Anne om politikerna

På mångas begäran har vi lovat att presentera ett kåseri kring politik och politiker i kommunen. Anne Johansson skrev det för drygt fyra år sedan.

Anne Johansson kåserar ibland som här hos Skillingaryds Militärmueum och den gången handlade det om Stolla-Hedda.

Funderingar i månad januari 2006

Julens helger förflöt till viss grad i skuggan av den nya dokusåpan ”Stjärnorna på Slottet”. Vilken genomslagskraft!
Alla verkar ha följt denna folkkära slottsvecka och …kanske?…kanske?…i detta nådens valår… skulle inte Vaggeryds ledande politiker kunna ta efter denna idé för att marknadsföra sig och samtidigt engagera medborgarna i samma by?
Målsättningen skulle kunna vara kärlek, hälsa och gemenskap under parollen: Vi i Vaggeryd! ViVa!
Fram med en TV-producent, specialgäster och hjärtefrågor.
Knäpp på Fantasi-TVkanalen!
I TV-rutan får vi följa dramat från baslägret på torget i Vaggeryd en vacker försommardag där ett stort partytält har slagits upp. För underhållning och service står Kd med alla sina medlemmar. De skall under denna TV-vecka se till att rekvisita finns, tidsschemat följs och att ingen av deltagarna fuskar med budskapen.

Medverkande:
Berry Lilja, som har Kronprinsessan Viktoria som gäst och hans vision är Hjortsjöns utveckling till ett turist- och rekreationscenter.
Sol, vind och vatten gör vaggerydsborna lyckliga.

Bengt Dahlqvist önskar som gåva till Vaggeryd erbjuda sitt eget Ålaryd som pittoresk vänort. Han vill dela med sig av den sköna naturen och harmonin, plus slalombacken i Kyllås och har därför bjudit in Ingemar Stenmark. ”Våran Ingemar” har dock av sina sponsorer förbjudits att säga ett enda ord förutom ”Dä ä bar å åk!”

Alice Åström vill sätta tummen på historiens vingslag och hävdar betydelsen av bruksmentaliteten i Vaggeryd och det gamla brukssamhällets solidaritetskänsla. Götafors har i flera hundra år varit ett betydande industriområde med järnframställning, hammarsmedjor och myllrande folkliv.
Med dessa gamla anor vid Götafors, där en gång industrialismens vagga stod borde därför centrum flyttas till Munksjös gamla industriområde. ”Vi måste känna vårt ursprung för att må bra” säger Alice. Även tågstationen borde placeras nära Vaggeryds södra infart.
Hennes gäst är Liza Marklund, som nyss givit ut boken med titeln ”Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra”.

Thore Ohlsson griper chansen att puffa för alkoholens skadegörelse och nykterhetens betydelse. ”Nu våras det för nykterhetsrörelsen” och han är nöjd över att i IOGT-NTOs anda lyckats bjuda in Mikael Persbrant som gäst.

Ulf ”Osten” Abrahamsson vill slå ett slag för den redan etablerade hästnäringen med travbanan som centrum. Han hävdar med en salig glans i sina vackra ögon att ”alla människor borde inse att den bästa sinnesupplevelsen är samspelet mellan häst och människa.
Alltså bör travbanan bli ett hälsocenter för människor och ett paradis för hästar.”
Osten har vid sin sida den berömde travkusken Johnny Takter, som just har lärt sig att spela munspel.

Nu kan spelet börja.

Dag ett, Bengt Dahlqvists dag.
Deltagarna utrustas med vandringskängor, ryggsäck med chokladmjölk i termos för att inviga den nya vandringsleden mot Ålaryd, genom de milsvida skogarna, över stock och sten.
Efter en timmes vandring sätter förra årets storm punkt för vandringen, det blir tvärstopp inne i urskogen och deltagarna tvingas slå läger bortanför Skogshyltesjön. Prinsessan Viktoria tar genast kommandot, hon har ju i åratal tvingats delta i Hemvärnets manövrar, raskt fixar hon vindskydd och ved till lägerelden.

Berry, som är den ende rökaren blir glad över att få stå till tjänst med tändaren, men först efter att de andra lovat dyrt och heligt att aldrig mer mobba honom för rökning. Bengt kan inte låta bli att ondgöra sig över förra årets storm: ” Det är synd och skam att Gudrun har härjat i vår bygd så att gruppen inte lyckas ta sig fram till min paradisby!” vilket får Alice Åström att tända till och utbrista: ”Det är väl inte feministernas fel att vi sitter här i skogen, Schyman har väl aldrig varit i de här trakterna!”

