Vår naturkrönikör Dan Damberg har hittat en ananasgall.
Ananasgaller och granbarrlöss
Ananasgaller och granbarrlöss, en naturkrönika i 3 bilder om orsak och
verkan i lössens värld.
Text och foto, Dan Damberg, Skillingaryd under en rekordvarm dag i juli
2010.
På tallmon utmed Movadsbäcken på södra delen av Skillingaryds skjutfält
en rekordvarm sommardag hittade jag för första gången på många år de
märkliga och ananasliknande bildningarna efter den mindre
granbarrlusen. Dessa märkliga galler går under namnet liten ananasgall
och är som sagt en gallbildning orsakad av den mindre granbarrlusen,
”Adelges laricis”.
Inne i dessa galler bor många granbarrlöss i varsin kammare under några
veckor. Instängda i ”en egen lägenhet på ett rum med kokvrå”, väl
skyddade mot bladluslejon och andra rovdjur har lössen en skön tid då
det bara gäller för dem att äta. I slutet av juli månad öppnas så plötsligt
”dörrarna” och lössen kryper ut, får vingar och flyger iväg.
Arterna mindre granbarrlus och den nära släktingen större granbarrlus
har en så vid utbredning i landet att man kan påträffa gallbildningen
överallt inom granens utbredningsområde. Angreppen observeras oftast
på ungskog men lössen är även allmänna på äldre träd.
Den unga lusgenerationen åstadkommer under juni månad många av
dessa karakteristiska kotteliknande gallbildningar på granens årsskott.
Gallerna torkar sedan på högsommaren och blir bruna i färgen.
Granbarrlössen har en komplicerad biologi med flera olika generationer i
en generationscykel som kan ta två år. Det är moderlössen och de
nykläckta larverna som genom sitt sugande på de unga skotten orsakar
dessa gallbildningar. Markens beskaffenhet och trädens ursprung liksom
väderleken har betydelse för angreppsfrekvensen men den ekonomiska
betydelsen av angreppen ute i skogen är i regel försumbar.
WordPress
Facebook
Google+
