Vår natur och kulturkrönikör Dan Damberg har tittat närmare på den biologiska mångfalden.
Biologisk mångfald, del 10
Biologisk mångfald, del 10, en natur- och kulturkrönika i 49 bilder
från vår närmiljö och om överraskningar, där och när man minst anar
det. Krönika nummer 700!
Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd under juni månads sista
vecka år 2015. Bilderna är som vanligt klickbara!
Välkomna till min 700:e natur- och kulturkrönika under åren och på
adressen http://gamla.skillingaryd.nu/Natur/index.natur.html kan ni
läsa samtliga dessa krönikor, som till dags datum innehåller upp emot
15 000 bilder med tillhörande texter.
Bilden visar en hel äng full av arten strätta, ”Angelica sylvestris”, i
full blom, och är tagen i närheten av Hagshult i södra delen av
Vaggeryds kommun.
Bilden visar ett antal frodiga bestånd av vår största ormbunke safsa
eller kungsbräken, ”Osmunda regalis, och är tagen i Häråns vattenfall
vid Fryele kvarn, öster om Hörle.
”Inga underverk äro större än de minsta”, uttryckte sig Carl von
Linné, och bilden visar en art vägbi i familjen ”Halictidae” på en
blommande åkervädd.
Det finns över 4 000 olika arter vägbin kända i världen varav ett
femtiotal är påträffade i Sverige.
Solvändan, ”Helianthemum nummularium”, blommar rikligt i de fina
ängarna vid Bjälkön mellan Skillingaryd och Vaggeryd.
Gräset rödven, ”Agrostis capillaris”, växer riklig bland annat utmed
vägkanter och gör verkligen skäl för namnet ”röd”.
Stenskvätta, ”Oenanthe oenanthe”, är en fågel som numera placeras i
familjen flugsnappare, ”Muscicapidae”.
Bland spiréablommorna hittar jag en liten glansbagge, på latin
”Cychramus luteus” som ingår i familjen glansbaggar, svenskat namn
saknas.
Gullregn, släktet ”Laburnum”, vacker och doftrik i full blom, dock är
hela växten giftig, särskilt fröna och äter man frön eller blommor blir
man illamående och kräks, vid större mängder kan man till och med
bli medvetslös.
Tigerlilja, ”Lilium lancifolium”, är en art i familjen liljeväxter och
förekommer naturligt i Östra Kina, Korea och Japan på gräsmarker
med humusrik jord på mellan 400-2500 meters höjd.
Bondpion, ”Paeonia festiva”, är en hybrid i familjen pionväxter
mellan bergpion och turkisk pion.
Bilden visar arten Skunk Meadow-rue, ”Thalictrum revolutum”, en art
i släkter rutor, ”Thalictrum”, med ursprung i östra och södra USA,
numera ofta i våra trädgårdar.
Forsärla, ”Motacilla cinerea”, fotograferad vid häckningsplatsen i
Ålaryd väster om Skillingaryd.
Forsärla, ”Motacilla cinerea”, fotograferad vid häckningsplatsen i
Ålaryd väster om Skillingaryd.
Pricknattljus, ”Oenothera rubricaulis”, fotograferad i full blom vid
järnvägsstationen i Skillingaryd.
Denna lilla näpna vildkanin eller europeisk kanin, ”Oryctolagus
cuniculus”, räknas som ”Nära hotad”, ”NT”, i världen men inte i
Sverige. Bilden är tagen i Smördalen i Skillingaryds södra delar.
Bildens gulvial, ”Lathyrus pratensis”, är en ört i familjen ärtväxter,
”Fabaceae” och ibland kallas den ängsvial. Arten har tidigare även
kallats ängslatyr, vele och vedel. Bilden är tagen i Smördalen i
Skillingaryds södra delar.
Ytterligare ett av skogens väsen blev synligt i Smördalen i
Skillingaryds södra delar, för den som äger fantasi att vilja se,
naturligtvis.
Bildens tallmätare, ”Bupalus piniaria”, är en fjäril i familjen mätare,
”Geometridae”, vars larver lever av tallbarr och ibland gör stor skada.
Bildens skogsnätfjäril, ”Mellicta athalia”, är en fjärilsart som ingår i
släktet ”Mellicta” och i familjen praktfjärilar ”Nymphalidae”.