Thore Ohlsson försöker dämpa den hätska stämningen genom att på sitt milda sätt konstatera: ”Eftersom det är barmark så hade vi ändå inte kunna prova slalombacken, eller hur, Stenmark!”
Allas våran Ingemar rättar till den stickade luvan och svarar: ”Dä ä bar å åk!” Marklund väser mellan sina vita tänder: ”Det finns en plats i skogshelvetet….” Där bryter Osten av henne med orden: ”Det är i alla fall varmare där än här!”

De sista TV-bilderna slutar med att travkusken spelar ”Jag väntar vid min stockeld” på sitt munspel medan Persbrant likt ett svävande skogsrå med sin långa fotsida överrock tar några dansande steg på en nerblåst fura.

Dag två, Alice Åströms dag.
Gruppen beordras bort till järnvägsstationen, där Krösatåget mot Värnamo skall ockuperas för att stanna vid ett av stickspåren på gamla Sulfatfabrikens område. Tågvärden protesterar högljutt, men då lyfter våran Stenmark på störtloppsglasögonen och borrar sina plirande pepparkaksögon i lokföraren och säjer på sin norrländska dialekt: ”Dä ä bar å åk!”

Väl framme i det gamla anrika Götafors vallas gruppen runt i den flerhundraåriga industrialismens vagga med de röda tegelbyggnaderna som de vackraste konstverk. Prinsessan Viktoria, som sedan barnsben har tvingats besöka hela rikets fabriksområden suckar och smiter iväg för att kuttra i mobilen med Prins Daniel, Mikael Persbrant spanar med sina isblå ögon ut över fabriksområdets många järnvägsspår och viskar för sig själv: ”Här skulle till och med Kommissarie Martin Beck virra bort sig bland sidospår!”

Vår författarinna tittar djupt i det stora sodakaret inne i sulfatfabriken och förundrad, ryser hon till och utbrister: ”Det måste ha funnits en filial till helvetet här….”
Efter rundvandringen tackar Alice Åström alla deltagarna för en mycket trevlig dag, samtidigt som hon vinkar över gamla E-4an bort mot sitt hus och sin familj.
Johnny Takter känner historiens vingslag och solidaritetens andedräkt och försöker sig på att spela ”Internationalen”

Dag tre, Ostens dag.
Den härjade travkusken Takter är i sitt esse denna dag, äntligen ska han få se hästar och det är inte vilka hästar som helst!

På travbanan kryllar det av cirkusfolk och cirkusdjur och dagens begivenhet är de vita lipizanerhästar som dresserats att galoppera baklänges runt travbanan, dragande varsin plymbeprydd sulky, där dagen till ära iklädda paljettbeströdda trikåer våra politiker får åka med.

Viktoria står med ett knippe morötter vid vinnarcirkeln och ropar käckt: ”ViVa! ViVa!”
Marklund har fått tag på en mikrofon uppe i speakertornet och med beslöjad röst viskar hon: ”Det finns ett särskilt stall i helvetet för …” Där bryts hon av den rådige storslalommästarens råd till hästen i vinnarhålet: ”Dä ä bar å åk!”

Johnny Takters eggande munspelstoner i den gamla schlagern ”Gamle Svarten” får alla hästarna att vänta på varandra och går i mål samtidigt.
Ulf Abrahamsson applåderas av femton silverskimrande sälar i slutscenen.

Dag fyra.
Berry Liljas dag, som ler förtjust och påminner TV-tittarna om sitt engagemang i frågorna runt Hjortsjön, varför han nu tänker genomföra ett projekt, utformat och instiftat av några herrar, boende runt Hjortsjön. Projektets namn är Hjortsjöns Oceanografiska Sällskap och ursprungsidén var följande: …att sjösätta ett skepp med fullständiga internationella rättigheter när det gäller utskänkning hela dygnet, roulettspel och taxfreee-handel. Enda kruxet för detta genomförande var att Hjortsjön inte betecknas som internationellt vatten…
Inga problem, fem av Berrys kamrater for till Polen för att långt ute på Östersjön hissa ner varsin tiolitershink och ta med sig detta internationella vatten hem till Vaggeryd och hälla detsamma i Hjortsjön.

