Magdalena Andersson utpekad som Anders Borgs efterträdare på finansministerposten om det blir regeringsskifte i höst var först ut av talarna vid Möbelriksdagen i Skillingaryd. Paneldebatten som följde kom att handla om ett viktigt handslag.
Men dessförinnan hade kommunalrådet Berry Lilja hälsat välkommen till Vaggeryds kommun innan han lämnade över mikrofonen till Kinnarps förre vd, Henry Jarlsson, son till grundaren Jarl Andersson.
Jarlsson redogjorde i korta ordalag för Kinnarps historia och berättade att Jarl Andersson faktiskt arbetade i Vaggeryd under några år innan han öppnade eget. Det finns alltså fler anledningar till Kinnarps band till Vaggeryds kommun är just fabriken i Skillingaryd.
Magdalena Andersson slog i sitt anförande fast att det finns en framtid för produktion i Sverige. Men då måste tre förutsättningar klaras: Hon vill se Sverige investera i utbildning, infrastruktur och bostäder.
– Vi möter allt hårdare konkurrens. Därför är kunskaperna avgörande för den svenska industrins förmåga i framtiden. Vi behöver också bygga ut högskolan med fler platser för fler ingenjörer och tekniker, inledde hon.
– Vi behöver också starkare samverkan med näringslivet. Men politikerna kan inte skapa lönsamma företag, det vi kan göra är att skapa långsiktigt stabila villkor och undvika för många hastiga förändringar.
Hon talade också om satsningar på höghastighetsbanor mellan Malmö. Göteborg och Stockholm med knutpunkt i Jönköping. Men också om satsningar på järnvägsunderhåll och på bostadsbyggande. Med Magdalena Andersson som finansminister blir det inga förändringar av inkomstskatten, fastighetskatten och bolagsskatten, i varje fall inga sänkningar.
– Vad är viktigast stora skattesänkningar eller satsningar på utbildning, infrastruktur och bostäder, klargjorde Magdalena Andersson som inte tänker inte vänta med utbildningssatsningarna om hon får chansen.
– Det är akut läge, dessa satsningar måste görs nu.
Bengt Germundsson, kristdemokratiskt kommunalråd i Markaryd fick i den efterföljande debatten applåder för sitt inlägg:
– Vi behöver ett handslag mellan näringsliv och beslutsfattare om värdet av en produktionsindustri i Sverige. Vad ska vi annars leva av, frågade han.
Tanken om handslaget lämnade ett avtryck som stod sig dagen ut. Germundsson vidareutvecklade senare:
– Det innebär en renässans för produktionens betydelse så att kunskap som sitter i handen värderas lika högt som den kunskap som sitter i huvudet.
Magdalena Andersson genmälde att det handslaget ”låter som ljuv musik i mina öron.”
Tyvärr är väl inte sossarnas,bidrag före jobblinje, något som ökar företagens konkurrenskraft! Det måste löna sig att jobba! Inte att inte vilja göra det eller att inte vilja kompetensutveckla sig!