I morgon kväll firar Kulturskolan i Vaggeryd sina 50 år. Ingen har satt större prägel på jubilaren än Jan-Allan Persson. I 40 år, mellan 1967 och 2007 var han chef för musikskolan som blev kulturskola på 90-talet.
Högertrafikåret 1967 fyllde Jan-Allan och hans hustru flyttkartongerna hemma i Hyltebruk för att flytta norrut.
Musikskolan i Vaggeryds köping stod då inför sitt sjätte verksamhetsår. Dess förste ledare var norrbottningen Sture Sandlund.
Vi elever i folkskolan i Vaggeryd fick 1962 inför Sandlunds ankomst visa våra musikaliska talanger på diverse enkla instrument för att man skulle kunna reda ut vem som var värda att satsa på. Själv föll jag igenom fullständigt men utan att känna någon sorg över det. Med tiden har jag ändrat uppfattning, men då var det så dags.
Sture Sandlund efterträddes i mitten på 60-talet av Gudrun Johansson som i sin tur fick Olle Wettermark som ledare innan Jan-Allan Persson klev in på scenen.
– Framför allt ville vi komma närmare våra föräldrahem i Gränna och Tenhult, berättar Jan-Allan Persson.
– Jag minns att det var svårt att hitta i Vaggeryd på den tiden. Det har ju skett en väldig förändring sedan dess, hotellbyggnaderna vid stationen är borta, mycket har förändrats.
Musikskolans utbud var inte särskilt stort. Där erbjöds stråk- och träblåsinstrument, piano och så blockflöjt. Själv ville jag införa bleckblås och fick det så småningom. Men komplett blev inte musikskolan förrän kommunsamman-slagningen 1971. Skillingaryd hade då haft musikskolan sedan 1968. Efter kommunsammanslagningen hade musikskolan så mycket som 500 elever.
– Nästa viktiga händelse var förstås förändringen till kulturskolan på 1990-talet. Tanken var ju att det skulle finnas ett större utbud än musik, att man skulle kunna erbjuda undervisning i dans och målning, berättar Jan-Allan Persson.
När han nu ser tillbaka konstaterar han att mycket var mycket bra i musikskolans barndom.
– Framför allt tänker jag på eleverna och deras attityd. De gick in för musikundervisningen på ett helt annat sätt, var inte så splittrade som dagens ungdom. Då fanns det varken datorer eller mobiltelefoner och föreningsutbudet var heller inte lika stort då som nu.
Det var ett framsynt val som politikerna gjorde för 50 år sedan. Musikskolan har berikat kulturlivet på ett enastående sätt. 1962 fanns det ingen profan musik att tala om i Vaggeryd sedan musikkåren Göta hade lagts ned i slutet på 40-talet. Det var i stort sett frikyrkorna som förde musiktraditionen vidare.
– Andra effekter av musikskolan var ju musiksällskapet som fanns i över 20 år och under den tiden gav 100 konserter i kommunen. Även storbandet har haft nytta av musikskolan och tittar man vidare är Betels och Svenarums musikkårer i mycket produkter av musikskolan.
Fem år efter pensioneringen är Jan-Allan Persson fortfarande engagerad i musiklivet. Bland annat lyfte han fram musikkåren Götas verksamhet i samband med hemvändardagen i augusti.
WordPress
Facebook
Google+
