För en stund sedan invigdes tunneln under järnvägen i Vaggeryd.
Öst är öst och väst är väst – och aldrig mötas de två är ju ett gammalt talesätt från en gammal engelsk författare. Men på måndagskvällen strax efter klockan 20 förenades öst och väst i Vaggeryd när tunneln invigdes.
Ett par hundra personer fick vänta en god stund i duggregn och några få plusgrader, på grund av att fullmäktigemöte och ”nobelfestligheter” drog ut på tiden utöver utsatt tid, innan det äntligen var dags för det högtidliga ögonblicket. Men hade man väntat i cirka 75 år på detta ögonblick kunde förstås vaggerydsborna vänta ytterligare en stund. Den som väntar på något gott och så vidare…
Kommunfullmäktiges ordförande Kristina Nordquist (C) välkomsttalade. Hon filosoferade kring järnvägen som välsignelse eller förbannelse men fastande förstås för det förstnämnda.
– Hade inte järnvägen kommit hit hade Vaggeryd inte funnits, konstaterade hon nog så riktigt.
Hon beskrev sedan hela den långa vägen, drygt 130 år, som gått sedan järnvägen kom till byn och skapade ett modernt industrisamhälle, dock utan planskild korsning under eller över järnvägen.
Vaggerydsborna fick fortsätta att kämpa i generationer med sitt ”tegelbackselände” i form av fällda bommar vid de mest olämpliga tillfällen.
– Chansen fanns redan på 1990-talet, men då var tiden inte mogen, då bidde det bara gång- och cykeltunnel. Men det är den nu, konstaterade hon.
Sedan följde klippning av det blågula bandet, kalas på glögg och pepparkakor samt allmänt filosoferande kring den historiska händelsen innan alla hinder kunde röjas undan så att trafiken kunde flyta fritt under järnvägen.
Äntligen!!
Fler bilder kommer i morgon.
Kristina Nordqvist klippte det blågula bandet.