Duveleds gravfält

Vår natur-och kulturkrönikör Dan Damberg har besökt Duveleds gravfält.

Duveleds gravfält

Duveleds gravfält, en natur- och kulturkrönika i 5 bilder om ett
järnåldersgravfält, numera under motorvägen vid Duveled mellan
Skillingaryd och Vaggeryd, men här till en liten del bevarat utefter
lokalvägen mellan dessa samhällen.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd några dagar innan julen år
2014.

Socknarna i Vaggeryds kommun uppvisar den största koncentrationen
av gravar från den äldre järnåldern i Jönköpings län och merparten av
dessa återfinns i Lagandalen. Flera av gravfälten har beskrivits och
undersökts, så även Duveleds gravfält.

Under den äldre järnåldern, 500 år före Kristus till 450 år efter
Kristus, har troligen odlingen fortfarande bedrivits inom ramen för ett
långtidsträdessystem men att boskapsskötseln även varit viktig.

En stallning av djuren har kunnat påvisas inom andra delar av landet
och orsakerna till detta har varit flera men kanske den viktigaste var
att man lättare kunde ta tillvara gödseln men också att en närmare
relation mellan människa och djur skapades vilket underlättar vid
mjölkning.

Stallningen av djuren krävde vinterfoder varför ett ängslandskap växte
fram som idag tyvärr har minskat och den där typiska biologiska
mångfalden med den.

Längs en sträcka från Skillingaryd i söder till Eckersholm i norr finns
en av länets talrikare koncentrationer av fornlämningar.

Tyngdpunkten ligger i äldre järnåldern, 500 år före Kristus till 450 år
efter Kristus och vittnar om en folkrik epok i socknens historia.

Stenarna på bilden har hämtats från ett gravfält från äldre järnåldern
som låg väster härom, cirka 300 meter norr om vägporten under
motorvägen.

Bygget av den nya motorvägen medförde att gravfältet måste tas bort
och en arkeologisk utgrävning företogs därför sommaren år 1992.

För att minnas dessa människor och deras kultur har dessa stenar
flyttats hit från den ursprungliga platsen.

Gravfältet bestod av ett 30-tal stensamlingar varav 6 var så kallade
resta stenar som likt denna rekonstruktion rests i en cirkel.

Gravarna var brandgravar där förkolnade rester lagts i lerkrukor.

Bland de över 1000 fynden finns glaspärlor från Romarriket, knivblad
av järn och dräktspännen av brons.

Troligtvis bodde människorna i Duveled, gårdarna omedelbart väster
om motorvägen, då de brukade sina åkrar, vallade sina kor och getter,
jagade och fiskade.

Avslutningsbilden för denna gång får bli på ett rotsystem på en av
vind fallen gran, där de grunt växande rötterna utan pålrot saknar den
stadga som till exempel tallen har.

Här kommer några exempel på förödande stormar som drabbat
Sverige under drygt 110 år.

Julstormen år 1902, egentligen två oväder som samtidigt drabbade
södra Norrland och Götaland, där det var orkanstyrkor. Ett vittnesmål
från Ljungby säger ”Efter stormen natten den 25-26 såg skogarna ut
som ett rågfält, där lien gått fram. Flera mindre ladugårdar nedblåste
och några kreatur ihjälslogs”.

Januaristormen år 1954, flera kraftiga oväder passerade över Sverige
den ödesdigra månaden. Den värsta var en snöstorm den 3-4 januari
som drabbade sydöstra Norrland, Svealand och nordöstra Götaland.
Hela 18 miljoner kubikmeter skog fälldes.

Oktoberstormen år 1967, stormen var värst i södra Götaland, särskilt i
Skåne då 10 miljoner kubikmeter skog föll.

Orkanerna år 1969, hösten år 1969 var orkanhösten fram andra. Den
22 september drog ett oväder över Sydsverige och den 1 november
kom allhelgonaorkanen, som drabbade mellersta och östra Svealand,
Östergötland och Gotland. Hela 25 miljoner kubikmeter fälldes under
hösten, och alla skador av stormen värderades till cirka 500 miljoner
kronor, i 1969-års penningvärde.

Hösten år 1999, i slutet av november och början av december
drabbades Sydsverige av tre stormar i tät följd. Den värsta inträffade
den 3-4 december, och omtalades i Danmark som ӌrhundradets
storm”.

