Vår natur- och kulturkrönikör Dan Damberg har besökt Fågelfors kraftstation.
Fågelfors kraftstation i Skillingaryd
Fågelfors kraftstation i Skillingaryd, del 1, en natur- och kulturkrönika
i 12 bilder om naturen och kulturen nedom vallen.
Text och foto, Dan Damberg, Skillingaryd i mitten av februari 2015.
Den mycket lilla gärdsmygen betedde sig verkligen inte som en typisk
gärdsmyg när den gick och pickade i vattenbrynet nedom det öppna
vattenfallet vid Fågelforsdammen.
Gärdsmygen brukar övervintra här i den lilla ”sjön” mellan den gamla
åfåran och det öppna vattenfallet vid Fågelforsdammen där det fordom
bland annat låg en såg där en ung man för länge sedan under arbete
sågade av sig båda sina armar.
Han överlevde och på den längsta kvarvarande armen fick han en krok
som han lärde sig att hantera med bravur och kunde på så sätt nödsamt
klara vardagen.
Vid det öppna fallet är luftfuktigheten hög vilket gynnar mossor som
tar in sitt vatten direkt via luften då rötter saknas.
Gästriklands landskapsmossa palmmossan, ”Climacium dendroides”,
är en bladmossa som växer på fuktig mark, exempelvis på
strandängar, vid kärr och i sumpskogar eller som här vid ett vattenfall.
Mossan är gulgrön och kännetecknas av sina trädlikt förgrenade skott
och av att den har en underjordisk krypande stam.
Denna underjordiska stam hjälper mossan att sprida sig genom att nya
skott kan växa upp från den, sporhus är dock sällsynta.
Vinternagelskivlingens, ”Flammulina velutipes”, geografiska
utbredning i det vilda omfattar både tempererade och subarktiska
områden på norra halvklotet, till exempel Europa, Japan, Kina,
Nordamerika, Sibirien och Turkiet. På södra halvklotet förekommer
den dock endast i Australien.
Svampen är en god och lämplig matsvamp om man säkert kan skilja
den från liknande oätliga svampar.
Den mycket vackra arten scharlakansröd vårskål, eller
Scharlakansvårskål, ”Sarcoscypha austriaca”, är utbredd i Götaland
och Svealand, men finns också längs Norrlandskusten till Norrbotten.
Jag hittade den här för första gången förra året och nu är den åter
tillbaka. Välkommen!
Svampen scharlakansröd vårskål, eller Scharlakansvårskål,
”Sarcoscypha austriaca”, växer i lövskogar med rörligt vatten, ofta
utmed bäckar men också i alkärr, precis som här vid
Fågelforsdammen i Skillingaryd.
Blek ostronmussling, ”Pleurotus pulmonarius”, är en svamp i gruppen
hattsvampar som växer på trädstammar och hör till samma släkte som
ostronmussling, ”Pleurotus ostreatus”.
Det är första gången som jag finner arten här i trakten av Skillingaryd
i allmänhet och här vid Fågelforsdammen i synnerhet.
Den bleka ostronmusslingens fruktkroppar växer typiskt i glesa eller
tätare grupper och har en hatt som till utseendet är mussel- eller
tungliknande.
Hattens ovansida har vanligen en vit till gulvit färg, ibland kan den
vara något grågulaktig, och bredden är från 5 upp till omkring 15
centimeter.
Dess yta är kal och blir lite klibbig vid fuktig väderlek och andra
kännetecken för blek ostronmussling är att den har vita, nedlöpande
skivor och en kort, sidoställd fot.
Fruktkropparna hos blek ostronmussling kan uppträda redan under
sommaren och fortsätter komma fram till hösten men i februari, som
här, har den verkligen tappat tidsbegreppet.
Arten växer på stammar till olika lövträd, bland annat björk och asp
samt växer både på levande och döda trädstammar och hör till de
svampar som ger vitröta.
Blek ostronmussling är precis som den vanliga ostronmusslingen ätlig
och har vitt kött med mild smak och lukt.
Sälgnästing, ”Diatrype bullata”, växer relativt rikligt utmed den gamla
åfåran vid Fågelforsdammen och här syns de som små svarta
vårtliknande bildningarna.
