En 25-årig solskenshistoria

I dager det 25 år sedan livet började på nytt för Lennart Grunditz från Skillingaryd. Då fick han en ny njure – av sin bror Sören.
En solskenshistoria  om man betänker att läkarna 1988 gav Lennart 13 år med den nya transplanterade njuren.
– De sa att jag inte kunde räkna med att få behålla njuren mer än i 13 år. Nu har det gått 25 och den fungerar fortfarande helt perfekt, säger Lennart.

Han arbetade i slutet på 1970-talet på ”regementet” i Skillingaryd när njurproblemen för första gången gjorde sig påminda. Han blev med tiden allt tröttare och orsaken var en inflammation i njurarna. Men det stod inte klart för läkarna. De gick bet på att reda ut orsaken till Lennarts problem.
– Jag skickades fram och tillbaka inom sjukvården under de följande åren. Men eftersom man inte ställde rätt diagnos blev njursvikten till slut kronisk, berättar han.
– Det var först när jag efter många år som jag kom till sjukhuset i Jönköping som läkarna fick klart för sig vad det handlade om. Då var njurarna helt slut och inte mycket större än en stor nöt. Annars är de i friskt tillstånd ungefär lika stora som en knuten hand.

Transplantation var i det läget det enda alternativ som återstod och hans elva år äldre bror Sören lovade att ställa upp som donator.
Det är inte alltid det går att hitta en donator i sådana lägen. På den tiden var riskfaktorn dessutom högre än vad den är idag. Men storebror Sören tvekade inte ens för ett ögonblick när det blev aktuellt att ställa upp som donator.
– Nej, det var självklart för mig när jag såg hur dåligt Lennart mådde. Jag visste också att alla tester som gjorts hade visat att man klarar att leva med en njure, säger Sören.
Inför operationen var Lennarts hälsotillstånd så dåligt att han hade tvingats att gå ned halvtid på sitt arbete. De blev dessutom några långa vistelser på två till tre veckor på sjukhus i Lund.

Operationen bestämdes till  november I987 men sköts på framtiden på obestämd tid när blodvärdena hos Lennart inte matchade läkarnas krav.
Men den 12 januari 1988 var det dags.
– Vi sövdes ned samtidigt på morgonen och operationerna  tog fem timmar. Lennart hölls nedsövd på akuten medan jag vaknade ganska snabbt efter operationen. Först nästa dag fick jag dock träffa Lennart för första gången efter operationen, berättar Sören.
Vid det laget visste inte Lennart att allt hade gått bra. Men han anade och kände förändringen.
– Det gick ju inte att säga redan då att transplantationen hade lyckats eftersom jag inte fick stiga upp.. Men jag kände att det hade hänt något, att njuren och kroppen var igång. Det var en otrolig förbättring, en otrolig känsla.

Naturligtvis blev det en längre konvalecens för båda, framför allt för Lennart. Men efter tre veckor på sjukhus i Malmö och två i Lund stundade  rehabiliteringen som gick så bra han kunde önska sig. Efter fyra månader var Lennart  tillbaka i arbete men inte i det gamla jobbet som rörmokare, det hade varit att utsätta kroppen för onödiga risker, utan på Kinnarps. Han har faktiskt aldrig behövt genomgå en dialys, varken före eller efter transplantationen.

Sören var snabbt tillbaka i sitt gamla yrke som rörmokare.
– De tär klart att det kändes i kroppen att de hade skurit i mig. Men efter någon månad kunde jag börja jobba igen. Otroligt nog har jag inte ens haft en tendens till några problem, säger Sören vars kunskaper som rörmokare är flitigt anlitade  inom Röda korset och med biståndsarbete i Rumänen i och Litauen.

Lennart som fyller 62 i år har en längre tid varit verksam inom njursjukas förening. Njurfunktionen har sedan transplantationen varit 100-procentig.
– Det har varit en fantastisk utveckling inom njursjukvården, bland annat med en ny avdelning i Jönköping med möjlighet till självanalys, säger han.
Det är möjligheter som inte fanns när han blev njursjuk. Men om banden med storebror var starka redan tidigare har de förstås blivit ännu starkare efter transplantationen för 25 år sedan.

Lennart och Sören Grunditz 25 år efter transplantationen som förändrade Lennarts liv.

Skrivet av Kåre Boberg