Gudrun år 2005, på kvällen den 7 januari kom varningar om hårda
stormbyar med orkanstyrka. Under lördagen 8 januari svepte stormen
Gudrun fram över hela södra Sverige. Först på söndagen kunde
stormens effekter överblickas något. I Götaland fällde stormen 75
miljoner kubikmeter skog. Det motsvarar 3 årsavverkningar i
Götaland. Stormen drabbade också 50 000 skogsägare, och flera
människor dog. Följderna blev långvariga, med skador på miljön och
på skogstillståndet, och med flera års svåra insektsangrepp efteråt.

Per år 2007, den 14 januari 2007 slog stormen Per till, och fällde cirka
12 miljoner kubikmeter skog och drabbade både Götaland och
Svealand.

Berit och Dagmar år 2011, i november-december var det också en
stormig tid. Adventstormen Berit följdes upp av Dagmar, som
drabbade Sverige under julhelgen. Dagmar slog främst till mot södra
Norrland och Götaland, med stor stormfällning av skog.
Skogsstyrelsen uppskattade att Dagmar fällde mellan 4-5 miljoner
kubikmeter, främst i Gävleborgs, Jämtlands och Västernorrlands län.

Simone, Hilde, Sven och Ivar år 2013, den 28 oktober år 2013 slog
stormen Simone till mot södra Sverige. Stormen hade dygnet innan
ställt till stor förödelse i nordvästra Europa, framför allt i England.
St Jude’s storm, som den kallades i England, krävde hela 17
människoliv.

I Sverige uppmättes orkanstyrkor i byarna, men medelvindhastigheten
nådde inte upp till orkanstyrka. Skogarna i Skåne, Kronobergs län,
Halland och Blekinge drabbades värst. Skogsstyrelsens preliminära
bedömning var att mellan 1,5-2 miljoner skogskubikmeter föll i
stormen.

Den 16 november år 2013 var det dags för nästa stora storm, nu i
norra Sverige. I Stekenjokk sattes ett nytt svenskt rekord i vindstyrka,
med 47 m/s i medelvind. Stormen, som fick namnet Hilde, drabbade
framför allt skogarna i Västerbottens län. Skogsstyrelsen uppskattade
att 3,5 miljoner skogskubikmeter fälldes.

När hösten gick mot vinter år 2013 kom nya stormar. Först var Sven
på plats, med kulmen den 5 december. Skogsstyrelsen bedömde att
mellan 700 000 till 800 000 kubikmeter föll i Götaland. Skåne och
Halland var värst drabbat. En dryg vecka senare, natten mot Lucia,
slog Ivar till mot Norrland och visade sig vara den tredje värsta
stormen sedan millennieskiftet. Skogsstyrelsen uppskattade att 8
miljoner kubikmeter skog föll. Värst drabbades Jämtland, men även
Västerbotten, Medelpad och norra Gävleborgs län.

I år har vi redan fått stifta bekantskap med två stormar med namnen
Svea, den 2 januari 2015 och Egon mellan den 10-11 januari 2015
vars skador på skogen ännu är mer eller mindre okända.

Gran, ”Picea abies”, kan uppnå 60 meters höjd och en ålder av över
400 år. I södra och mellersta Sverige blir den dock sällan över 200 år,
men avverkas vanligen långt tidigare.

Man har dock hittat granar på Fulufjället vars rotsystem innehar
extrem ålder då flera är över 8000 år gamla. En av dem, granen Old
Tjikko, har daterats till 9550 år gammal, vilket gör den till världens
tredje äldsta kända levande organism och världens äldsta individuella
trädklon.

Granens utseende beror delvis på jordmån och växtens läge, varav
flera sorter har beskrivits såsom gårgran, margran och hänggran.
Dessa är dock samma sorts gran, men växtsättet ger dem olika
karaktär. I Skandinavien förekommer dessutom spontana korsningar
mellan gran och tall.

Granen har, som redan nämnts, i allmänhet ytligare rotsystem,
eftersom den oftast saknar pålrot vilket tallen oftast har.

Grundvattennivån kan dock påverka rotfördelningen på djupet. I den
mån grundvattennivån är på några meters djup söker sig djupgående
rötter ned i högre grad i marken, detta gäller både gran och tall.
Rötterna går dessutom djupare ned i blandbestånd än i monokulturer.