En gång om året kommer folk springande i rasande fart genom Vaggeryds centrala delar. Än en gång har orienterarna flyttat in från skogen och intagit Vaggeryds centrum.
De kom från både öst och väst, Wales och Dubai och de hade ett gemensamt mål i sikte – målplatsen för Vaggerydssprinten på Lillakullas pulkabacke.
Deras intryck från Vaggeryd finns relaterat på annan plats, men vi kan sammanfatta det med ”mycket väl godkänt” från ett numera avdankat betygssystem. Kanske var det det kompakta formatet som tilltalade många. Med störtloppet nedför Lillakullas branta nordsida som grädde på moset.
Vägen till starten i morgonsolen längs Ellen Nybergs promenad på sydsidan av Kvarndammen gick heller inte av för hackor.
Själva banstråket utgick från den lilla bollplanen bakom Missionsparken som en gång i tiden anlades för SMU av Sven ”Gliet” Eliasson. Via två broar tog sig deltagarna över Lagan och sedan blev det en tur genom bebyggelsen i Vaggeryds östra och centrala delar med Knutpunkten och pocketparken vid Pumpen som hållpunkter. Därefter samlades deltagarna in vid Södra Park-bron för en sista sväng över Lilla Kulla fram till målet mitt i pulkabacken.
185 löpare kom till start och det är inte så pjåkigt för en sprinttävling utanför sprintsäsongen. Men Vaggerydssprinten hade förtjänat en bättre deltagarsiffra.
Det var annorlunda förr. På många sätt. Det var här den allra första stora skidtävlingen genomfördes i Vaggeryd. Året var 1942 och kyleffekten i nordanvinden beräknades till – 40. Det var cirka 60 grader varmare den 24 augusti 2013.
När Dennis Frisk, intresserad åskådare vid dagens tävling, var kartritare och banläggare för en tävling med samma målplats för 52 år sedan kom det cirka 1 000 deltagare. Då behövde man inte bekymra sig om bebyggelsen på Södra park. Där villaområdet i dag breder ut sig fanns då inte en byggnad. Men det fanns å andra sidan varken walesare eller folk från arabiska halvön på startlinjen.