Om det finns varg i ett område påverkar det älgjakten. Det visar en studie utförd av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Umeå universitet.
Studien visar att antalet sålda jaktkort har minskat i kommuner med vargförekomst under den senaste sjuårsperioden. Likaså har avskjutningen av älg minskat i dessa områden sedan 1998. Studien ger inget stöd för att färre personer väljer att bedriva fårskötsel i kommuner med varg. Inte heller har författarna kunnat visa på någon skillnad i prisutvecklingen för skogsfastigheter i varg- respektive icke-vargområden. De aktuella tidsperioderna som författarna studerat varierar mellan 7 och 17 år.
Vargens återkomst till Sverige har orsakat en intensiv debatt om faktiska och tänkbara effekter på till exempel älgjakt, fårskötsel och skogsbruk. Syftet med studien är att undersöka sådana effekter på kommunnivå, där kommunerna har delats in i varg- respektive icke-vargområden. Studien har genomförts av Göran Ericsson, professor vid SLU, Camilla Sandström, forskare vid Umeå universitet och Emma Kvastegård, student vid SLU:s masterprogram skötsel av fisk- och viltpopulationer. Studien baseras på data från SLU:s inventering av vargrevir, samt uppgifter om antal fårföretag, antal lösta jaktkort, älgavskjutning samt pris på skogsmarksfastigheter i kommuner med respektive utan varg.
Många av de områden där vargen har etablerat sig är socioekonomiskt utsatta, vilket innebär att de kännetecknas av hög utflyttningsgrad, låg medelinkomst, låg utbildningsnivå och hög arbetslöshet. Eftersom socioekonomiska faktorer påverkar människors välbefinnande, men även känsla av utsatthet, så antar författarna att detta kan påverka intensiteten i vargdebatten.
Javisst är det så! För den minoritet av befolkningen som fortfarande bor på landet spelar jakten en stor roll, både som rekreation och som källa till kött. Man har beräknat att den totala kostnaden för de stora rovdjuren överstiger 1 miljard (inte miljon) per år och av detta utgör köttvärdet ca 600 miljoner (http://www.vk.se/840992/rovdjuren-kostar-over-en-miljard). Rekreationsvärdet kan exempelvis den golfintresserade stadsbon som vurmar för varg jämföra med om det plötsligt skulle komma ett EU-dekret om att alla golfbanor skulle asfalteras över därför att andra intressegrupper skulle få utöva sina intressen där. Vilket himla liv skulle det inte bli!
Till syvende och sist var det medlemskapet i EU som blev pinnen i hjulet för avlivandet av Junsele-vargen. Det kom hit en högarrogant EU-kommissionär och hotade med EU-domstol. Genast bockade ministrarna djupt och accepterade detta. Däremot sa sig vår regering till och med vara beredd på handelskrig mot EU för rätten att få sälja snus även till andra EU-länder. Ja ja, där fick man till slut backa för hotet att få förbud mot snus även i Sverige. Men i vargfrågan verkade man inte vara beredd att kämpa över huvud taget och detta måste man tolka som att regeringens intresse av frågan är närmast obefintlig (förutom hos enstaka individuella politiker).
Jag hade trott att åtminstone det gamla bondeförbundet, det vill säga centerpartiet, skulle ha så mycket kvar av sina rötter att de skulle agera i landsbygdens intresse, men det verkar inte vara så. Det verkar mera vara nyliberalism, månggifte och fri invandring som står på centerns agenda. Så långt jag kunnat förstå är det bara ett enda parti (SD) som deklarerar att man vill ha bort vargarna.
Vargen är i ett globalt perspektiv på inget sätt ett utrotningshotat djur, så priset för detta vore billigt. Om man skall prata om djur som är utrotningshotade på riktigt så skall man prata om andra arter, som är globalt hotade och som finns i vårt närområde. Men sluta tjata varg!