Cykeltur under en cykeltur i Skillingaryd

Vår naturkrönikör Dan Damberg har cyklat en runda i Skillingaryd.

Cykeltur under en cykeltur i Skillingaryd

Cykeltur under en cykeltur i Skillingaryd, en naturkrönika i 9 bilder
om vad man kan få uppleva under en cykeltur bara man är lite
uppmärksam.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd i slutet av april 2012.

Ståndaktig som den enbente tennsoldaten står fiskmåsen och spanar ut
över samhället, blicken är klar och fokuserad, inget undgår dess skarpa
öga. Frågan är bara vad den ser, bortsett från mig som står några tiotals
meter bort. Det andra benet finns för övrigt väl gömt i fjäderdräkten.

Världens mest berömda ”ståndaktiga tennsoldat” är väl ändå den saga
som skrevs av den danske författaren H.C. Andersen år 1838. Den
handlar, som väl alla vet, om en enbent tennsoldat som blir kär i en
balettdansös av papper. Efter ett par riskfyllda äventyr brinner sorgligt
nog tennsoldaten upp i en eld tillsammans med sin älskade
balettdansös. Berättelsen har filmatiserats flera gånger samt blivit
balett.

Plötsligt lämnar den mig med sina ögon och blicken fokuserar istället
en bit till vänster om den plats där jag står. Är det något på gång kan
man undra men mina ögon uppfattar inget nytt under solen men å
andra sidan är mina ögon ingenting i jämförelse med fiskmåsens.

Kanske var det inget som fiskmåsen kunde se heller, ett falskt alarm
helt enkelt, nåväl tycks den tänka, ingen fara å färde, jag blundar en
stund. Det är jobbigt att stå på vakt.

Fiskmåsen häckar ofta på klipphyllor och avsatser eller i någon
klippskreva, men även på marken nära något vatten. Ibland övertar de
till och med gamla kråkbon och andra gånger kan de bygga i någon
skorsten, kanske ska den till att häcka på taket till denna
industribyggnad.

Namnet fiskmås nämns första gången i litteraturen redan år 1582 men
är säkert äldre.

Apropå året 1582 så bestäms det att den Gregorianska kalendern skall
införas under hösten och ersätta den Julianska kalendern i Rom, som är
först ut. Den 4 oktober blir där den sista dagen i den julianska
kalendern och följs av den 15 oktober, som blir den första dagen i den
gregorianska kalendern. Detta år, 1582, fick alltså bara 355 dagar.

I Sverige sker inte detta kalenderbyte förrän året efter alltså 1583 under
Johan III:s regering. Johan föddes den 20 december 1537 och dog den
17 november 1592. Han var kung av Sverige mellan åren 1568-1592.
Han signerade sig titeln storfurste av Finland från den 3 augusti 1577.
Johan III var son till kung Gustav Vasa och drottning Margareta samt
far till Sigismund. Han var bror till Karl IX och hertig Magnus av
Östergötland samt halvbror till Erik XIV. Han var gift från den 4
oktober 1562 med Katarina Jagellonica, 1526–1583, och från den 21
februari 1585 med Gunilla Johansdotter, 1568-1597.

Tänk vad man kan lära sig bara genom ordet Fiskmås!

På en sandhög inte långt från ett omdiskuterat lager i nordvästra delen
av Skillingaryd satt denna vackra stenskvätta och sjöng. Han försökte
locka till sig en hona och med den rösten borde han lyckas väl.

Trots att han vänder mig ryggen har han full kontroll på mig, vad jag
står och vad jag gör, han har helt enkelt ”ögon i nacken”.

Stenskvättans latinska namn, ”Oenanthe oenanthe”, betyder ungefär,
”ankommer när vinrankan blommar”.

Stenskvättan häckar förhållandevis vanligt i hela Sverige, utom hos oss
i det inre av Sverige. Den vill gärna ha lite öppen terräng med
uppstickande stenar eller bergknallar, för övrigt precis som på platsen
för bilderna. Den förekommer även långt upp i fjällvärlden vilket gör
fågeln till en av de mest spridda arterna i Sverige. Stenskvättan
övervintrar för övrigt i tropiska Afrika.

Dess sång är en gnällig liten drill och i flykten hörs ett smackande läte,
lyssna gärna här:

Stensvättans sång

Styvmorsviolerna trivs bra i de jordhögar som omger den lilla
stenskvättans revir och där backsvalorna häckade föregående år.
”Vid benämningen Styfmorsblomma ”har man föreställt sig
blomkronans största nedåt vända blad som en styfmoder, de tvenne
bakom detsamma varande foderbladen såsom stolar, dem hon för sig
sjelf begagnar; de båda små henne närmast sittande kronbladen, såsom
hennes egna döttrar, hvilka hvardera erhållit en stol, och de två större,
uppåt vända kronbladen, såsom styfdöttrar, hvilka tillsammans erhållit
endast en stol.” : R. DYBECK.”

Ur Utkast till ”Svenska växternas naturhistoria I” av C. F. Nyman år
1867.

På den cirka 500 metrarna från det stora lagret i söder till Dule kvarn i
norr sjöng inte mindre än 3 par trädlärkor. I Sverige är trädlärkan en
flyttfågel som häckar allmänt i södra och mellersta Sveriges
skogstrakter.

Trädlärkan placerar sitt bo på marken och lägger vanligen 3-4 ägg,
som ruvas av honan i 13-15 dagar. Ungarna matas sedan av båda
föräldrarna i 9-15 dagar. Födan består mestadels av insekter, men även
frön.

Trädlärkans sång

Avslutningsbilden för denna gång blir på några fortfarande vinterkalla
och tröga stackmyror i en sandig slänt vid Dule kvarn. Här ligger de
mer eller mindre orörliga och samlar på sig värmeenergi från vårsolens
strålar och snart blir det ”full rulle”! Hoppas bara inte någon fågel
hittar dem innan de fått upp värmen.