Hösten vid Skillingaryds dämme

Vår naturkrönikör Dan Damberg har besökt Skillingaryds dämme.

Hösten vid Skillingaryds dämme, del 1

Hösten vid Skillingaryds dämme, del 1, en naturkrönika i 10 bilder om
bland annat spännande spillning som kanske kommer från en utter.
Text och foto, Dan Damberg i september 2010.

På stenarna under den lilla träbron mellan fjärde och femte dammen
vid Skillingaryds dämme låg denna mycket spännande spillning för
några veckor sedan. Minns då den trafikdödade utterhonan i Hörle i
somras, den trafikdödade uttern utmed motorvägen söder om
Klevshult för några år sedan och de ”spännande spåren utmed en
bäck” alldeles öster om Skillingaryd i februari 2009. 

Uttrar, ”Lutrinae”, är en underfamilj i familjen mårddjur och vår
utter, ”Lutra lutra”, markerar sitt revir genom att lägga spillning på
strategiskt viktiga platser, ofta i närheten av just broar, precis som
på bilderna. Utterspillningen är vanligtvis grov, faller lätt sönder
och doftar violaktigt. Bildens spillning var grov och föll lätt sönder
när jag petade på den med en pinne, däremot hade jag svårt att
känna någon viollukt, men det luktade inte ”skit” heller.
Minkspillning, vilket kan förväxlas med utterspillning, är mera slät,
håller ihop och doftar mycket illa, rent av vämjelig. Denna
observation gjordes dessutom flera veckor innan minkutsläppet i
Elgebo även om jag vet att det förekommer en förvildad minkstam
även i våra trakter sedan lång tid tillbaka.

Sju underarter av utter har rapporterats; vår utter och vårt
landskapsdjur ”Lutra lutra lutra”, som finns i Europa och norra
Afrika, ”Lutra lutra nair”, som finns i södra Indien och Sri Lanka,
”Lutra lutra monticola”, som finns i norra Indien, dvs. Himachal
Pradesh, Sikkim och Assam samt i Nepal, Bhutan och Myanmar,
”Lutra lutra kutab”, som finns i norra Indien, dvs. Kashmir, ”Lutra
lutra aurobrunnea”, som finns i Garhwal, Himalaya i norra Indien
och på högre höjder i Nepal, ”Lutra lutra barang”, som finns i
sydöstra Asien, dvs. Thailand, Indonesien och Malaysia samt ”Lutra
lutra chiensis”, som finns i södra Kina och på Taiwan. En del
forskare anser att den utter som lever i Japan borde utgöra en egen
art som ”Lutra nippon”.

Födan hos uttern är huvudsakligen fisk men den äter också sjöfåglar,
främst ungar, små däggdjur, groddjur och kräftdjur och det dagliga
behovet av föda för vuxna individer ligger på 1 kg/individ vilket
motsvarar cirka 15 % av kroppsvikten. Uttern drar i regel upp bytena
på land, men stora byten kan ätas direkt i vattnet. Vid en
vattentemperatur av 10° C behöver djuret varje timme cirka 100
gram fisk för att kunna överleva. De flesta jagar tre till fem timmar
per dag och honor som diar sina ungar kan jaga ända upp till åtta
timmar per dag.

Spillningen på bilden innehöll många fiskfjäll.

Uttern betraktas globalt som missgynnad av IUCN och i Sverige är
den rödlistad som sårbar och helt fridlyst sedan 1969. För att försöka
rädda arten i Sverige har ett åtgärdsprogram tagits fram av
Naturvårdsverket. Bestånden av utter i framför allt norra men även i
södra Sverige återhämtar sig och antalet uttrar i Sverige uppskattas
idag till mellan 1 500 och 2 000 individer.

Röksvampar är en grupp av ätliga svampar med vanligen mer eller
mindre päronformad fruktkropp som inkluderar de båda släktena
”Lycoperdon och Calvatia”, som båda tillhör familjen
”Lycoperdaceae”. Röksvamparna tillhör gruppen basidiesvampar och
gemensamt för alla röksvampar är att basidier och sporer anläggs
inuti fruktkroppens håligheter.

När en röksvamp når sin mognad, brister den hårda huden och
miljarder sporer släpps ut i ett rökliknande moln därav namnet
röksvamp.

Vårtig röksvamp, ”Lycoperdon perlatum”, långfotad röksvamp,
”Calvatia exipuliformis” och jätteröksvamp, ”Calvatia gigantea”,
vilken jag ber att få återkomma till i en senare naturkrönika, är några
vanliga röksvampar som förekommer i Sverige. Vilken art som Ni
ser på bilden är jag lite osäker på, å ena sidan en något atypisk vårtig
röksvamp, å andra sidan en ännu inte utvuxen långfotad röksvamp.