Släktet ”Diatrýpe”, är sporsäckssvampar med sex arter i Sverige. De
bildar stroman, det vill säga steril vävnad där fruktkroppar utvecklas,
på döda grenar av vissa lövträd.
Till släktet förs även arterna disknästing, som påträffas på bok samt
slätnästing som bildar mer utbredda mörka stroman på döda
björkkvistar.
Sporsäckssvampar, säcksvampar, askomyceter, ”Ascomycóta”, är en
division med svampar med cirka 30 000 olika arter, varav hälften är
lavar.
De finns över hela jorden där de flesta är mikroskopiskt små och
landlevande. De enklast organiserade arterna består av en enda cell,
jästsvampar, eller löst mycel, övriga arter har fruktkroppar.
Parningen sker mellan mycel av genetiskt två olika slag eller mellan
kärnor inom ett och samma mycel. I typiska fall finns även könsorgan,
hanliga anteridier och honliga askogon.
Normalt bildas då så kallade parkärniga hyfer, vilkas ändceller
utvecklas till sporsäckar, asci, och samtidigt påbörjas då
fruktkroppsutvecklingen.
I sporsäckarna sker kärnsammansmältning, reduktionsdelning och
mitoser, varvid åtta sporer vanligtvis bildas.
Sporerna slungas ut genom en por i sporsäckstoppen eller frigörs
genom att sporsäcksväggen brister eller upplöses.
Sporsäckar kan också bildas utan befruktning, och könlös förökning
med bland annat konidier kan förekomma.
Fruktkropparna, där sporsäckarna utvecklas, kan vara antingen
skålformiga apothecier, eller mer eller mindre slutna perithecier och
sitter ibland på eller i ett stroma.
De största grupperna sporsäckssvampar är kärnsvamparna, som har
perithecier, och skålsvamparna, som har apothecier.
Även murklor och äkta tryfflar är ett slags skålsvampar men med
kraftigt ombildade apothecier.
Sporsäckssvampar är parasiter, saprofyter eller symbionter, lavar är
däremot mykorrhizabildare och har utvecklat talrika konidiestadier.
Sporsäckssvampar har stor betydelse för växter och djur och är
människan både till skada och nytta.
På döda aspgrenar vid Fågelforsdammen växer svampen aspnästing,
”Eutypa sparsa”, som är en svampart som gör att veden nästan ser
förkolnad ut. Det är en sporsäcksvamp ”Ascomycota”, precis som
sälgnästingen, och ingår också i ordningen kolkärnsvampar.
Avslutningsbilden på denna del 1 av krönikeparet ”Fågelfors
kraftstation” blir på en platticka, ”Ganoderma applanatum som är en
svamp i den polyfyletiska gruppen tickor som först beskrevs av
Christiaan Hendrik Persoon, och fick sitt nu gällande namn av
Narcisse Theophile Patouillard år 1887.
Polyfyletisk kallas en organismgrupp med ytligt sett liknande arter
men där inte alla arter inom gruppen har ett gemensamt
utvecklingshistoriskt ursprung.
Christiaan Hendrik Persoon, född den 1 februari år 1761 i Kapstaden,
död den 16 november år 1836 i Paris, var en nederländsk botaniker.
Han studerade medicin och naturvetenskaper i Leiden och Göttingen.
Narcisse Théophile Patouillard, född den 2 juli år 1854, död den 30
mars år 1926, var en fransk apotekare och mykolog. Han föddes i
Macornay, en stad i departementet Jura.
Plattickan blir 30-40 centimeter i diameter, har en hård, träaktig
hattskorpa som först är vit, men sedan mognar till mörkt rödbrun.
Plattickan har använts vid framställning av fnöske, även om
fnösktickan är den art som oftast förknippas med fnösktillverkning.
Fnöske är ett läderaktigt, lättantändligt material som framför allt
framställts från olika tickor, men även annat liknande material.
Fnösket har huvudsakligen haft tre användningsområden dels
eldslagning, dels sjukvård men också som kläder, dock har materialet
främst förknippats med eldmakande.