Den förfärliga rävskabben

Vår naturkrönikör Dan Damberg har tittat närmare på räven.

Den förfärliga rävskabben

Den förfärliga rävskabben, en naturkrönika i 6 bilder från fälten vid
Häradsköp, några kilometer sydväst om Skillingaryd.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd i dryga mitten av mars året
2014.

Titta en räv, utropade jag när vi passerade Häradsköp, sydväst om
Skillingaryd. Det var på gränsen till skymning och rödräven gick lugnt
spanande och ivrigt lyssnande efter sork och möss mitt ute på fältet.

Det tog några sekunder innan vi insåg att det var något fel på det
annars mycket vackra djuret, hela övre delen av bakkroppen, bortsett
svansen, saknade päls.

Rävskabb, tänkte vi, det var mycket länge sedan vi såg ett liknande
och så lidande djur. Det tar tag i hjärtat att se något sådant.

Vad är det då som orsakar detta otrevliga fenomen och som samtidigt
orsakar ett så stort lidande för de drabbade djuren.

Rävskabb är en sjukdom som huvudsakligen drabbar räv eller rödräv,
”Vulpes vulpes”. Den orsakas av en variant av arten ”Sarcoptes
scabiei” i gruppen skabbkvalster och började uppträda i mellersta
Norrland i mitten av 1970-talet och är troligen införd med rävar från
Finland och är nu spridd över hela Sverige utom på Öland och
Gotland.

På grund av låg resistens har rödrävarna i Sverige drabbats mycket
hårt, med klåda, håravfall och efterföljande bakterie- och
svampinfektioner i huden. En infekterad räv dör i regel efter cirka 3
månader, oftast på grund av uttorkning.

Rävstammarna har därför på många håll minskat kraftigt, men har
under 1990-talet rapporterats återhämta sig.

Skabbkvalster är ett gemensamt namn på ett antal 0,2–0,4 millimeter
långa, skivformiga arter i spindeldjursordningen lårkvalster, främst
ovan nämnda ”Sarcoptes scabiei” men också arter av släktena
”Chorioptes”, ”Knemidokoptes” och ”Psoroptes”.

”Sarcoptes scabiei” förekommer, förutom på människa, också på en
lång rad husdjur, såsom hund, häst, nötkreatur, svin och kamel, men
också på rödräv, råttor och de stora aporna.

Demodex-skabb, hos bland annat människa och hund, orsakas av
hårsäckskvalster av släktet ”Demodex”.

”Sarcoptes scabiei”-kvalster på de olika värddjuren är morfologiskt
lika men fysiologiskt olika.

Skabb smittar genom hudkontakt mellan infekterade individer och
skabbinfektioner fastställs genom att kvalstren påvisas mikroskopiskt
på hudavskrap. Behandling sker med antiparasitära läkemedel med
effekt mot kvalster.

Skabb omtalas redan i Gamla Testamentet med anvisningar om hur
den skall skiljas från spetälska, och i medeltida svenska läkarböcker
rekommenderas bland annat ingnidning med avkok på fläder.

Flera örter har ansetts verksamma och bland annat har släktet
”Scabiosa”, i familjen väddväxter, därav fått sitt namn, men också
bland annat terpentin och kvicksilver.

Skabb frodades i den trångboddhet och bristfälliga hygien som fordom
rådde i fråga om bostäder och kläder.

Kvalster, på latin ”Acari”, är en grupp spindeldjur med två ordningar
och totalt cirka 50 000 beskrivna arter men det verkliga antalet kan
vara tio gånger så stort.

Kvalster förekommer över hela världen och i de flesta biotoper och i
Sverige finns över tusen kända arter. Många näringsfång finns
representerade, de kan vara predatorer, parasiter, växt-, alg-, svamp-
och bakterieätare samt nedbrytare av dött organiskt material.

Kvalster har kroppen uppdelad i två avsnitt, varav det främre,
”gnathosoma”, bara omfattar mundelarna. De fyra benparen fäster på
det bakre avsnittet, vilket utgör den egentliga kroppen, ”idiosoma”
och denna är i regel osegmenterad till det yttre.

Kvalstrens utveckling sker genom hudömsningar, från ägg via prelarv,
larv, nymfstadier där antalet varierar från ett till sju, och till vuxen.

Prelarv och larv har sex ben, medan övriga aktiva stadier har åtta.
Kvalster uppdelas i ordningarna höftkvalster och lårkvalster bland
annat beroende på vilken led av benet som är den första fria.

Kvalster har i naturen betydelse som nedbrytare och bidrar därigenom
till näringsomsättningen i marken. Spinn- och andra växtkvalster
orsakar skador på växter. Förrådskvalster förstör mycket lagrad mat,
särskilt i u-länder och några kvalsterarter kan orsaka sjukdom hos
människa.

Skabbkvalster lever i huden och orsakar skabb, medan fästingar kan
överföra smitta, till exempel fästingburet encefalitvirus, orsakar
hjärninflammation eller Borrelia-bakterier.

Några kvalsterarter som lever i bostadsdamm, där de livnär sig främst
av hudepitel i sängkläderna, har en avföring som är starkt
allergiframkallande för disponerade personer, med andra ord,
mottagliga personer. Den kan ge upphov till astma och allergisk
snuva.

Hos husdjur kan fästingar överföra livshotande blodparasiter bland
annat ”Babesia” och ”Theileria”, bakterier och virus.  

”Babesia” är en vektorburen protozo som i likhet med malaria
invaderar och förstör de röda blodkropparna. Urdjur ”Protozoa” är ett
samlingsnamn för diverse olika encelliga eukaryota organismer, som
uppvisar egenskaper som normalt förknippas med djur.

Eukaryoter utgör en av de tre domäner som organismer delas in i
enligt modern systematik. En eukaryot är en organism som har en eller
flera komplexa celler i vilka arvsmassan återfinns i en cellkärna
avgränsad av ett cellmembran.

”Theileria” är ett ett släkte parasitiska protozoer i gruppen
piroplasmer. Cirka tio arter är beskrivna och de förekommer i
lymfocyter och röda blodkroppar hos tama och vilda idisslare. Liksom
arterna i släktet ”Babesia” överförs de av vissa fästingarter, varefter de
förökar sig i blodcellerna, vilket kan leda till allvarlig sjukdom.

Piroplasmer, ”Piroplasmia”, är en underklass inom protozostammen
”Apicomplexa”. Organismerna är sällan över 4 mikrometer långa och
lever mestadels som parasiter i röda blodkroppar hos ryggradsdjur och
sprids genom fästingbett. De finns över hela jorden, och är
ekonomiskt betydelsefulla genom att de skadar eller dödar husdjur.

Hornkvalster i betesmarkerna fungerar som mellanvärdar för till
exempel bandmaskarterna ”Anoplocephala perfoliata” hos häst
respektive ”Moniezia expansa” hos får. Olika arter hönskvalster
avslutningsvis suger blod på fjäderfä.