Även om de bästa bitarna är borta sedan drygt 40 år tycks husen i Vaggeryd inte upphöra att fascinera. Det påstående bekräftades vid onsdagskvällens föreläsning om bebyggelseinventeringen på Bäcklyckan med museiföreningen och IOGT/NTO.
Normalt sett brukar föredragshållarna få framföra sitt budskap i max 45 minuter. Men Lars Erik Joakimson som har lett arbetet med bebyggelseinventeringen fick en kvart extra av kvällens värd, Uno Wallenberg. Det var ingen av de 80 personerna i publiken som protesterade.
På en timme fick åhörarna veta mera om de 40 mest intressanta av de flera hundra byggnader som har inventerats.
Det blev en resa från 1735 då förvaltarbostaden vid smedstugorna i Götafors restes efter brand till det tidiga 2 000-talet, via olika stilriktningar som jugend, hälsingestil, sydstatsstil till funkis. Vi fick vet mer om allt från de ståtliga hus som restes av näringslivets toppar till enkla 40-talsvillor och simpla gemensamma tvättstugor. Bonsum består dock i ökade kunskaper om olika byggnadstekniska finesser som man kanske inte ser till vardags.
Stommen i redovisningen utgjordes förstås av de byggnader som fått det kommunala byggnadsvårdspriset. Men att det finns så mycket mera än så att studera det står helt klart.
Det bästa med inventeringen är att den gjorts av väl pålästa lekmän för lekmän, inte av specialutbildade akademiker. Vinsten i det ligger i att stora doser kärlek har tillförts inventeringen.
Det har arbetet har letts av Lars Erik Joakimson , en man som i sin ungdom fällde uttrycket ”Vaggeryd blir det sista ställe jag flyttar till”.
När blir det Skillingaryds tur för här finns ju många många fler fina gamla hus som fortfarande lever i högsta välmåga…