Detta är i alla fall ett par vårtiga röksvampar, ”Lycoperdon
perlatum”, och dessa är en av de vanligaste röksvamparna. Den
förekommer mellan juni och november i löv- och barrskogar och
anses i de flesta svenska svampböcker vara en trestjärnig matsvamp.
Den måste dock plockas ung, medan svampköttet fortfarande är vitt.

Det har faktiskt förekommit att bland annat bildens vårtiga röksvamp
har förväxlats med outvecklade exemplar av den dödligt giftiga vita
flugsvampen. Vid genomskärning av svampen är röksvampen dock
homogen, medan man hos den vita flugsvampen kan se anlag till
skivor, hatt och fot.

Detta gulgröna hav av örter i tredje dammen vid Skillingaryds
dämme är sumpfräne, ”Rorippa palustris”, som är en vanligen ettårig
ört med flikiga blad och gula blommor. Stjälkarna är greniga,
nedliggande eller upprätta och upp till sex decimeter höga. Sumpfränen
blommar hela sommaren, från juni till september, och blommorna är
små med gula kronblad som är ungefär lika långa som fodret.
Fruktskidorna är korta och tjocka samt korvformiga med ett kort stift
och fruktskaften är korta och utstående. Sumpfräne är allmän i hela
landet och den växer på fuktig, näringsrik mark, till exempel vid
stränder, diken, i nyanlagda rabatter och på annan kulturmark som till
exempel vid Skillingaryds dämme. Den första fynduppgiften är från
Uppland och publicerades av Anders Celsius år 1732. Artnamnet
”palustris” kommer av latinets ”palus” för kärr och betyder
”växer i kärr”.

Prästkragen, ”Leucanthemum vulgare” är Skånes landskapsblomma
och det svenska namnet anspelar på den typ av krage som prästerna
bar på 1700-talet, en så kallad ring- eller pipkrage.

”Kragblomman är en bland våra vackrare och mest bekanta
ängsblommor. Icke sällan ser man den växa blandad med det täcka
Darrgräset eller den rödaktiga Ängssyran; stundom är den så ymnig
att den bildar nästan alldeles hvita mattor…
…Blomstrens användande såsom ett slags orakel (då en strålblomma i
sender bortryckes under det orden ja eller nej, eller får – inte,
vexelvis yttras) är allmänt kändt.”

Ur ”Utkast till svenska växternas naturhistoria I” av C. F. Nyman år
1867.

I det näringsrika vattnet vid Skillingaryds dämme trivs naturligtvis
alger och nödvändiga nedbrytande bakterier av olika slag och
stundtals ser det riktigt ”gäggigt” ut i dammarna.

Alger är flera grupper en- och flercelliga fotosyntetiserande, så
kallade, bålväxter i fuktiga miljöer med cirka 30 000 kända nu
levande arter, varav 8 000-10 000 i våra nordiska vattenmiljöer.
Alger varierar från mikroskopisk storlek upp till 60–70 meter i längd.
De delas upp i rödalger, brunalger, grönalger, kiselalger, guldalger,
gulgrönalger och ögondjur (vilka namnet till trots är växter). Flera
arter utnyttjas inom livsmedels- och annan industri och av rödalger
och brunalger tillverkas agar, alginater och karagen dvs.
konsistensgivare medan kiselalgernas skal används som slipmedel.
Alger kan också orsaka skador på material, och många arter kan
producera giftiga ämnen, som kan förgifta till exempel dricksvatten
och ge hud- och magbesvär, läs mer om bland annat algblomning.

Bakterier är ett samlingsnamn för de prokaryota (utan cellkärna)
organismgrupperna eubakterier och arkebakterier med totalt
uppskattningsvis mellan 20–30 miljoner olika arter. Bakterier är
mikroskopiskt små, encelliga organismer utan cellkärna och de finns
i alla miljöer på jorden som har en temperatur mellan minus 15°C
och plus 113°C, vatten samt en lämplig energikälla.

Dessutom finns de i Arktis och Antarktis ismassor, i varma källor på
land och havsbottnar, på land, i hav, i grundvatten, i sediment på
flera kilometers djup under världshavens bottnar och under
kontinenterna samt i och på olika levande och döda organismer.

Bakterierna har avgörande funktioner i alla ekosystem och i de
biogeokemiska kretsloppen av kol, kväve och svavel. Fototrofa
bakterier får likt växterna energi från solen, medan kemotrofa
bakterier utnyttjar energin i organiska eller oorganiska ämnen.

Sov, du lilla talleung, än så är det vila.
Än så sova björk och ljung, ros och hyacinter.
Än så är det långt till vår, innan vi i blomma står.
Sov du lilla fura, än så är det vila.
Solskensöga ser på dig, solskensfamn dig vaggar.
Snart blir grönt på skogens stig, och var blomma flaggar.
Än en liten solskensbön, fura liten blir så grön.
Solskensöga ser dig, solskensfamn dig vaggar.

Skrivet av Erik Bunnstad