Gäster från norrländska skogar

Vår naturkrönikör Dan Damberg har tittat närmare på hökugglan.

Gäster från norrländska skogar

Gäster från norrländska skogar, en naturkrönika i 8 bilder om en
hökuggla vid Ossingsjön i Häråns dalgång öster om Hagshult, sydost
om Skillingaryd.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd i början av november 2012.

Ser ni hökugglan, det är nämligen inte så lätt, men den sitter i den
högra främre tallen högt upp och till vänster om stammen. Detta var
mitt tredje besök på platsen så det blev, så att säga, tredje gången gillt.

Om man är försiktig kan man komma dem väldigt nära och mina
bilder är tagna på mellan 20-25 meters avstånd, vilket betyder nära,
och upplevelsen är stark.

Hökugglan heter, ”Surnia ulula”, på latin vilket helt enkelt betyder
bara ”uggla”. Den är mellan 35-43 centimeter hög vilket gör den till
en medelstor uggla dock med lång stjärt. De trubbiga och spetsiga
vingarna samt det tvärvattrade bröstet och buken gör att den liknar
mer en hök än vad övriga ugglor gör. Hökugglan sitter gärna i
grantoppar eller längst upp på en torraka eller som här invid en
tallstam.

Fågeln hör hemma i Norrlands barrskogar, gärna i närheten av myrar,
ängar eller hyggen, och visar sig längre söderut under höst och vinter
som en så kallad strykfågel. Antalet häckande par i landet varierar
stort beroende på gnagartillgången men man uppskattar antalet till
mellan 2000–6000 par.

Födan består mest av sorkar, lämlar och fåglar, ibland till och med så
stora fåglar som ripor. Dess läte består av en 8-9 sekunder lång, snabb
ramsa av upprepat ”po-po-po-po-po” som kan höras upp till en
kilometer bort. Detta har jag dock aldrig hört, tyvärr

Hökugglan bygger vanligtvis sitt bo i trädhål eller äldre risbon och
liksom de flesta i sitt släkte börjar den häcka tidigt om våren. Honan
ruvar ensam de mellan 3-10 äggen medan hanen jagar och håller
effektiv vakt. Sedan ungarna fått sin fjäderdräkt, beger de sig ut ur
boet och tar sig upp i träden i omgivningen och skulle man då träffa på
dem sitter de fullständigt orörliga och gör sig smala.

Hökugglefamiljen håller ihop länge och ännu långt fram på
sensommaren hörs de unga ugglorna tigga mat av föräldrarna.

Namnet hökuggla användes första gången år 1824, medan den tidigare
kallades för ”Sparfhöksuggla”. ”Hök-” kallas den därför att arten
genom den långa stjärten, det tvärbandade bröstet och det faktum att
den i större utsträckning än andra ugglor jagar i dagsljus sålunda
påminner något om en hök. Det svenska namnet är troligen inspirerat
av det äldre latinska namnet ”Strix nisoria” som betyder just
hökliknande.

Erik Rosenberg berättar så här om sitt första möte med hökugglan,
”Det var en typisk försommarnatt i det lappländska skogslandet. Här
och där reste sig jättestora torrfuror över den gröna skogen. Överst i
toppen på en sådan upptäcktes på långt håll en mörk klump. Det var
ingen tvekan om saken, det var en hökuggla! Glada i hågen skyndade
vi dit, snart började hon skrika och omedelbart därpå maken också. Så
upptäckte vi boet, och så – ja, så lärde vi på några ögonblick ”känna”
hökugglan alltför intimt! Vi hade glömt bort att hökugglan är Sveriges
argaste fågel, som man måste vara mycket försiktig med vid boet.
Innan vi visste ordet av, fick vår tätman en rak höger av ugglehanen,
som gjorde honom rätt så groggy och som kvarlämnade två blödande
hack en tum under vänstra ögat.

Hökugglan är, som sagt, beroende på gnagartillgången och är dels
stannfågel och dels strykfågel. Vissa höstar och vintrar efter ett gott
gnagarår kan arten sprida sig i stora antal söderut och når då även oss
Sydsverige samt ibland även Danmark och norra Tyskland.  Ett
märkligt hökuggleår var hösten och vintern 1983-1984 då jag, och
många med mig, såg ett stort antal hökugglor i våra trakter. Härliga
minnen!

Hökuggla är för övrigt Jämtlands landskapsfågel.

Hökugglans status i Sverige såväl som i världen betraktas i rödlistorna
som ”Livskraftig”.

Är ni avslutningsvis om hökugglan intresserade av dess systematik så blir
den såhär;

Domän-Eukaryoter, ”Eukaryota”, Rike-Djur, ”Animalia”,
Stam-Ryggsträngsdjur, ”Chordata”, Understam-Ryggradsdjur,
”Vertebrata”, Klass-Fåglar, ”Aves”, Ordning-Ugglor, ”Strigiformes”,
Familj-Äkta ugglor, ”Strigidae”, Släkte-”Surnia”, Art-Hökuggla,
”Surnia ulula”.

Avslutningsvis för denna gång är en underbar bild som är tagen av
Rune Fritz, Vaggeryd på den vita ägretthäger som höll till under
hösten söder om samhället Bor. Notera också de fantastiska
höstfärgade träden i bakgrunden.