Vår naturkrönikör har varit på svampexkursion.
Svampexkursion med 30-årsjubilerande Södra Vätterbygdens svampklubb
Svampexkursion med 30-årsjubilerande Södra Vätterbygdens
svampklubb till Skillingaryds skjutfält, naturreservatet Gamla Åminne
och naturreservatet Slättösand, sydväst om Värnamo. En naturkrönika i
31 bilder om svampar och duktiga mykologer.
Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd den 10 september 2011.
Att få tillbringa en höstlördag som guide för kunniga och intresserade
mykologer från Södra Vätterbygdens svampklubb blev verkligen den
upplevelse i kunskap om svampar som jag hade hoppats och trott.
Dessa amatörproffs inom området mykologi, eller kunskapen om
svampar, är mycket kunniga och delar på ett fantastiskt sätt med sig av
sin kunskap till varandra, till mig och, för övrigt, till alla som vill
lyssna och lära. Det blev många härliga diskussioner om hattfärg,
färgomslag, lukt och smak samt om ståndort och status vilket gjorde
att, åtminstone jag, lärde mig mycket nytt och nyttigt. Dagen gav inte
mindre än 116 olika arter svampar och dessa finns i artlistan på slutet
av denna svampnaturkrönika.
Skillingaryds skjutfält är ett militärt övningsfält med anor från 1600-
talet då det övades på Slätten i Skillingaryd. Åren 1677 till 1914 övade
och mönstrade Jönköpings regemente i Skillingaryd. De flesta av de
unika byggnaderna från regementets tid i Skillingaryd finns bevarade
och sedan ett antal år tillbaka är dessa byggnader tillsammans med
marken kulturminnesförklarade.
Skjutfältet tillhör idag Göta ingenjörregemente i Eksjö, men är även
övningsplats för bland annat Skaraborgs regemente. Tidigare hade
även Wendes artilleriregemente, Smålands artilleriregemente och
Jönköpings regemente Skillingaryds skjutfält som övningsplats. Även
förband från Kronobergs regemente i Växjö förlade vissa övningar till
Skillingaryd. Artilleriskjutskolan var förlagd här fram till flytten år
1948 till Villingsbergs skjutfält.
Bilden visar en rosenslemskivling, ”Gomphidius roseus” och, i
bakgrunden, en mjölskivling, ”Clitopilus prunulus”, plats, på
ljungheden på Skillingaryds skjutfält alldeles bredvid General Sparres
väg.
Mjölskivling, ”Clitopilus prunulus”, plats, på ljungheden på
Skillingaryds skjutfält alldeles bredvid General Sparres väg.
En vacker eldspindelskivling, ”Cortinarius limonius”, plats,
Skillingaryds skjutfält, sydväst om Östersjön eller, som den också
kallas, Hässlehultsgölen.
Vitgrå vaxskivling, ”Hygrophorus korhonenii”, plats, på Skillingaryds
skjutfält, sydväst om Östersjön. Svampen växer på marken i granskog,
särskilt i granplanteringar och är en tämligen allmän
mykorrhizasvamp.
Mykorrhiza, som betyder svamprot, är ett slags samliv mellan
svampars mycel och växters rötter, jordstammar eller protallier
(förgrodden hos ormbunkar) som är gametofyten (den könliga
generationen) i generationsväxlingen hos ormbunkar. Förhållandet är i
de flesta fall en symbios, men hos vissa typer kan det bättre beskrivas
som parasitism.
Svampen får från växten främst kolhydrater och ger vatten och
närsalter tillbaka samt i vissa fall bättre skydd mot sjukdomar.
Kolhydrater är en grupp ämnen av vilka många finns i livsmedel och
de består av grundämnena kol, väte och syre.
Kolhydrater kallas också sockerarter och allt som vi kallar för socker
är kolhydrater, det vill säga, vanligt socker, fruktsocker, druvsocker
med mera. Druvsocker kallas också för glukos och även stärkelse och
cellulosa är kolhydrater. De är dock större molekyler som består av
tusentals glukosmolekyler.
Kolhydrater har stor biologisk betydelse och DNA och RNA är
uppbyggda av bland annat delar av kolhydrater. Växter använder ljus
för att bilda kolhydrater av koldioxid och vatten under fotosyntesen
och kolhydrater är en viktig del av födan för många djur. Det hårda
yttre skelettet hos insekter och kräftdjur består av kolhydrater, det vill
säga kolhydraten kitin.