Fartyget väntas vara på plats i tidig morgonstund på Berrys dag. Tyvärr hade han inte läst igenom projektets handlingsplan ordentligt, skutan som skulle trafikera vår lilla sjö var i själva verket en oceanångare av värsta dimension, vilket tydligt och klart framgått i texten från Hjortsjöns Oceanografiska Sällskap.

När deltagarna nu står på Fenix brygga för att tillsammans med kronprinsessan välsigna den sjösatta skutan tronar detta slagskepp över hela sjön, utsikten till andra sidan skyms helt och hållet av detta vidunder, överskottsvattnet svämmar över men Prinsessan Viktoria, som ridit ut stormar värre än den här, slungar champagneflaskan med sina vältränade armar tills den krossas mot skrovet av rostigt svenskt stål.

Det är i sista sekunden för en svallvåg lyfter upp och föser iväg vår prinsessa långt upp mot Torsbovägen, men då kastar sig Liza Marklund i det svarta vattnet för att rädda vår blivande regent.

Hon säger inte ett ord om rummet i helvetet.

Kaptenen på skeppet tvekar när han ser tumultet, men våran Stenmark står som en pistvakt på bryggan och vrålar till den förvirrade kaptenen:”Dä ä bar å åk!”

Johnny Takter spelar en käck version av ”En sjöman älskar havets våg.”

Med dessa toner i TV-rutan ser vi hur Mikael Persbrant flyter runt vid badplatsen i sin ljusa, långa överrock med ett Gunvald Larssonleende på sina sensuella läppar.

Dag fem. Thore Ohlssons dag.
Han sitter på staketet vid Bäckalyckans vackra, gröna gräsmatta och visar med handen mot föreningshuset som under många år representerat IOGT-NTOs nykterhetsparoller och föreningens ständiga kamp mot alkoholens skadegörelse.
Nu våras det för nykterhetsrörelsen och Thore är nöjd att få presentera sin specielle gäst: Mikael Persbrant, som nu ska bli ett levande bevis på att alla kan omvändas till ett nyktrare leverne, bara man vistas i rätt miljö.

Persbrant skrider fram till Thore Ohlsson i sin långa ljusa poplinöverrock och delar sedan ut metspön till deltagarna. Nu ska det fiskas forell i den glatt porlande bäcken. Efter fiskafänget tillredes en läcker måltid som intages ute på altanen.

Drycken, Godtemplardricka, serveras av en leende vacker Persbrant. Efter maten ska alla samlas vid lekplatsen för att åka karusell.

Det visar sig att kugghjulen verkar vara i undermåligaste laget, risken är överhängande att karusellen kan lossna från fundamentet och sväva iväg som ett flygande tefat om den får rejäl fart.

Braaaak! Karusellen lyfter!
Ve och fasa!
Tänk om den snurrar ut mot motorvägen!

Våran Ingemar, den lugne norrlänningen har utsatts för värre faror, han säjer: ”Dä ä bar å åk!”

Och över hav och land den kvällen svävar våra politiker och hedersgästerna, fastnaglade vid varandra i riktig innerlig karusellgemenskap.

Liza Marklund piper: ”Finns det nån särskild landningsbana i helvetet?” alltmedan travkusken spelar på sitt munspel ”Helan går” i melankoliska molltoner.

…och som genom ett trollslag landar våra TV-stjärnor mjukt med sin karuselltrissa framför Ritz konditori och i slutvinjetten ser vi Berry med armen om kronprinsessan. De ropar: ”Vi i Vaggeryd! ViVa!”

Våran Stenmark rabblar en sista gång sin enda replik: ”Dä ä bar å åk!”
Bengt inflikar lyckligt:”…till Ålaryd!”
Thore hjälper Persbrant att ta bort en fiskekrok från den långa överrocken och tillsammans gör de segertecknet.
Alice och Marklund sjunger samfällt: ”Det finns en särskild i Paradiset som heter Vaggeryd”.
Johnny Takter rider på Ostens axlar, spelandes ”Man ska leva för varandra” och alla vaggerydsbor håller armarna om varann och stämmer in unisont.

Så lever de lyckliga i alla sina dar.

Valhälsningar

Anne Johansson

Skrivet av Dan Damberg