Varför har det aldrig sagt klick mellan kungahuset och Vaggeryd?
Jo, jag vet: kungen och drottningen kommer till Vaggeryds kommun i morgon. Men Vaggeryds tätort har aldrig fått den äran annat än i inofficiella sammanhang.
De kungliga besöken har varit många i Skillingaryd, senast 2006, och på Hook där kungen gjorde ett besök 1975. Även Byarum har fått den äran vid ett par tillfällen – men inte Vaggeryd.
Familjen Bernadottes relation med Byarum inleddes den 5 augusti 1827 när drottning Desirée, hon kom att heta Eugenia Desidera på svenska, passerade Byarum på Lagastigen. Prästen och socknens ledande män tog då tillfället i akt att fråga drottningen om hon ville ge kyrkan sitt namn. Det ville hon och än i dag heter Byarums kyrka Eugenia Desideria vilket lär vara unikt för en landsortskyrka. Som tack för hedersbetygelsen lovade hon att skänka en mässhake till församlingen, ett löfte som i sinom tid infriades 1847.
1886 gick ryktet i Vaggeryd att kungen skulle komma. Det putsades och fejades på den nybyggda stationen där också en äreport restes. Bankdirektören August ”Decke” Svensosn som allt mer seglade upp som ortens starke man dirigerade och organsiserade hurra- och leverop. Det sas att kungen skulle komma på kvällen och en stor del av menigheten mötte upp. I väntan på kungligheterna kunde de kostatera att stinsen, stationskarlen och banvakten dagen till ära bar vita handskar. Men de fick vänta länge. Först klockan två på natten kom kungen och han stannade inte i Vaggeryd. Först nere vid Hjortsjöån stannade tåget eftersom loket hade blivit törstigt. Majestätet sov och visade sig inte.
Nej, Oscar II var inte pigg att visa sig för vaggerydsborna. Den 27 augusti 1895 skulle järnvägen mellan Vaggeryd och Jönköping invigas av majestätet. Större delen av dagen tillbringade han dock hos regmenetet i Skillignaryd innan det bar av norrut. I Vaggeryd stannade tåget för att invänta drottning Sofia som hade vilat på Hook och nu hämtades med HNJ:s ångvagn. Sedan bar det av till Byarum där det var stor uppståndelse. En stor folkmassa hade mött upp och klockaren, kantor Eliaesson hade låtit sätta upp äreport med devis framför stationshuset. Komminister K.O.Eriksson talade och utbringade leven för kungligheterna. NTOs musikkår från Vaggeryd musicerade, skolbarnen vid Byarums skola sjöng Kungssången och kastade därefter var sin bukett med ängsblommor framför kungen. Drottning Sofia, iklädd blå sidenklänning stod i vagnsdörren och vinkade på kungligt manér.
I början på 1920-talet kunde vaggerydsborna i alla fall notera ett mycket intressant kungligt mellanspel på nära håll. Kronprins Leopold av Belgien hyste varma känslor för svenska prinsessan Astrid, som han senare gifte sig med 1926. Under en friarfärd till Stockholm valde han att övernatta på hotell i Vaggeryd, det fanns sådana på den tiden, på både upp- och nedresorna.
– Hans Bugatti stod parkerad framför hotellen vid stationen. Det kom ju på den tiden en bil till Vaggeryd ungefär varannan vecka så det var klart att vi höll reda på vem han var , berättade David Lidén långt senare.
1954 var kung Gustaf VI Adolf ute på så kallad Eriksgata för att bekanta sig med riket. . Men i Vaggeryd var han inte välkommen. Köpingens politiker sa nej tack till ett kungabesök efter votering som slutade nio röster mot ett kungabesök, åtta röster för.
Det föranledde följadne vers i tidningen Kommunalarbetaren:
”Till Vaggeryd, till Vaggeryd
blev kungen inte bedd.
I Vaggeryd, i Vaggeryd blev kungen inte sedd.
Hans Eriksgata med sång och tal och dyrbart kunggaprål
den gick helt sonika förbi en Smålandsmetropol
Jag sjunger om kämpagny
i stadens visas råd.
En man från Skjutebo han skrek:
Vi måste se hans nåd.
Då trädde upp en annan man
en ensam men en Stark:
Ej kräves sådan pomp och ståt
på denna karga mark!
Vad är en kunglig krona värd
med all sin glans och prål
mot mången skattekrona spard
för goda ändamål.
Slutet på versen blev att kommunalfullmäktiges ordförande Sture Lindahl fick möjlighet att träffa kungen vid en kungamiddag den 27 september 1954 som landstinget ordnade för de platser kungen inte ”hann” besöka under Eriksgatan.
”Hr. Lindahl fick då tillfälle att samtala med konungen som var intresserad av att få höra om Vaggeryd. I främsta rummet var det köpingens storlek och dess industrier som intresserade kungen. Men hr. Lindahl fick också redogöra för idrottens ställning i köpingen. Kungen bad hr. Lindahl att till köpingens invånare framföra hans hälsning”.
WordPress
Facebook
Google+
