I ett debattinlägg i Svenska Dagbladet kräver samtliga socilchefer i Jönköpings län att staten tar ett betydligt större ansvar när det gäller att ta emot ensamkommande flyktingbarn. Brevet är undertecknat av de båda socialcheferna i Vaggeryds kommun, Annika Åberg och Agneta Hugander samt förvaltningschef Bengt O.Einarsson, Värnamo..Man efterlyser en mer rimlig ansvarsfördelning mellan stat och kommun:
”Kommunernas svårigheter att klara mottagandet blir allt större. Resultatet av den ändrade lagstiftningen 2014, är att barn anvisas till kommuner långt över gällande avtal vilket resulterat i överbeläggningar och köp av dyra HVB-platser. Vidare tillämpas ett regelverk där ett barns anknytning till viss kommun medför att anvisning sker oavsett om kommunen har förutsättningar att ta emot eller inte. De anknytningsprinciper som används är ofta så långsökta att de aldrig skulle kunna tillämpas på svenska barn. Att avlägsna släktingar eller bara personer från samma ort bor i en kommun kan medföra att barnet anses ha tillräcklig anknytning till kommunen för att ett icke överklagningsbart anvisningsbeslut skall utfärdas. Det är dags för ett omtag där staten ser kommunernas problem och börjar hjälpa till i mottagandet”skriver socialcheferena.
Problemet ligger enligt socialcheferna i ansvarsfördelningen mellan staten och kommunerna utformats.
”För ensamkommande flyktingbarn krävs att barnen kommunplaceras redan under asylprocessen. Kommunen förväntas teckna avtal om visst antal asylplatser för barn, och när barnet erhåller permanent uppehållstillstånd är det kommunens ansvar att ordna fortsatt boende och utbildning på orten. Då asylprocessen beräknas till i genomsnitt 3-6 månader per barn (tyvärr upp till sju månader idag) innebär det att varje plats för asylsökande kan generera upp till två till fyra barn per år för kommunen att ta hand om. Detta skapar enorma planeringssvårigheter i kommunerna, bland annat eftersom man aldrig vet om barnen kommer att erhålla uppehållstillstånd eller inte. Då asylplatserna i allmänhet finns i boenden där även barn med uppehållstillstånd vistas påverkas ofta hela verksamheten negativt av den oro som uppstår då ungdomar får avslag på sin asylansökan”.
”Dagens höga inflöde av asylsökande barn och ungdomar har medfört att asylprocessen förlängts till upp mot sju månader. Den långa period av otrygghet för den asylsökande som detta medför är inte förenlig med vår allmänna strävan att i enlighet med FN:s barnkonvention sätta barns bästa i centrum inom det sociala arbetet. Istället medför den allvarliga risker för att ytterligare skada dessa utsatta barns och ungdomars psykiska hälsa. Här måste staten omgående ta fram bättre resurser för att säkerställa en snabb och rättssäker asylprocess. En ny ansvarsfördelning mellan stat och kommun kräver också en snabb asylprocess mot bakgrund av att ensamkommande barn har stora behov av att komma in i ett socialt sammanhang där man varaktigt kan knyta an till personer i sin omgivning.
Ytterligare en regelförändring, som staten bör genomföra skyndsamt, och som skulle både bidra till bättre mottagande och rimligare kostnader för mottagandet handlar om kravet på HVB-hem. ”…ungdomsboende med varierande grad av boendestöd kunna vara ett bra alternativ för många i målgruppen”, skriver socialcheferna.