Björn Lippold från Skövde är en av landets experter på den indelte soldatens liv. På lördagseftermiddagen gav han ett 40-tal Milisuem-besökare en intressant inblick i den indelete soldatens vardagsliv. Den indelte soldatens liv och död och slagfältet har detaljerat beskrivits i hyllmeter efter hyllmeter av böcker. Men hur gestaltade sig vardagslivet på soldattorpet?
Det finns en viktigt anknytning till Skillingaryd i svaret på den frågan. Det var nämligen ute på heden, som den i Skillingaryd, som den indelte soldaten måste godkännas.
Björn Lippold som är föreståndare för det centrala soldatregistret menar att den indelte svenske soldatens lämnade många viktiga bidrag till landets utveckling:
– Under de 220 år som indelningsverket existerade odlade de 458 000 indelta soldaterna upp sammanlagt 250 000 hektar åkermark i vårt land, berättade han.
– Denna nyodling berodde på att soldattorpen tilldelades Det berodde på att knektarna tilldelades den sämsta marken vilket tvang dem att nyodla. Det gick vara kontakter och tips som de fick av övriga soldater på övningsfälten. Det var fantastiska människor som tog många växter och sädesslag till vårt land och som tog hit potatisen, 20 år före Jonas Alströmer.
En god hjälp var att de tvingades lära sig skriva och läsa och att förstå vad de skrev.
Lippold tog också död på myten att Göta kanal anlades av ryska krigsfångar. Det var 57 000 indelta svenska soldater och 200 ryska desertör som gjorde jobbet. Många i arbetsstyrka kom från vårt län, alltså Jönköpings regemente.
Björn Lippold är en färgstark berättare ur den västgötska berättartraditionen och gav flera mustiga interiörer från från intervjuer som han gjort med gamla knektar.
Många av dem tvingades till det yttersta offret. Av 600 soldater i Skaraborgs regemente som gick in slaget vid Poltava den 26 juni 1709 kom 26 tillbaka hem till sina familjer som levde på soldattorpens på 32 kvadratmeter.