Plötsligt en dag fick Skillingaryds dämme fint besök i form av en
bläsand, ”Anas penelope”, som är en simand som häckar i de
nordligare områdena av Europa och Asien, främst på taiga, men även
mer sällsynt vid kuster och slättsjöar längre söderut.
Bildens buskskvätta, ”Saxicola rubetra”, vilket betyder ” trivs vid
stenblock och björnbärsbuskar”, trivs också vid Skillingaryds dämme.
Stor blåklocka, ”Campanula persicifolia”, är en art i familjen
klockväxter ”Campanulaceae” och den blir ofta omkring 50
centimeter hög och trivs på lerig och gärna något kalkhaltig mark.
Bilden är tagen vid Skillingaryds dämme.
Ofta hittar man stor blåklocka växande på lövängar, backar och andra
liknande platser eller som här, för första gången, vid Skillingaryds
dämme.
Här blommar bredkaveldunet, ”Typha latifolia”, där honblommorna
sitter samlade i det nedre tjocka axet, kolven, medan hanblommorna
sitter samlade i det övre tunnare axet. Bilden är tagen vid
Skillingaryds dämme.
Det finns många olika prästkrageliknande växter i den svenska floran,
det vill säga, blommor med vita strålblommor och gula diskblommor
och denna art heter baldersbrå, på latin är namnet ”Tripleurospermum
perforatum”, fordom även kallad surkulla eller ogräsbaldersbrå.
Gulkämpar, ”Plantago maritima”, växer mest vid kuster där de är
vanliga på strandängar och betade stränder men finns ibland i inlandet
vid vägkanter, som här vid Statoil i Skillingaryd.
Borsttåtel, ”Corynephorus canescens”, är ett gräs som vanligtvis växer
på sandiga kustmarker men här är den fotograferad vid Götaströms
gamla järnbruk vid golfbanan i Skillingaryd.
Dubbeltrasten, ”Turdus viscivorus”, har genomfört ännu en lyckad
häckning vid Götaströms golfklubb i Skillingaryd, där bilden är tagen.
Krollilja, ”Lilium martagon”, är en växtart i familjen liljeväxter som
förekommer naturligt från södra, centrala och östra Europa till
nordvästra Turkiet, Kaukasus, västra Kina, Mongoliet och Sibirien.
Den växer i gräsmarker och öppna skogar, vanligen i halvskugga, upp
till 2 300 meter över havet men även i trädgårdar som här på bilden.
Kungsljus, ”Verbascum thapsus”, har bland annat varit använd som
hostmedicin och som facklor, då man doppade stjälkarna i tjära.
Fyrkantig johannesört, ”Hypericum maculatum”, vars äldre namn
mannablod kommer av de krossade blomknopparnas röda färg.
Myskmalva, ”Malva moschata”, förekommer sparsamt till tämligen
allmänt i södra och mellersta Sverige, den växer vanligen på torr,
kulturpåverkad mark, ofta i backar och vägkanter. Bladen doftar
mysk, starkare om man gnuggar dem lite.
Det gamla svenska namnet desmeros omtalas redan av Carl von Linné
som skriver att namnet användes i Östergötland.
Desme är ett äldre ord för mysk och det förekommer också i andra
växtnamn, såsom desmeknopp, ”Adoxa moschatellina”.
Ängsblombock, ”Stenurella melanura”, är en skalbaggsart i familjen
långhorningar ”Cerambycidae” och kryper här omkring på en
åkervädd, ”Knautia arvensis”.
Bilden visar antingen arten stor pärlemorfjäril, ”Argynnis aglaja” eller
allmän pärlemorfjäril, ”Argynnis adippe”, födosökande på en
åkervädd, ”Knautia arvensis”, på norra delen av Skillingaryds
skjutfält.
Sädesärla, ”Motacilla alba”, är en fågel som tillhör familjen ärlor och
piplärkor och den häckar i större delen av Europa och Asien och delar
av norra Afrika.
Tallört, ”Monotropa hypopitys”, är en växtart i familjen ljungväxter
och den är en parasit som saknar förmågan att bilda klorofyll och är
därför blek och gulaktig. Bilden är tagen i trakten av Torarp i
Svenarums socken i Vaggeryds kommun.
Vuxna huggormar, ”Vipera berus”, blir vanligen upp till 65 centimeter
långa, men enstaka exemplar på drygt 100 centimeter har påträffats i
Sverige.
Honan blir ofta större än hanen och är som regel brun med mörkare
brun teckning.
