Det är några timmar kvar till genrepet för Skilingarydsrevyn och Vivianne Nöjd har så mycket att tänka på och syssla med att hon inte har hunnit känna av den fruktade rampfebern.
Men i morgon är en annan dag. Då är det premiär!
Inte ens en så gedigen scenvana som den Vivianne Nöjd besitter gör henne immun mot premiärnerver.
– Konstigt nog känner jag inte av premiärnerverna nu och det beror väl på att det är så mycket runt omkring föreställningarna som måste ordnas så här i sista stund, säger hon.
– Men det är en annan sak att stå bakom ridån inför premiären. Då kommer jag att stå där och tänka på vad folk ska tycka, vad de skrattar åt och tycker är roligt.
Men oroad, så där supernervös så att hon knappt är kontaktbar, nej det kommer Vivianne inte att vara vid pass 18.55 i morgon kväll. Det blir hon inte, inte efter 28 skillingarydsrevyer. Hon är trygg i sina roller.
– Det är bra för koncentrationen att vara lite nervös. Men ju äldre man blir, ju mer minskar rädslan för att göra bort sig. Skulle jag glömma sina repliker kan man alltid spåna på fri hand eller skämta sig ur situationen.
Ett långt större problem än darriga premiärnerver för Vivianne Nöjd är att premiären i morgon kväll inte är utsåld. Det är förhållandevis gott om biljetter över till urpremiären av Från då till nu. Däremot är lördagseftermiddagen utsåld.
Det är i och för sig inte svårt att förstå varför eftersom fredagskvällen i många fall tillbringas i familjens hägn med fredagsmys. Men å andra sidan spelas revyn endast sex gånger i den här upplagan så lite oroande är det att inte föreställningarna går för fulla hus.
Men varför tänka på det när fokus måste ligga på annat. Mycket spring blir det för Vivianne Nöjd i morgon kväll. Hon är på scen fyra-fem gånger före paus och fler gånger än så efter mellanakten.
Men det är en fysisk och psykisk utmaning som hon älskar.
– Visserligen blir det med åren allt svårare att nöta in replikerna. Men mycket sitter där i ryggmärgen, säger hon.
– När livet var som sorgligast efter olyckan 1984 var det just det här som räddade mig , att få stå på scenen och glädja andra människor.
WordPress
Facebook
Google+
