Christoffer Orre debatterar individanpassad skolgång.
Individanpassad skolgång – för varje barns bästa
Föreställ dig detta scenario: Det är mattelektion i klass 3A på Fågelforsskolan i Skillingaryd. Vid en av bänkarna sitter en mycket begåvad pojke som heter Pelle. Till skillnad från de andra i klassen, som kontinuerligt tragglar sig igenom den tjocka matteboken, är Pelle klar för längesedan.
För att, på ren svenska, döda Pelles tid, får Pelle istället i uppgift att hjälpa sina klasskamrater. Han suckar mycket ofta och stampar rastlös med foten medan de andra sitter med nedböjda huvuden. Istället för att ge Pelle en ny mattebok, med svårare tal som möjliggör hans talang att växa ytterligare, försöker läraren trycka ner Pelle på samma nivå som hans klasskamrater.
Varför ska Pelle behöva känna att han inte kan få utvecklas till fullo, när han har potential att växa sig stor inom matematiken? Det finns en djup orättvisa i att exempelvis inte tillåta en sådan matematisk begåvning att utvecklas fullt ut, om eleven så önskar. Denna orättvisa grundar sig främst i jantelagen: Detta cementerade påfund som i flera decennier har hindrat individer med olika talanger från att utvecklas.
Margaret Thatcher lär ha sagt: ”Låt våra barn få växa sig starka – vissa starkare än andra, om de har förmågan att göra det. Det vinner alla på.” Jag kan inget annat än hålla med.
Moderata Ungdomsförbundet verkar för en skola som omfamnar alla. Vi verkar för en skola där det är en självklarhet att alla ska få utvecklas utefter sina förmågor och där alla har möjligheten göra det i sin egen takt. Vi verkar för både spets- och hjälpmöjligheter. Vi vet att alla individer är olika; tänker olika och lär sig olika och därmed ser vi det som en självklarhet att alla barn och ungdomar ska få en mer individanpassad skolgång.
Jag tror att vi kan skapa en friare, rättvisare och mer individanpassad skola.
Jag tror att vi kan skapa en skola som betonar individen – det gynnar i slutändan Sveriges välfärd.
Jag tror på Sverige, jag tror på kunskap men jag tror framförallt på framtiden. Upp till kamp för framtiden – för Sveriges bästa!
Christoffer Orre, Moderata Ungdomsförbundet
Du har inte tänkt på hur MÅNGA mål Pelle når genom att hjälpa sina klasskamrater?
Att förklara de matematiska termerna för en kamrat gör att han befäster kunskaperna än mer genom att sätta ord på dem så att någon annan förstår!
På detta sätt når han mycket längre än att traggla i mattebok efter mattebok eller det kanske är KVANTITET och inte KVALITET som du eftersträvar med svensk skola??
Du har inte tänkt på hur MÅNGA mål Pelle når genom att hjälpa sina klasskamrater?
Att förklara de matematiska termerna för en kamrat gör att han befäster kunskaperna än mer genom att sätta ord på dem så att någon annan förstår!
På detta sätt når han mycket längre än att traggla i mattebok efter mattebok eller det kanske är KVANTITET och inte KVALITET som du eftersträvar med svensk skola??
Intressanta tankar, även om jag anser att din uppfattning om hur matematikundervisning lämpligast ska bedrivas är en aning föråldrade.
Men för att kunna göra dina idéer om att ge alla elever större utmaningar möjliga så tror jag att man först och främst måste ge skolan mer resurser. Som det ser ut nu har lärarna fullt sjå med att vara rastvakt, vara matvärd, gå på olika möten. Den tiden som blir över till planering läggs därför först och främst på att se till att varje elev klarar av att nå målen. Att planera hur man ska göra för att ge de duktiga eleverna hamnar i skymundan.
Men anställer man fler lärare och fritidsledare på skolan så frigörs tid som lärarna kan planera lektioner på. Då blir det helt plötsligt möjligt att även fundera på hur man ska kunna ge även de duktigaste eleverna möjlighet till utmaningar.
Intressanta tankar, även om jag anser att din uppfattning om hur matematikundervisning lämpligast ska bedrivas är en aning föråldrade.
Men för att kunna göra dina idéer om att ge alla elever större utmaningar möjliga så tror jag att man först och främst måste ge skolan mer resurser. Som det ser ut nu har lärarna fullt sjå med att vara rastvakt, vara matvärd, gå på olika möten. Den tiden som blir över till planering läggs därför först och främst på att se till att varje elev klarar av att nå målen. Att planera hur man ska göra för att ge de duktiga eleverna hamnar i skymundan.
Men anställer man fler lärare och fritidsledare på skolan så frigörs tid som lärarna kan planera lektioner på. Då blir det helt plötsligt möjligt att även fundera på hur man ska kunna ge även de duktigaste eleverna möjlighet till utmaningar.
Härlig diskussion om skolan och dess viktiga arbete – nämnligen det att möta varje individ där den befinner sig. Detta är skolans stora utmaning och det handlar om att även den duktiga eleven skall få nya utmaningar som stimulerar till utveckling. Alla vinner om vi har några som lyckas nå lite längre än alla andra. Vi är olika som individer och måste få vara så även i skolan.
Jag ser fram emot en fortsatt diskussion om skolan – det är bra att en av samhällets viktigaste uppgifter lyfts och samtalas om.
Härlig diskussion om skolan och dess viktiga arbete – nämnligen det att möta varje individ där den befinner sig. Detta är skolans stora utmaning och det handlar om att även den duktiga eleven skall få nya utmaningar som stimulerar till utveckling. Alla vinner om vi har några som lyckas nå lite längre än alla andra. Vi är olika som individer och måste få vara så även i skolan.
Jag ser fram emot en fortsatt diskussion om skolan – det är bra att en av samhällets viktigaste uppgifter lyfts och samtalas om.