Det lilla posthuset i Hultsgärde som återinvigdes för drygt två veckor sedan har ett stort syfte. Att levandegöra bygdens historia., Syftet är alltså långt mer omfattande än att återskapa en förfallen byggnad.
Axel Toftgård, som representant för tofterydsbygdens ungdomar och aktiv i hembygdsföreningen kastade spontant fram namnet ”Miniseum” när vi möttes vid det nygamla posthuset en decemberdag.
– Jag hoppas att posthuset bli en småskalig mötesplats där vi kommer att samlas och där vi gemensamt kan bevara bygdens historia, säger han.
– Nu har vi något att återvända till och samlas kring. Där äldre människor kan dela med sig av sin och bygdens historia. Men han anser också att Posthuset lyfter fram frågan om bygdens framtid.
– Det finns familjer som skulle vilja bo här men som inte får det av någon anledning som inte är känd. Vi måste få bo och bygga här för att inte ännu större delar av socknen blir ödemark, säger han.
Tanken är alltså att Posthuset ska bli något mycket mera än ett tomt skal och en kopia av den byggnad som tidigare stod på platsen.
– Posthuset står ju dessutom på rätt plats som ett landmärke mitt i det område där de omgivande 11 gårdarnas byggnader blivit totalt utraderade, säger hembygdskämpen Kjell Boberg som varit den drivande kraften bakom Projekt Posthuset.
– Idag finns ju bara två byggnader kvar, förutom posthuset också fattigboden en bit bort som vi också har rustat upp. Elva gårdar med över 30 byggnader har försvunnit. En landskapsbild som fanns bara tre kilometer från Skillingaryd har totalt förändrats. Jag tror att väldigt många redan har glömt de fina husen och hur vackert det var här ute innan skövlingen tog fart.
Inne i posthuset kommer var och en av dessa gårdar att få sin historia berättad i ord, fakta och bild.
– Gårdar är nu utmärkta med plåtskyltar och helt utraderade. Men vi har lagt ut gps-koordinater för att man ska exakt veta var husen på bilderna som vi visar i Posthuset stod i en gång i tiden.
Varför är det då så viktigt att göra denna dokumentation?
Kjell Boberg menar att problematiken är att detta inte enbart är en fråga om om historia. Han menar att den är giltig än idag. .
– Någon tycker kanske att vi håller på och ältar detta. Men skövlingen av vår bygd är inte historia utan den pågår i nutid. Det har nu bara gått ett år sedan gården Hultsgärde med fem hus alldeles norr om Posthuset eldades upp, säger han.
– Nu är det gårdarna Studstorp och Hallafors, som kommunen sagt skulle säljas, som är hotade eftersom gårdsarrendena och hyreskontrakt har sagts upp av militären. Även på dessa gårdar har flera familjer bott och försörjt sig i många hundra år. Det här sker i nutid trots att försvaret minskats ner och det inte är så stor verksamhet på skjutfältet.
Bravo ! Det gläder mig att det finns folk som förstår värdet i detta. Det tillhör vårt kulturarv. Önskar att fler .i andra byar ,
tar tillvara på kunskaper och det som de ännu levande kan berätta.
Mycket bra kommentar av Elisabet !