Det är lätt att glömma det – men Lasse Berghagen har långt mer att bjuda på än Allsång på Skansen och Teddybjörnen Fredriksson.
I 46 år har verkat som artist och det firar Lasse Berghagen med att resa land och rike kring och berätta om sin enastående karriär som med tiden kommer att placera honom i svensk underhållnings Hall of Fame. Om han inte redan är där. För vi talar ju om en man som var kompis med den store Cornelis Vreeswijk, som spelat munspel med Wilhelm Moberg, som varit gift med Lill-Babs och dansat tango med Sickan Carlsson, som skämtat på scenen med Carl Gustaf Lindstedt och Roffe Bengtsson, som regisserats av Hasse Ekman och format Allsång på Skansen till något av en folkrörelse – eller en svensk motsvarighet till Last Night of the Proms.
Denna elitpoition har han skapat med en stor mångsidighet och en aldrig sviktande tro på egna förmågan, bortsett från den morgon 1964 när Cornelis slängde hans gitarr i Årstaviken. Men det var också den morgonen som grunden lades till hans karriär sedan Mäster Cornelis en stund senare köpt en ny gitarr åt sin unge vän.
Om allt detta berättade Lasse Berghagen i sin tvåtimmarshsow på Skillingehusscenen. Ett stycke svensk nöjeshistoria alltså, inramad av en lång rad örhängen ur den egna produktionen och berättad med gott humör, självdistans och i fint samspel med publiken som tackade med stående ovationer och flera inrop.
Det är bara en sak som framstår som ett mysterium: Hur kunde det gå så länge som bara någon vecka före föreställningen innan Skillingehus-teatern såldes ut för den här kvällen?
De som inte fångade dagen och tog chansen är bara att beklaga.
Publiken tackade med stående ovationer.
Artistens tack till publiken för en minnesvärd kväll.
Vivanne Nöjd tackade å arrangörernas vägnar med fruktkorg och kram.
WordPress
Facebook
Google+
