Kamal är mentor för flyktingar

Kamal Mahamed har bott i Sverige under större delen av sitt liv. Han kom hit från Somalia den heta sommaren 1994 och ska nu med utgångspunkt från sina egna erfarenheter hjälpa till att lotsa andra flyktingar in i samhället på rätt väg.
Vägen dit blev lång för Kamal. Men idag talar han perfekt svenska och formulerar sig betydligt bättre  än många av våra ledande politiker. Som mentor ska han först och främst vara en positiv förebild. I den rollen har han naturligtvis god hjälp av sina egna erfarenheter som 14-åring ensamkommande flykting till vårt land.
– Jag hade en inga föräldrar i Sverige, bara en farbror som jag knappt kände. Framför allt fick jag hjälp av kompisar, och kom så småningom in på gymnasium, säger han.
– Men alla ska inte behöva gå samma låg väg som jag tvingades ta. Det jag kan bidra med är att berätta om mina erfarenheter som kanske kan hjälpa dem att undvika svårigheter och förkorta vägen in i det svenska samhället.
Det är en tuff och många gånger otacksam utmaning som ha antagit.
– De som kommer hit drömmer om att skapa ett bättre liv för sig och sina familjer, att skaffa jobb, utbilda sig och och gå vidare, säger han.
– Det jag kan bidra med är att försöka skapa ett positivt klimat för dem, att berätta att det finns hinder på vägen som diskriminering men också att berätta om möjligheterna, att man klarar det om man tar punkt efter punkt. Avigsidan är att berätta för människor kanske kört buss i sett hemland eller kvinnor som arbetat inom vården men som inte får de jobb som de räknat med och därför inte kommer in i samhället. Då måste jag förklara för dem att de självklart inte kan tänka så, utan att det gäller för dem  att inte ge upp utan knacka på många dörrar.
Kamal Mahamed värjer sig förstås mot nidbilder som sprids:
– Det är ingen som kommer hit för att lyfta bidrag på ett slags semester eller ta över någon annans jobb.  Alla vill jobba och bygga Sverige vidare. Men då måste samhället möta upp och  låta dem göra det.  Då uppstår i slutändan en win-win-situation.
Han menar att problemet är att samhället och politikerna tänker för enkelspårigt vilket leder till att människors kvaliteter inte tas till vara.
– Vi känner att våra frågor inte prioriteras i verkligheten. Det är ingen som knackar på här och frågar oss vad man ska göra, konstaterar han.
– Istället förvaras många på Sfi (Svenska för invandrare) år efter år. Jag har mött ett antal personer som hamnat i den situationen, människor som inget hellre vill än att komma in i samhället och få göra sin röst hörd, men som istället blivit en belastning.
Kamals mardröm är ett två-samhälle med utanförskap, ett samhället i samhället.
– Facit finns för hur det kan gå. se på Husby, titta på Malmö och Hammarkullen, säger han.

Kamal Mahamed i föreningslokalen i Vaggeryd.

Skrivet av Kåre Boberg