Malin Wengholm debatterar om vägen till integration.
Vägen till integration stavas arbete!
En vanlig fråga är varför Sverige ska ta emot invandrare när det finns arbetslöshet. Denna frågeställning bygger på att det skulle finnas ett visst fixerat antal arbetstillfällen i ett land och när det kommer fler människor hit, så måste flera konkurrera om just dessa arbeten. Nu är det ju emellertid så att antalet arbetstillfällen är starkt beroende av hur många människor det finns i ett land. Fler invånare ger större efterfrågan på varor och tjänster och därmed fler arbetstillfällen. Därför finns det fler arbetstillfällen i t.ex. Tyskland än i Sverige. |
Men, flykting- och integrationsfrågor är inte problemfria. Vi behöver skapa en integrationsprocess som frigör den enskildes initiativkraft istället för att skapa passivitet och bidragsberoende. Asylsökande skall inte behöva vänta i flera månader eller år på besked. Hanteringen ska gå fort, oavsett vad slutbeskedet blir, för att undvika onödigt mänskligt lidande. Det ska inte behöva ta 10 år för invandrare att komma ut på arbetsmarknaden. Vägen till integration stavas arbete! Detta kräver en reformerad mottagning av nyanlända, bättre språkundervisning och bättre förutsättningar att anställa människor som länge har stått utanför arbetsmarknaden. Det är invandringspolitiken det är fel på, inte invandrarna!
Malin Wengholm (m) Värnamo
Riksdagskandidat, Jönköpings län
Att en större befolkning leder till en större köpkraft och utrymme för fler arbetstillfällen har du alldeles rätt i, även om Tyskland som jämförelse var olyckligt. Då miljontals flyktingar/invandrare lever i ett fullständigt utanförskap, i avsaknad av såväl sociala som medborgerliga rättigheter i det landet.
Men så länge vi i Sverige klumpar ihop dessa människor från världens alla hörn till en homogen massa kommer ingenting att förändras.
De som kommer direkt från krigshärdar har ofta djupa trauman, och behöver behandling innan någon integration är möjlig.
Att lära sig svenska och att arbeta är lika viktigt för en invandrare som det är för oss som redan bor i Sverige, men att som i dag placera högutbildade med analfabeter, från olika språkgrupper i ett långsamt väntande, istället för att snabbt påbörja integreringen är bara nedbrytande.
Den högutbildade med kanske flera språk i bagaget har redan lärt sig hur inlärning och översättning av språk fungerar, och kan därför ha en mycket hög abstrakt nivå med framgång.
Till skillnad mot den som är analfabet, som bara kan sitt talspråk och inte vet hur skriftspråk eller grammatik fungerar. Den behöver lära sig sitt eget skriftspråk först, därför det första språket är nästan alltid det språk man tänker med oavsett hur många man kan. Och skriftspråket är det som styr vardagen i Sverige, vare sig du ska handla mat, läsa läxor med barnen eller läsa en arbetsinstruktion, det går inte att hålla på att gissa.
Att sedan få öva det nya språket på en arbetsplats där man får använda sina erfarenheter och kunskaper sedan tidigare ökar självförtroendet, som är inlärningens moder, som du om någon vet.
Därför måste såväl språkträning som arbete utgå ifrån individens erfarenheter och kunskaper, och inte som nu när man ser invandrare/flyktingar som fyrkantiga klossar som aldrig passar i våra perfekta runda hål.
Det handlar inte om att dalta, utom om realistiska krav, en del kan man ställa höga krav på, andra lägre. Man anställer inte en skräddare som kirurg för att han kan sy nätta stygn, lika lite som man anställer en byggnadsingenjör som trappstädare för att hon kan konstruera en, eller hur!