Det fysiologiska samspelet mellan en svamp och en växt är dock
komplicerat och varierat. Mycelet fungerar som en utvidgning av
rotsystemet, och därigenom effektiviseras växtens näringsupptag och
möjliggör dess tillväxt i naturligt näringsfattiga miljöer. Mykorrhiza
är livsviktig för de flesta kärlväxter under hela deras tillvaro och för
somliga, exempelvis orkidéer och tallört, redan vid frögroningen.
Vid endotrof mykorrhiza tränger svamphyferna in i växtens celler och
hos ljungväxter bildar exempelvis en skålsvamp hyfnystan i
rotcellerna. Den vanligaste modellen, vilken förekommer hos de allra
flesta växter, är så kallad vesikulär-arbuskulär mykorrhiza, där hyferna
utvecklar blåsor och busklika förgreningar inne i växtcellerna och
denna typ av mykorrhiza bildas av vissa mycket speciella algsvampar.
Ett specialfall är dock orkidémykorrhizan, där i många fall växterna får
kolhydrater från svampsymbionterna, som är basidiesvampar.
Vid ektotrof mykorrhiza växer svamphyferna däremot mellan
växtcellerna och bildar dessutom ett slags muff runt växtens rotspetsar.
Denna modell förekommer hos de flesta av våra skogsträd, och bland
svamparna i fråga finns många vanliga arter som till exempel
flugsvampar, musseroner, spindelskivlingar, riskor, kremlor och
soppar.
Bland övriga mykorrhizatyper kan nämnas ektendotrof mykorrhiza,
som förekommer hos bland annat pyrolaväxter och många träd och
innebär att svamphyferna dels växer utanpå och omkring växtens
rötter, dels växer in i barkcellerna.
Mykorrhiza förekommer hos de flesta kärlväxtfamiljers landväxter och
har oerhört stor betydelse för jordens vegetation och indirekt även för
djur och människor. Enligt en hypotes skulle dessa symbioser till och
med vara förutsättningen för växternas erövring av land under
tidsperioden devon, det vill säga, för cirka 409 till 363 miljoner år
sedan.
Bockspindelskivling, ”Cortinarius traganus”, plats, Skillingaryds
skjutfält, sydväst om Östersjön.
Mörkringad flugsvamp/Svartringad flugsvamp, ”Amanita porphyrea”,
plats, Skillingaryds skjutfält, sydväst om Östersjön.
Svedkremla, ”Russula adusta”, plats, Skillingaryds skjutfält, sydväst
om Östersjön.
Oxtungsvamp, ”Fistulina hepatica”, denna vedlevande svampart växte
på den mäktiga gamla eken alldeles bredvid Vallerstads lika mäktiga
gård. Svampen bryter sakta men säkert ner ekveden och utvinner på
detta sätt energi till sin egen metabolism och biomassaproduktion.
Apropå mykorrizasvampar, den andra stora gruppen svampar i våra
marker lever på nedbrytning eller mineralisering vilket är en process i
naturen där organiskt material, omvandlas till framför allt oorganiska
molekyler. I naturen är svampar och bakterier de viktigaste
nedbrytande organismerna, så kallade destruenter. Dessa utvinner
energi för sin biomassaproduktion genom att oxidera det organiska
materialet till främst koldioxid. Denna nedbrytning sker i flera steg,
där det organiska materialet sönderdelas till allt mindre molekyler av
olika organismgrupper.
Nedbrytningen är nödvändig för frigörandet av organiskt bundna
näringsämnen. Dess hastighet och slutresultat är beroende dels av
substansernas kemiska karaktär och, dels av miljön. Enkla molekyler,
som enkla sockerarter, bryts snabbt och fullständigt ned till oorganiska
molekyler. Stora, kemiskt mer komplicerade molekyler, exempelvis
trädens cellulosa, har längre nedbrytningstid och vissa mycket
komplicerade molekyler som till exempel lignin, tar flera år att bryta
ned, och ofta är nedbrytningen inte heller fullständig.
Brokkremla, ”Russula cyanoxantha”, växte alldeles intill
oxtungsvampen vid Vallerstads gamla ek.