Många faktorer påverkar huggormsgiftets toxicitet, bland annat
ormens ålder, storlek och kondition. Giftmängden ökar ju längre tid
som förflutit från närmast föregående utdelade bett. Bettet kan även
för människan få allvarliga följder.
Bildens huggormshane är fotograferad vid Karagömmorna i
Svenarums socken i Vaggeryds kommun.
Kontakta alltid sjukhus eller vårdcentral om du blivit biten av en orm.
Glansbagge, ”Cychramus luteus”, i familjen ”Nitidulidae”,
glansbaggar, kryper omkring på arten kråkklöver, ”Potentilla
palustris”. Bilden är fotograferad vid Karagömmorna i Svenarums
socken i Vaggeryds kommun.
Hultbräken, ”Phegopteris connectilis”, är en växt tillhörande familjen
kärrbräkenväxter och artens ormbunksblad växer en och en istället för
i en klunga som annars är vanligt bland ormbunksväxterna. Bilden är
fotograferad vid Karagömmorna i Svenarums socken i Vaggeryds
kommun.
Bildens art parksallat, ”Cicerbita macrophylla”, är en storväxt, flerårig
ört som bildar utlöpare och växer i stora, täta bestånd med ljusgröna,
vegetativa bladrosetter och höga blomstjälkar.
Parksallat är en ursprungligen rysk art, vilken odlats som
trädgårdsväxt och den har förvildats och naturaliserats på
kulturpåverkad mark på flera håll i Syd- och Mellansverige precis som
här i Svenarums hembygdspark i Vaggeryds kommun.
Hjortron, ”Rubus chamaemorus”, är en art i familjen rosväxter,
”Rosaceae”, där frukterna, som är fruktförband är bildade av ett flertal
mindre stenfrukter, som först är gröngulaktiga, sedan klart röda,
därefter orange och vid mognaden gula.
Hjortronfrukten har ett flertal dialektala namn, såsom hjorten, hjolterr,
joter, hjärtebär, jalbär, jolbär, molter, multer, myllte, multebär,
myrbär, mosabär, snotterbär, snåtterbär, snotter, snåtter, snottra,
snåttra, snottron, snåttron, snötterbär, sopp, soppon, kartblad och
naturligtvis hjortron.
Bilden är tagen vid Munkehatt i ”tresockenröset” mellan Svenarums,
Hagshults och Tofteryds socknar i Vaggeryds kommun.
Tallvitmossa, ”Sphagnum capillifolium”, växer i ljusa och något
fuktiga tallskogar som här vid Munkehatt i ”tresockenröset” mellan
Svenarums, Hagshults och Tofteryds socknar i Vaggeryds kommun.
Björkmussling, ”Lenzites betulina”, växte på en gammal björklåga
inte långt från kiosken i Gölstorp i östra delen av Vaggeryds kommun.
Trollsmör, ”Fuligo septica”, varianten ”candida”, växte vid
vattenkällan Hoen strax norr om Strängsbo i nordvästra delen av
Vaggeryds kommun.
Den nyligen döda taltrastungen låg bredvid en gammal varggrop på
väg ner till en stenbro över ett smalt sund mellan Tväsjöarna.
En stenbro som bland annat var byggd av ett gammalt hällkistelock,
platsen är i trakten av Ekornahult i nordvästra delen av Vaggeryds
kommun.
Mosstrollsmör, ”Fuligo muscorum”, växte vid vattenkällan Hoen strax
norr om Strängsbo i nordvästra delen av Vaggeryds kommun.
De gula kantarellerna, ”Cantharellus cibarius”, har kommit och årets
svampsäsong bedöms att bli bra. Bilden är tagen i trakten av
Ekornahult i nordvästra delen av Vaggeryds kommun.
Fickbålsmossa, ”Pellia epiphylla”, växte rikligt invid vattenkällan
Hoen strax norr om Strängsbo i nordvästra delen av Vaggeryds
kommun.
Avslutningsbilden i denna min 700:e natur- och kulturkrönika visar en
torvmossemätare, ”Arichanna melanaria”, som satt alldeles genomblöt
i det kalla och intensiva regnet invid Drottningbron inte långt ifrån
Sonarp i Svenarums socken, norr om Hok i Vaggeryds kommun.
På återseende mot nästa 700!
Hejdå Dan grattis till din 700:e krönika. Som vanligt intressant att läsa och vackra. Ser fram emot dina nästa 700 krönik.