Publicerat: 26 februari 2015 17:51

Åke Andrén om livet och konsten

Vaggerydssonen, bankmannen, konstsamlaren och värnamobon med mera, Åke Andrén höll på tisdagskvällen en mycket uppskattad föreläsning på Bäckalyckan i Vaggeryd. Det var en hel del ”Här har ni mitt liv-stuk” över Åke Andréns brättelse, ett koncept som sällan slår fel om man har något att berätta. Vilket Åke Andrén onekligen har.Dessutom är han en driven berättare som hann med fantastiskt mycket på 35 minuter.
Bilden han förmedlade av uppväxttiden i Vaggeryd mellan 1941 och 1949 var mycket ljus. Nöjena var sunda, enkla och billiga.
– Vi hade inga stora pretentioner på livet. Var fjortonde dag brukade jag, Dennis Ljung och Björn Grenthe till exempel cykla ned till Skillingaryd och köpa glass innan vi återvände till Vaggeryd, berättade han.
Men det var ett kringflackade liv som familjen Andrén förde eftersom pappa, som var stationsskrivare, flyttade från den ena tjänstgöringsorten till den andra. Även farfar och farfarsfar var järnvägsmän. Åke Andrén beskrev historien bakom HNJ (Halmstad-Nässjö järnvägar) som förstatligades 1945 efter att ha varit en ” ögonsten i Wallenberg-imperiet”.

Trots sina insikter i järnvägarna, eller kanske just därför, sadlade Åke Andrén om. Han blev sjöman på Svenska Armerikaliniens berömda Stockholm och därefter bankman, bland annat på Sverige riksbank under legendariske riksbankchefen Per Åsbrink.
När han arbetade på bank i Västerås blev han uppmanad av sin far att söka chefsjobbet på Rydaholms sparkbank. Anledningen till att han fick jobbet i Rydaholm var enligt Åke Andrén att han talade hygglig småländska vilket några andra sökande som var skåningar inte klarade…
Rydaholms sparbank fusionerades sedan med Finnvedens Sparbank och idag bor han i Värnamo och odlar det konstintresse som gjort honom känd.
Hans intresse för konsten fick dock ingen bra start. När han arbetade på bank i Göteborg fick han sparken av sin chef:
”Om ni herr Andrén tror att ni ska ägna er åt konst kan ni sluta i morgon”.
Men fortsättningen på historien om Åke Andrén och konsten är desto mera positiv.
En konstnärsidol och inspiratör var den mästerlige Anders Zorn som han utnämnde till världsmästare och som också blev stor mecenat.
Det har Åke Andrén också blivit. Han värnar särskilt om ”konstnärernas tysta armé”, duktiga konstnärer som gör mycket gott och bra men varken hörs eller syns.
– Det är bara ett fåtal som når stjärntoppen. Olika sociala omständigheter och en lång utbildning innebär att många tvingas leva under små omständigheter, påpekade han.
Ur den insikten skapades hans konstnärsstipendium. 175 av de konstverk som han samlat på sig såldes på Stockholms Auktionsverk. Inkomsterna från försäljningen samlades i en fond ur vilken 500 000 kronor varje år delas ut till en ung och lovande konstnär. Stipendiepengarna ska räcka i 40 till 50 år är det tänkt.
Det var dock inte lätt för honom att skiljas från konstverken.
– Jag och min fru hade ganska mycket konst hägnade på väggarna när jag kastade fram tanken om det inte vore god idé att försöka bli av med dem, berättade han.
– Men det var en svår process, det var väldigt svårt att skiljas från dem. Å andra sidan är det förbaskat kul att varje år få dela ut konstnärsstipendiet till någon ung och lovande konstnär.