Så värdefull är C.Svenssons smedja

Hur värdefull är egentligen C. Svenssons smedja?

– Den äldsta industribyggnaden vi har med sina 90 år och egentligen det enda gamla industriminne som återstår i Vaggeryd. Det måste bevaras.

Det säger Evert Melin som är den främste experten på vagnstillverkningen i Vaggeryd.

Helt plötsligt har det gamla industriminnet från 1921 – C.Svenssons smedja – hamnat i den politiska brytpunkten. Majoriteten i kommunfullmäktige anser den vara värd fyra miljoner – minoriteten tvekar om värdet. Centern vill göra om den gamla smedjan till tjänsteföretagshus.

Evert Melin anser byggnaden vara ovärderlig:

– Claes Svensson var den förste som satsade på vagnstillverkning i industriell skala i Vaggeryd. Det var dessutom vagnstillverkningen som lade grunden till både möbel- och metallindustrin här. Smederna blev metallarbetare och snickarna möbelarbetare i nästa generation, säger han.

­– C. Svenssons smedja är det enda byggnadsverk vi har kvar från denna tid. Allt annat är rivet och det gäller i princip också möbel- och metallindustrin.

Claes Svensson föddes i Boda, Byarums socken 1849, och lärde sig vagnstillverkningen från grunden. När järnvägen kom såg han möjligheterna till industriell produktion av vagnar att öppna sig och byggde en fabrik på det som idag är Waggeryds Cells område vid Stödstorpaån.

När Munksjö köpte området tvingades han dock flytta till centrala Vaggeryd. Den nya fabriken uppfördes i den södra delen av den nuvarande skolidrottsplatsen vid brandstationen.

I mars 1920 brann dock hela industriområdet där ned, inklusive vagnfabriken. Men Claes Svensson trodde på framtiden och byggde omedelbart en ny smedja, den som i dag kallas C.Svenssons smedja.

Evert Melin konstaterar att vagnsindustrin hade haft några magra år under första världskriget.

– Dessutom var de motordrivna fordonen på väg. Men Claes Svensson hade sålt väldigt bra under 1919 och trodde på ytterligare några goda år för vagnarna. Det var säkert därför han byggde en ny och stor smedja på 700 kvadratmeter.

Men så blev det inte. Inom något år gick firman i konkurs. Claes Svensson och hans smeder gjorde ett försök att anpassa sig till den nya tiden genom att satsa på tillverkning av busskarosser, vilket ortens andra vagnfabrikör Alexius Andersson också gjorde. Men Alexius och hans söner Valter, Gustav och Karl gjorde det med större framgång i sin vagnfabrik.

– David Larsson tog över ansvaret för produktionen efter C. Svensson som avled 1931. Han var en duktig yrkesman som senare anställdes av Scania Vabbys i Södertälje. Men antagligen saknades de ekonomiska resurserna för att satsa på karosstillverkning i stället för vagnar. 1935 avslutades arbetet, säger Evert Melin.

– Men en buss som firman tillverkade finns kvar. Det var den som visades på Vaggeryds dagen i fjol och som ägs av ett muséum i Torpa i Kronobergs län.

Kvar finns också vagnar – och C. Svensons smedja.

– Det är angeläget att valvbågarna vid fönstren återskapas där de har förstörts på senare tid på framsidan när man byggt portar. Däremot finns inte det gamla lanternintaket kvar. Det gav byggnaden en helt annan resning än den har idag men det förstördes i en brand 1946. Det vore naturligtvis mycket bra om lanterninen kunde återskapas. Men har man råd, undrar Evert Melin.

Har man råd att inte göra det, lyder motfrågan.

Arbetsstyrkan vid C.Svenssons vagnfabrik framför den nya smedjan. Claes Svenssons själv är mannen i mitten, fjärde från höger i främre raden. Året är troligen 1921. Observera lanterninen på taket som var viktig för ljusinsläppet i lokalen. Inom något år gick företaget i konkurs.

De vackra valvbågarna på baksidan.