I tider när dålig lönsamhet gör att mjölkkorna blir allt färre finns det fortfarande mjölkbönder som tror på framtiden och vågar satsa på modern teknik inom denna uråldriga näring. Ett exempel på detta hittar vi i Södra Kulhult nordväst om Vaggeryd.
Patrik Forsberg är en av de mjölkbönder som går mot strömmen. I motsats till många andra investerar han i modern teknik istället för att lägga ned.
Under hösten har Patrik, som brukar släktgården Södra Kulhult någon kilometer norr om Bratteborgs herrgård, tagit klivet in i framtiden.
Om hans farfar eller farfarsfar hade levat skulle de inte ha trott sina ögon om de hade fått uppleva vad som hänt i Södra Kulhult, när högteknologi på tio veckor har etablerat sig på gården.
I vinkel mot den gamla ladugården ligger numera en splitter ny ladugård i ett plan, stor som en hockeyrink. I veckan som gick flyttade korna in. De inte bara bor och äter där, de 54 korna mjölkas också helt automatiskt av en sinnrik robot.
I den bästa av världar, när allt fungerar som det ska kommer Patrik att kunna övervaka vad som sker från en datastyrd kontrollskärm.
Korna, då? Ja de lever nu ett till synes behagligt liv skyddade för väder och vind. Det finns plats för alla att både röra på sig och att ligga och vila.
Det finns utrymme tillräckligt stort för besättningen att växa och det rejält. Begränsningen ligger i att mjölkningsroboten får svårt att hinna med så många.
– Alla vilar inte samtidigt. Några ligger i vila, några äter kraftfoder, någon väntar på roboten, någon dricker vatten. Man kan säga att det är maten som drar korna runt i kretsloppet på ladugården, säger Patrik när han beskriver vad som händer i den nya ladugården.
Det som i mycket styr kossans liv i den nya ladugården är en liten plastbit, en så kallad transponder som knappt synlig är fäst i ena örat. Den förmedlar information om kon till datorn som bestämmer hur mycket kraftfoder hon ska äta, den berättar hur mycket kon mjölkar, den kollar kvaliteten på mjölken, sorterar den och så vidare.
I stora drag händer följande:
När Mamma Mu väl bestämmer sig för att överge vilostadiet för att gå och äta lotsas hon runt; från foderbord till mjölkroboten, som i sig är ett tekniskt under, och sedan vidare för att så småningom sluta kretsloppet återigen vilande. Portar som bara kan öppnas åt ett håll stakar ut vägen.
Vägen för Patrik till denna moderna ladugård tog sin tid. Efter flera år av moget övervägande beslöt han sig för att överge den gamla ladugården och istället bygga nytt med helt modern utrustning.
I ena vågskålen låg förstås kostnaderna. När notan för projektet kommer lär den sluta på cirka åtta miljoner kronor.
I den andra vågskålen fanns framtiden med allt vad den innebär.
– Det var en lång process över flera år samtidigt som den gamla ladugården blev allt mera trångbodd och tungarbetad, berättar han.
– Arbetet tog jättemycket tid och jag kände att jag ville göra lite annat i livet än att gå i ladugården. Nu blir det tid över till andra sysslor på gården och till familjen. Dessutom blir det roligare att gå till jobbet, jag behöver inte känna pressen att gå upp i ottan och får dessutom en bättre arbetsmiljö, helt enkelt ett roligare arbete.
Patrik berättar att han under sina studieresor inför det avgörande beslutet, träffade en 63-årig man som så sent i livet beslöt sig för att satsa på det allra senaste inom mjölkproduktionen.
– Han hade en en dotter som läste till jurist och inte var intresserad att ta över. Men han tillade att han tyckte att det var lite roligt att göra den här satsningen, säger Patrik och låter förstå att han instämmer i det resonemanget.
– Jag vill inte sitta på hemmet i framtiden och ångra att jag inte satsade när jag hade möjlighet. Jag hade heller inte kunnat fortsätta ensam när den dag kommer då min far som fyllt 70 bestämmer sig för att sluta. Nu kan jag göra den här satsningen och bygga nytt när jag fortfarande har nytta av den moderna tekniken.
En tredje faktor är naturligtvis nästa släktled, alltså barnen.
– Jag har två barn men har ärligt talat inte en aning om någon av dem vill fortsätta inom den här branschen. Men om de önskar göra det blir en modern ladugård naturligtvis en förutsättning.
Patriks pappa Ingvar är en viktig länk tillbaka till flydda tider med erfarenheter som ger intressanta perspektiv på det som hänt på gården i höst. Han var med när den första traktorn kom till gården för 60 år sedan och han har upplevt hur en hel yrkeskår, alltså mjölkbönderna har smält samman till ett litet fåtal i jämförelse med sin gamla numerär.
– När jag en sommar på 60-talet jobbade åt Eriksson och Svenssons Åkeri hade jag till uppgift att hämta mjölken på gårdarna runt omkring i bygden. På den turen fanns det 40 mjölkpallar, i dag finns tre av dem kvar. Det är här på Södra Kulhult, Köpet och Krängsbergs led, berättar han.
På dessa två gårdar har man satsat på modern teknik i mjölkproduktionen. Södra Kulhult och Krängsbergs led satsar på mjölkning med robot, på Köpet används en så kallad mjölkgrop med sänk- och höjbart golv för bästa möjliga arbetsställning.
Det är så vår svenska modernäring möter framtiden.