Lyngemandssjöns naturreservat ägs av staten och mäter 165 hektar. Våren är rätt tid att göra ett besök där.
Själva Lyngemadssjön som ligger norr om Hok är inte stor. Vattenytan uppskattas till nio hektar. Vattenvolymen är ungefär lika stor som den som sammantaget kan uppnås i Hokasjön, Lindeforsdammen och Granforsdammen.
Till alla andra kvaliteter kan läggas att sjön har en spännande historia. Lyngemadssjön är egentligen en damm som anlades omkring 1950. En ganska ny vattentub med en fallhöjd på cirka 22 meter leder ner vattnet från sjön till kraftstationen vid Hoksjöns östra strand. I och med denna utbyggnad och modernisering av kraftstationerna kunde Munksjö AB en gång i tiden fördubbla sin elproduktion.
Dammfästet brast hösten 1962 och vattenmagasinet tömdes via sin gamla strömfåra helt på vatten med stor översvämning nedströms som följd. Minnesgoda iakttagare kan berätta om hur störtfloden som svept hela träd med sig. Riksväg 30 vid Hoks gamla Värdshus ställdes under vatten och det var stor risk att vägen som leder upp till Hooks Herrgård skulle spolas bort. Även vid Lindefors och Granfors orsakades stor översvämning.
Skomakarns kammare är värd ett besök. Enligt en många hundra år gammal sägen som lever vidare genom muntlig berättartradition ska en skomakare i Ödestugu för att undgå att bli sänd ut i krig tagit sin tillflykt till bergsskrevan i Hästgångsån i området nordöstra del och där inrättat sig en bostad. När ofredsåren var över vände skomakaren åter till bebodda trakter.
Kring Lyngemadssjön växer flerhundraårig skog, med där finns också bergbranter, myrmark och så då grottan Skomakarans kammare. Den som har tur kan få se en glimt av uttern i Hästgångsån.
I naturreservatet växer flera ovanliga mossor och vid sjön häckar bland annat storlom, fiskgjuse, drillsnäppa och kricka.
Under sommaren är rastande vadare en vanlig syn, till exempel gluttsnäppa och skogssnäppa. I sjön simmar bland annat abborre, gädda och benlöja.
På de gamla och grova träden bygger rovfåglar bon. Även spillkråkan finns i området. Spillkråkans bon återanvänds sedan av andra fåglar, till exempel knipa och skogsduva.
I reservatet ligger en liten mosse. Här, men också på andra platser i reservatet, finns den hotade entitan. Marken täcks av växter som är typiska för myrmarker, exempelvis vitmossor, lingon, blåbär, hjortron och tranbär.
Lyngemadssjön där den är som vackrast.
Sämre fikaplatser kan man ha.