Jupiter – Venuspassagen

Vår naturkrönikör Dan Damberg har tittat närmare på stjärnhimlen.

Jupiter – Venuspassagen inklusive Mars
och Saturnus

Jupiter – Venuspassagen inklusive Mars och Saturnus, en
astronomikrönika i 5 bilder om solsystemets jätte, vår närmaste
planetgranne in emot solen, den röda planeten samt jätten med de
tydliga ringarna.
Text och foto Dan Damberg, dock inte bilden på Saturnus, Skillingaryd
den 14 mars 2012.

Under några dagar är vår kvällshimmel upplyst av några klart lysande
”stjärnor”, den bländande vita Venus och den lite gulare Jupiter finns
bredvid varandra i väster. Ta en kikaren och du kan till och med se att
Jupiter är omgiven av fyra små månar. Den röda planeten Mars och
Saturnus med sina ringar finns lite senare på kvällen i öster och sydost. I
sällskap med Saturnus i öster ligger för övrigt även den riktiga stjärnan
Spica.

Hela denna fantastiska ljusshow som spelas upp inför våra ögon på
stjärnhimlen under några kvällar har sin förklaring i den gula stjärna,
150 miljoner kilometer ifrån oss, vars ljus speglas i dessa fyra av vårt
solsystems planeter. De övriga tre, jorden oräknad, det vill säga,
Uranus, Neptunus och Merkurius kan vi inte se just nu och som ni vet är
Pluto, med sin måne Charon, stuken sedan några år tillbaka och räknas
numera till dvärgplaneterna.

Vad vore vi utan vår sol… inget!

Jupiter, på bilden, är den tyngsta och största av planeterna i
solsystemet, den är så tung att den väger 318 gånger så mycket som
jorden. Jupiter har fått sitt namn efter den mäktigaste av de romerska
gudarna och den har en djup atmosfär av väte och helium där det rasar
väldiga stormar. Längre in i Jupiter övergår gasen i vätska och längst
in finns en kärna av sten. Denna kärna är ungefär så stor som jorden
men mycket tyngre. Jupiter rör sig så långsamt runt vår sol att ett år på
planeten är nästan tolv jordår långt.

Venus är en av de inre planeterna i vårt solsystem och ligger innanför
jordens bana samt har bara Merkurius mellan sig och solen. Planeten
har fått sitt namn efter den romerska kärleksgudinnan och är ett
stenklot precis som Merkurius, jorden och Mars. Den är nästan lika
stor och tung som jorden samt har en atmosfär som är tät och
ogenomskinlig. Ytan på Venus har berg och vulkaner men planeten har
ingen måne. Venus år är lite kortare än jordens, bara 225 jorddygn men
dygnet på Venus är faktiskt längre än dess år, hela 243 jordiska dygn.

Planeten Mars har fått sitt namn efter guden Mars som var en romersk
krigsgud. Mars går runt solen i banan närmast utanför jorden och
planeten är betydligt mindre än jorden och väger bara lite mer än en
tiondel så mycket som vår planet. Det betyder att gravitationen på
Mars är svagare än hos oss, inte mycket starkare än en tredjedel.
Luften på Mars är mycket tunn och innehåller nästan inget syre, bara
koldioxid. Det finns inget flytande vatten på Marsytan, men det finns is
och planeten är sålunda som en kall öken. Det blir sällan mer än noll
grader vid ekvatorn på Mars och polerna täcks av vanlig is med ett
täcke av kolsyresnö, frusen koldioxid. Marken på Mars är rödaktig
därför ser planeten röd ut från jorden.

Saturnus är en av de yttre planeterna i vårt solsystem och den ligger
utanför Jupiter men innanför Uranus men är liksom dessa en av
jätteplaneterna. Saturnus har en djup atmosfär av väte och helium men
längre in övergår gasen i vätska och innerst finns en fast kärna av sten.
Saturnus är lättare än Jupiter men nästan lika stor. Saturnus behöver
nästan trettio år på sig för att fullgöra ett varv runt solen och planeten
har fått sitt namn efter den romerske gud som hade med sådd och skörd
att göra.

Avslutningsvis några ord om vår sol som gör att vi kan se detta
spännande himlaskådespel. Solen är en alldeles vanlig stjärna och den
är mycket stor, jämfört med planeterna. Mätt tvärs över är solen mer än
hundra gånger så stor som jorden och liksom andra stjärnor är solen ett
hett klot av gas, mest väte. Temperaturen vid solytan är ungefär
5 800 grader men man beräknar att temperaturen längst inne i solen är
hela 15 miljoner grader och att solen inte svalnar beror på att det pågår
fusionsreaktioner där inne. Det innebär att väte omvandlas till helium
och en oerhörd massa energi och solen har lyst i fem miljarder år och
väntas lysa lika länge till.