Fornåkermarker och bebyggelselämningar visar att Åminne varit
bebott under mycket lång tid och Gamla Åminne mellan sjöarna
Bestorpasjön och Källundasjön omges av äldre odlingsmark,
våtmarker, löv- och blandskog. Här finns också en hedbokskog med
150- till 200-åriga träd och mycket rika bestånd av blåsippor, särskilt
på den så kallade blåsippekullen. Åminne avsattes som naturreservat
1968 och i reservatet ingår också en del slåttermark. Den består dock
till stor del av gammal åker medan den forna ängsmarken är
skuggpåverkad. Marken ner emot sjön betas av nötkreatur och här
finner man också tydliga spår av vildsvin.
Bilden visar ännu en oxtungsvamp, ”Fistulina hepatica”, nu på en
gammal ekstubbe i Gamla Åminne bokskog.
Potatisrottryffel, ”Scleroderma bovista”, plats, Gamla Åminne
bokskog.
Glada tillrop, en svart trumpetsvamp, ”Craterellus cornucopioides”,
Gamla Åminne bokskog, minst två liter.
Döden i vitögat, en vit flugsvamp, ”Amanita virosa”, plats, Gamla
Åminne bokskog, inte svår att hitta i år heller så var försiktiga!
Allmän sköldskivling, ”Pluteus cervinus”, plats, Gamla Åminne
bokskog.
Grönriska/bokriska, ”Lactarius blennius”, plats, Gamla Åminne
bokskog.
Porslinsskivling, ”Oudemansiella mucida”, på en boklåga i Gamla
Åminne bokskog.
Rak fingersvamp, ”Ramaria stricta”, plats, Gamla Åminne bokskog.
Kamferriska, ”Lactarius camphoratus”, plats, Gamla Åminne bokskog.
Strimmig brödkorgssvamp, ”Cyathus striatus”, stora mängder i gruset
invid vägen, plats, Gamla Åminne bokskog.
En av mina favoritsvampar vad det gäller vackert utseende,
mandelriska, ”Lactarius volemus”, plats, Gamla Åminne bokskog.
Även brokspindelskivlingen, ”Cortinarius bolaris”, är en mycket
vacker svamp, plats Gamla Åminne bokskog där denna bild är tagen
samt Skillingaryds skjutfält, vid Östersjön.
En jättelik finluden stensopp, ”Boletus reticulatus”, plats, Gamla
Åminne bokskog.
Samma jättelika finludna stensopp, ”Boletus reticulatus”, som på förra
bilden, plats, Gamla Åminne bokskog.
Denna märkliga slemsvamp har fått namnet bikaksdyna tack vare sin
bikakslika struktur, på latin heter den ”Tubifera ferruginea” och den
har status som mindre allmän. Den växte med tre exemplar på död ved
vid Gamla Åminne, intill Bestorpasjöns norra strand.
Slemsvampar eller myxomyceter är en grupp som har oklar
systematisk placering men som numera vanligen förs till
understammen amöbor. Slemsvamparna omfattar cirka 600 olika arter,
varav cirka 175 finns i Sverige. De skiljer sig från äkta svampar bland
annat genom sina plasmodier, som är mångkärniga, ofta livligt färgade
slemmiga kroppar som inte är indelade i celler, samt genom att de
liksom djur kan uppta fast föda. De är viktiga nedbrytare av organiska
lämningar och äter genom så kallad fagocytos till exempel bakterier,
hyfer och andra organiska partiklar och deras livscykel är komplicerad.
Genom plasmaströmningar kan plasmodierna faktiskt krypa flera
centimeter per dag över underlaget och de lever på fuktiga och
skuggiga ställen och uppsöker under lämpliga yttre förhållanden
torrare miljöer och omvandlas då helt eller delvis till sporangier.
Marsipankremla, ”Russula grata”, när man luktar på den förstår man
namnet, plats, Gamla Åminne intill Bestorpasjöns norra strand.
Ännu en bild på marsipankremlan, ”Russula grata”, som verkligen gör
skäl för sitt namn då den doftar mycket starkt och tydligt av just
marsipan, svampen ingår i gruppen stinkkremlor, plats, Gamla Åminne
intill Bestorpasjöns norra strand.
Bokkremla, ”Russula mairei”, vilket är den röda svampen till vänster
samt grönriska/bokriska, ”Lactarius blennius”, som är den grönaktiga
svampen till höger, plats, Gamla Åminne bokskog.
Slättösand är ett av Sveriges största flygsandfält i inlandet med en
storlek på 45 hektar.
