Getaryggarna och Kroppsjön – på gamla färdvägar

Vår naturkrönikör Dan Damberg har besökt Getaryggarna och Kroppsjön.

Getaryggarna och Kroppsjön – på gamla färdvägar

Getaryggarna och Kroppsjön – på gamla färdvägar, en naturkrönika i 6 bilder om hur natur och kultur bara är olika sidor av samma mynt.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd i slutat av november, herrens år 2013 efter Kristus.

Kroppsjön, inte långt från Smålands Rydaholm, eller bara Rydaholm, är ännu en av många vackra och värdefulla natur- och kulturmiljöer i Värnamo kommun.

Sjön har tidigare varit en viktig plats för fågellivet och har samtidigt varit en av de absolut bästa sångsvansjöarna i norra Småland.

Sjön är nu tyvärr kraftigt igenvuxen och nästan hela ytan täcks av ett flytande växttäcke. Antalet fåglar som rastar och häckar här har minskat betydligt i antal men nu ska Kroppsjön restaureras för att åter bli en viktig fågelsjö.  Kroppsjöns naturreservat har en storlek om 105 hektar. 

Under 1800-talet sänktes Kroppsjön och sjöbotten användes till bete och odling vilket för övrigt många sjöar gjorde i dessa trakter, såsom exempelvis Kävsjön, Häradsösjön och Horssjön inom Store mosse nationalpark.

Då vattenståndet höjdes under 1900-talet blev sjön en viktig rast- och häckningsplats för bland annat sångsvan, rödbena, småfläckig sumphöna, vattenrall och grågås.

Dämningen av Kroppsjön upphörde år 1982 och sjön växte igen. Antalet rastande sångsvanar minskade och andra fågelarter försvann helt. Dämningen återupptogs år 2000 och antalet sångsvanar ökade direkt. Flera fågelarter som är beroende av öppna våtmarker, till exempel brunand, grönbena och storspov, har också observerats vid sjön.

Runt Kroppsjön finns redan nu goda möjligheter att studera fågellivet men när restaureringen av sjön är färdig ska detta bli ytterligare bättre.

Här ser man den nybyggda och handikappsanpassade utsiktplattformen med en fin utsikt över Kroppsjön. Här kan man sitta och njuta av den fina naturen och samtidigt äta den medhavda matsäcken.

Väster om Kroppsjön ligger en hög och smal rullstensås, Getaryggen och på sluttningen växer äldre bokskog och på vissa bokstammar växer bland annat platt fjädermossa, ”Neckera complanata”, och klippfrullania, ”Frullania tamarisci”.

I övriga väderstreck består skogen främst av klibbal, asp och glasbjörk och på något högre liggande mark växer granskog. Endast en mindre del kring sjön är öppen mark.

Området runt Kroppsjön är också intressant för kulturmiljövården. På Getaryggsåsen finns nämligen rester av gamla vägar och den välbevarade stensatta kanalen som leder vattnet från Kroppsjön byggdes för cirka 100 år sedan. 

Getaryggarna ligger mellan samhällena Bor och Rydaholm längs en äldre vägsträckning väster om nuvarande väg 27. Området sträcker sig cirka två mil längs den gamla vägen mellan Bor och Rydaholm.

Getryggsåsar är isälvsavlagringar som består av grus som samlats i inlandsisens sprickor och avsatts när isen smälte. Dessa åsar är väldränerade platser lämpliga att bygga på samt att dra vägar på, precis som min bild visar.

Utspridda i ett äldre präglat odlingslandskap utmed åskanterna ligger flera mindre byar med delvis bevarad trähusbebyggelse från 1800-talet. Utmed den bitvis allékantade vägen på åskrönet finns många fina exempel på enkelstugor och parstugor. Bebyggelsen vid Slättebrohult, Ålabäckshult, Botilsbo, Räfsebo, Forneboryd och Krusebackens kvarn är särskilt intressanta.

I områdets norra del ligger den vackra Eds herrgård som uppfördes på 1840-talet. De äldsta lämningarna vid herrgården är från medeltidsborgen Trolleborg som sannolikt byggdes under mitten av 1300-talet och förstördes under Engelbrektsupproret år 1434.

