På bergets branta sidor

Vår naturkrönikör Dan Damberg har åter besökt Taberg samt önskar en glad midsommar.

På bergets branta sidor

På bergets branta sidor, Smålands Taberg från utsidan, en naturkrönika
i 20 bilder från en unik plats från jordens inre.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd i slutet av maj 2012

Titanomagnetitolivinit, med 33 % rent järn, eller med andra ord,
Smålands Taberg, en imponerande syn såväl inifrån som utifrån. Ett
Smålands mirakel, som Carl von Linné uttryckte det på 1700-talet, ett
uttalande som håller än i dag på 2000-talet.

Alldeles intill berget ligger Gruvgården, som är nyrenoverad och full
med kunskap om berget, floran och faunan.

Här finns även informationstavlor som berättar om berget, dess historia
och fauna samt flora. Att läsa på gör besöket än mer värdefullt och
lärorikt. God kunskap är aldrig tung att bära.

Man får lite hjälp av en trappa att i början ta sig uppför berget men
sedan är det bara starka ben, god kondition och bra balans som gäller.
Men trots den bitvisa mödan är det väl värt en vandring runt och, eller
upp på berget.

Beställ en guidad tur, Tabergs guider är mycket kunniga och
pedagogiska, i detta fall vår utomordentliga guide Ingrid.

På toppen finner man Toppstugan med café och restaurang med mera,
dessutom en vidunderlig utsikt vid klart väder, väl värt ett besök.

Tabergs samhälle från toppen.

Tabergs samhälle från toppen.

Tabergsdalen åt söder från toppen.

Tabergs samhälle från toppen.

Tabergs samhälle från toppen.

Tabergsdalen åt söder från toppen, någonstans i fjärran, vid horisonten,
ligger Vaggeryd, Skillingaryd och Värnamo.

Att gå upp på toppen är ibland lite jobbigt men att som här ta sig ner
från toppen på de smala och slingriga stigarna är också lite jobbigt men
väl värt mödan. Det är oändligt vackert med en fantastisk flora och
fauna som följer en tillbaka ner till Gruvgården.

Skogsnävan eller midsommarblomstret hade just börjat slå ut när vi
besökte berget den 25 maj, det vill säga, en månad före midsommar.
Kanske är det dags att byta namn på denna vackra blomma i dessa
klimatförändringarnas tidevarv.

Blommande blå skogsvioler och bladen från det lilla ekorrbäret väl
inbäddade i blåbärsriset. Meningen skulle kunna bli en inledning på en
dikt eller visa men jag väljer att stanna här, Er fantasi får fylla i resten

Vissa partier på vägen nedför berget är fuktiga och då trivs genast den
lilla ljust violetta kärrviolen. Det är de runda, njurlika och runt samt
grunt naggade bladen som hör kärrviolen till.

Det gäller att hålla tungan rätt i mun när man går nedför de mer eller
mindre branta trätrapporna och är det blött så får man verkligen vara
försiktig.

Kvickgräsfjäril, Pararge aegeria, är en fjärilsart som hör hemma i
familjen praktfjärilar. Vingspannet på olika individer kan variera
mellan 35 och 42 millimeter,

De växter som kvickgräsfjärilens larver lever på och äter av, är olika
gräs i bland annat gröesläktet, hundäxingssläktet och kvickrotssläktet.

Flygtiden, med andra ord den period när fjärilen är fullvuxen, så kallad
imago, infaller i maj-augusti och vanligen i två generationer men i
nordligaste delen av utbredningsområdet i endast en generation.
Fjärilens habitat, den miljö den lever i, är skogar där det finns gläntor
och liknande ställen där det växer gräs, precis som här där bilden är
tagen. I Norden finns kvickgräsfjärilen i Danmark, i sydligaste Norge
och i Sverige upp till Ångermanland samt i Finland då främst i sydväst.

En gammal tallåga som kittlar fantasin, möter oss när vi nästan är nere
igen och visst är den lite lik en långhalsad sauropod som står nedsänkt
i vatten och betar.

Nästan framme vid Gruvgården igen ligger denna knappt
kubikmeterstora järnmalmsklump på modiga 5000 kilo. Tur att inte
någon stod i vägen när denna bjässe kom nedfarande från berget. Av
de knäckta granarna att döma var det inte alltför länge sedan, eller?