”Det ligger en öken djupt inne i Smålandsskogarna. Över markerna och
mossarna lyser den med skimrande ökensken och om kvällarna får den
dunkel glöd”.
Erik Palms ord kommer från årsskrift för Sveriges Natur, 1919.
Bildens dropptaggsvamp, ”Hydnellum ferrugineum”, är ganska vanlig
i tallskogar, som här vid Slättösands naturreservat, sydväst om
Värnamo.
Hattöversidan är sammetsaktig och ljus medan taggarna först är ljusa
och sedan bruna. Smaken är mild, och det går att klämma ut vattniga
röda droppar ur svampen, därav namnet.
Dropptaggsvamp, ”Hydnellum ferrugineum”, plats, Slättösands
naturreservat sydväst om Värnamo.
Dropptaggsvampen kan dock lätt förväxlas med den nära släktingen
skarp dropptaggsvamp, ”Hydnellum peckii”, den är dock oftast mindre
än bildens art och hittas oftast i granskog, men går även att finna i
tallskog. Smaken är, till skillnad från bildens dropptaggsvamp, efter en
stunds tuggande brännande skarp.
En sista bild på den vackra dropptaggsvampen, ”Hydnellum
ferrugineum”, vid Slättösands naturreservat sydväst om Värnamo.
Den ”sista” svampen vi diskuterade kring innan vi åkte hemåt var
bildens vårtöra, ”Thelephora terrestris”, plats, Slättösands naturreservat
sydväst om Värnamo.
Hej alla och tack för senast, dagen gav cirka 116 olika svamparter
vilket väl får betraktas som, för att använda skoltermer, på gränsen till
MVG, dvs. mycket väl godkänt!
Svampnamn enligt Nyléns ”Svampar i Norden och Europa”;
Bikaksdyna, Gullkrös, Gullhorn, Raggskinn, Lingonsvulst, Vårtöra,
Dropptaggsvamp, Motaggsvamp, Blek taggsvamp, Rödgul taggsvamp,
Hagfingersvamp, Rak fingersvamp, Gul kantarell, Trattkantarell, Svart
trumpetsvamp, Bitterticka, Gullticka, Violticka, Björkticka,
Borstticka, Fnöskticka, Klibbticka, Sprängticka, Skinnticka, Platticka,
Oxtungsvamp, Blåsopp, Smörsopp, Örsopp, Sandsopp, Pepparsopp,
Stensopp, Finluden stensopp, Rödbrun stensopp, Brunsopp,
Sammetssopp, Boksopp eller Rutsopp, Gransopp, Tegelröd björksopp,
Björksopp, Sammetsfotad pluggskivling, Narrkantarell,
Rosenslemskivling, Olivvaxskivling, Gråvit vaxskivling, Gul
vaxskivling, Mönjevaxskivling, Ametistskivling, Laxskivling, Stor
vaxskivling, Prickmusseron, Kastanjemusseron?, Streckmusseron, Stor
riddarmusseron, Såpmusseron, Honungsskivling, Vit tuvskivling,
Fläckkantarell, Tuvnagelskivling, Barrbroskskivling, Stor
lökbroskskivling, Porslinsskivling, Mjölskivling, Allmän
sköldskivling, Brun kamskivling, Mörkringad flugsvamp, Röd
flugsvamp, Vit flugsvamp, Vitgul flugsvamp, Rodnande flugsvamp,
Ockragul grynskivling, Tegelröd slöjskivling, Svavelgul slöjskivling,
Eldspindelskivling, Kanelspindelskivling, Rödskivig
kanelspindelskivling, Bockspindelskivling, Brokspindelskivling,
Hedspindelskivling, Rimskivling, Gifthätting, Svartkremla,
Svedkremla, Senapskremla, Tegelkremla, Storkremla, Giftkremla,
Marsipankremla, Bokkremla, Brokkremla, Svartriska, Blek skäggriska,
Bokriska, Skogsriska, Lakritsriska, Doftriska, Mörk doftriska,
Mandelriska, Brandriska, Pepparriska, Kamferriska, Stinksvamp,
Strimmig brödkorgssvamp, Potatisrottryffel, Vårtig röksvamp,
Äggsvamp sp. Långfotad röksvamp, Mönjeskål, Svampsnylting,
Cinnobergömming, Stubbhorn, Disknästing.
Svampnamn enligt Rymans ”Svampar”;
Vårtöra, Vårttratt, Rottryffel
Rätta mig om jag minns fel!