Engelbrektsupproret var namnet på ett uppror år 1434 under ledning av Engelbrekt Engelbrektsson, och var riktat mot unionskungen Erik av Pommern. Orsaken till Engelbrektsupproret var framför allt missnöjet över höga skatter, vilket fick bergsmän och bönder i Dalarna att gripa till vapen.

De fick stöd av frälse- och kyrkomän i övriga Sverige som kände sig utestängda från maktpositioner. Upproret blev en stor framgång, och Engelbrekt valdes i januari år 1435 till rikshövitsman, idag ungefär överbefälhavare.

Efter förhandlingar erkändes dock Erik av Pommern åter som kung i oktober samma år, men ett nytt segerrikt uppror bröt ut året efter, år 1436. Efter Engelbrekts död år 1436 slöts vapenvila.

Engelbrekt Engelbrektsson var en bergsman från Västmanland på 1400-talet som blev en av Sveriges största nationalhjältar. Det blev han genom att göra uppror mot det förtryck som man tyckte att kung Erik av Pommern och hans danska fogdar utövade i Sverige.

Han var den första stora svenska ledare som inte kom från de gamla stormannasläkterna, och han stödde sig på uppbåd av bönder och inte yrkessoldater. Därför var många höga herrar misstänksamma mot honom, en av dem hette Magnus Bengtsson Natt och Dag. Han hade också en personlig orsak till att hämnas, och han mördade Engelbrekt på en holme i Hjälmaren år 1436, när Engelbrekt var på väg från Örebro till Stockholm.

Engelbrekt framstod länge som den förste som ville ”befria” Sverige från danskt ”förtryck” men någon svensk nationalkänsla fanns inte vid den här tiden.

Det var de betungande skatterna och olagligheterna i sig han ville åt. Man ska också komma ihåg att många svenska stormän var i kungens tjänst och alltså samtidigt motståndare till Engelbrekt.

Erik av Pommern var barnbarn till drottning Margaretas syster Ingeborg, och adopterades av Margareta samt utsågs till hennes efterträdare. Maria av Mecklenburg som var Ingeborgs dotter var mor till Erik.

Erik föddes under namnet Bogislav in i den slaviska härskarätten Gryf, försvenskat, Grip och var son till hertig Vratislav VII av Pommern och nyss nämnda Maria av Mecklenburg. Erik föddes ungefär år 1382 och dog år 1459.

Vid unionsmötet i Kalmar år 1397, endast 15 år gammal, kröntes han till kung i de tre rikena Sverige, Norge och Danmark men han började inte regera förrän efter Margaretas död år 1412.

Konung Erik av Pommern beskrivs i samtida källor som en lång och vacker karl, en duktig idrottsman och med ett hetsigt temperament.

Kung Erik förde långa och dyrbara krig mot grevarna i Holstein och mot de tyska hansestäderna. För att klara detta tog han ut extra skatter av sina undersåtar. Detta ledde till missnöje och uppror, först i Sverige, sedan i Norge och Danmark.

Allmogeuppror bröt år 1436 ut i Norge, och de danska stormännen utnyttjade möjligheterna till att begränsa kungamakten. Erik av Pommern valde nu Gotland som bas men blev 1439–40 även formellt avsatt i sina tre riken. Först år 1449 tvangs han överlämna ön Gotland till Danmark och fly till Pommern, där han framlevde sina sista år.

Från år 1406 var Erik av Pommern gift med den engelska kungadottern Filippa, som troligen föddes år 1394 och avled den 5 januari år 1430.

Hon var drottning av Sverige, Danmark och Norge, dotter till Henrik IV av England och gift med Erik av Pommern i Lund år 1406. Filippa, som av eftervärlden fick ett odelat gynnsamt eftermäle, gavs tidvis betydande politiskt inflytande av sin make, bland annat då han gjorde henne till ställföreträdande regent i alla de nordiska länderna under sin utlandsresa åren 1423–1425.

Hon vistades längre perioder i Sverige och var under större delen av 1420-talet landets faktiska regent.

För Vadstena kloster, där hon ligger begravd, visade hon särskilt varmt intresse och genom personlig intervention lyckades hon på 1420-talet förmå påven att godkänna institutionen i dess egenskap av dubbelkloster med både munkar och nunnor.

Av källorna att döma var Filippa en skicklig och energisk regent och därmed en stabiliserande faktor i Kalmarunionens historia.