;

”Larverna är sammetssvarta med gula ringar kring lederna, men efter
sista hudömsningen försvinner dessa, och ryggsidan blir rödbrun av
tätt stående filthår”.

Det är nämligen med rödbrun ryggsida som jag brukar se dessa små
”ullrufs”

Gräsulven, ”Macrothylacia rubi”, är en relativt stor, kraftig och
rundvingad så kallad ädelspinnare. Vingspannet hos en hane är mellan
41-52 millimeter medan det hos honan är mellan 50-64 millimeter.
Hanens vingar är kanelbruna, honans gråbruna och de främre vingarna
hos båda är övertvärade av två gråvita, nästan jämnlöpande linjer
medan vingfransarna är enfärgade.

Larvens hår lossnar lätt vid beröring och kan orsaka svår klåda eller
eksem på händer så var försiktiga. Gräsulven förekommer på olika
sorters torra eller friska gräsmarker och den lever på olika slags växter,
övervintrar och förpuppas på våren.

På bilden har den lagt sig i försvarsställning efter att jag försiktigt petat
på den med mitt finger. Bilderna på gräsulven är tagna i Långasand i
Halland.

Kamfingersvampen, ”Clavulina cristata”, är en liten och tunnköttig
fingersvamp som kan förekomma i stora mängder, bland annat i vår
gräsmatta i Långasand. Fruktkropp rikligt förgrenad, som ung vit, med
åldern ofta gråaktig med spetsiga grentoppar som är kamlikt fördelade.

Kamfingersvampen växer i stora eller små grupper på marken i
löv- och barrskog över hela Sverige och fruktkropparna är ganska små,
vanligen mellan 3-5 och sällan över 10 centimeter höga. Det finns flera
små vita fingersvampar, men ingen har kamfingersvampens
karaktäristiskt flikade grenspetsar precis som bilden visar.

Vem har inte träffat på dessa stora, vackra, mörka och håriga spindlar
som dyker upp i badkaret, i garaget eller i källaren och vilka, på grund
av deras storlek ofta vållar en kraftig reaktion hos oss människor.
Dessa spindlar är oftast husspindlar, vilka varken är giftiga eller
farliga. Hur som helst, dessa möten förstör många gånger förhållandet
mellan spindlar och människor.

För tre år sedan valdes husspindlarna i släktet ”Tegenaria” till årets
spindel. Juryn kunde inte tänka sig någon bättre kandidat för att dra
uppmärksamheten till den ofta irrationella rädsla som många har mot
dessa små djur med åtta ben. För Sveriges del har bildens större
husspindel, ”Tegenaria atrica”, blivit utvald.

Ungefär 70 arter av Tegenaria är kända från Europa och 130 arter från
hela världen. Utanför bebyggelse så bygger husspindlarna sina nät
bland stenar, i klippspringor, i ihåliga träd, under trädrötter och i tät
vegetation. I tätbebyggda områden däremot kan man träffa på dem på
många andra olika ställen.

Husspindlar bygger mattliknande nät och i byggnader påträffas dessa
ofta i hörnen och dessa är för spindeln de enklaste platserna att göra
sitt nät. Där, i gömslet, mycket stillasittande, uppehåller sig dessa
nattaktiva spindlar mesta delen av sin tid. Gömslet placeras skyddat
och när detta är utomhus naturligtvis på ett ställe dit nederbörden inte
når. Resten av nätet, själva fångst- och känselmattan, kan däremot vara
utvidgat långt ut från gömslet.

Om en insekt eller gråsugga faller på nätets matta märker husspindeln
vibrationerna som bytet orsakar. Snabbt springer husspindeln fram till
bytet, biter och sprutar in sitt gift. De minsta bytesdjuren bärs in i
gömslet och sugs ut där. Om bytesdjuret gör större motstånd så
återvänder husspindeln till sitt gömsle och väntar där tills att giftverkan
har stillat bytet. Med upprepade bett kan oftast även stora byten
övermannas och slutligen sugas ut i skyddet i gömslet.

Dessa spindlars ben är imponerande långa vilket ni kan se på bilden.
Långbenta hanar kan från benspets till benspets nå dryga 10 centimeter
vilket gör det svårt att övertyga folk som tror att de vet bättre om att
husspindeln faktiskt är helt ofarlig för oss människor.

Stor husspindel, ”Tegenaria atrica”, ingår i släktet husspindlar i
familjen trattspindlar och vuxna hanar kan hittas från juli till oktober,
vuxna honor däremot hittas året om.

Bildens spindel är en av Centraleuropas största spindelarter och honor
blir upp till 18 millimeter medan hanar blir upp till 15 millimeter, jag
gissar att bildens husspindel är en hona. Färgen är vanligen mörkbrun
med tre ljusare fläckar på huvuddelens ovansida. På bakkroppen har
den en ljus mittlinje med sex större fläckar. Benen är upp till dubbelt
så långa som kroppen och på korta distanser kan spindeln komma upp i
den imponerande hastigheten på 50 centimeter i sekunden!

Den större husspindeln kan bli ovanligt gammal för att vara en spindel.
De flesta spindlar som finns i Sverige blir högst något år, några av de
större blir 2-3 år gamla, men den större husspindeln kan bli ända upp
till 7 år gammal, men blir oftast inte mer än 3 år. När hanen blir
könsmogen vid så letar han efter en hona och det är ofta då han hamnar
i badrummet hemma hos oss människor. Hanen dör efter en kort tid
som vuxen då han sprungit och letat efter honor. Efter parningen så
lägger honan 3-4 äggkokonger och brukar sedan tyna bort men ibland
kan man se honor och unga som är ute och rör på sig. Detta kan bero
på att de behöver byta ställe, exempelvis för att nätet blivit förstört,
men också på att de letar efter föda utanför nätet ibland.

Psiaftonfly, ”Acronicta psi”, makalöst märklig och vacker larv dock
bara oansenligt gråbrun som fullbildad fjäril eller imago.

Ytterligare en bild på den vackra larven av Psiaftonfly, se och njut!

Psi är för övrigt den tjugotredje bokstaven i det grekiska alfabetet.
Dess ljudvärde är ”ps” både i klassisk och modern grekiska och i det
joniska talbeteckningssystemet hade psi värdet 700.

Med lite fantasi kan man hitta en vingmarkering på den fullbildade
fjärilen som liknar treudden psi, därav förmodligen namnet.