Erik planerar bokserie om Skillingaryd

Skillingarydsbor från framför allt uppväxtåren var i fokus i Erik Sjöbergs vårtal på torget i Skillingaryd.

Det var ett arrangemang av Skillingaryds Manskör och Frälsningsarmén, som lockade cirka 150 personer i arla morgonstund.

Sång, musik, tal och mycket sol stod på programmet när våren hälsades välkommen.

I sitt tal avslöjade Erik att han kanske kommer att börja skriva lite böcker där det framför allt kommer att handlar om Skillingaryd och det blir kanske ett och annat avslöjande. Han har inte bestämt sig ännu men man fick den uppfattningen att skrivklådan  på allvar börjat göra sig påmind. Sedan Erik slutade på VN har han inte skrivit så mycket, mest några sportreferat här på Skillingaryd Nu.

Erik berättade om uppväxtåren i Skillingaryd. Första bostaden var på Läkargatan där Bernt Hansson bor idag

Pappan Carl-Olof var den förste kommunalkamreren i Skillingaryds municipalsamhälle –  alltså före köpingsbildandet 1952. Kommunalkontoret fanns längst upp på tredje våning på Skolgatan 27. Men senare flyttades det mer eller mindre hem till familjen Sjöbergs hem.

Erik berättade minnen från hur det kunde gå till i hemmet. Kommunstyrelsen hade möte i familjens sovrum och i köket kunde det vara tekniskt kontor.

Det var inte så många anställda förutom Eriks pappa men han nämnde i sitt tal Inger Pierre och Eva-Lisa Svensson.

– Vi hade tre musikkårer på den tiden. Rune Andersson och Vernar Ahlgren ledde två av dem och i den tredje, som var Lyran, ingick Arne Nykvist. Harald Johansson, Birger Ekström med flera.

– Rättning gubbar kunde Birger skrika då och då.

Erik sa bland annat att han kunde blunda och minnas tillbaka när våren välkomnades på 50-tal och 60-tal. Namn som Carl-Erik på Carles, Abba Reen, Bertil Gölgåsarn, Helmer Comstedt, Kjell Eriksson, Kurt Gutavsson och Arne Doolk dök upp… Några av dem finns inte längre kvar i livet.

– Skillingaryd var ett lagom samhälle att växa upp i, noterade Erik.

Han tänkte på allt som fanns och inte minst idrotten, som kom att bli en viktig del i hans liv.

– Min första kompis var Ulf Gustavsson. En annan var Roland Comstedt som lärde mig röka nere vid Gropabäcken. Tyvärr fortsatte jag med det men har numera slutat.

Fotboll spelade man i de lokala pojklagen men på fritiden spelade man borta där Stockens sedan var i många år. Där låg det man kallade Ljungbergsvallen. Här spelade man med Lennart Doolk, Lasse Ryman, Stig Ryman, Karl-Olof Nilsson, Ulf Sandberg och många fler.

Sedan nämnde han många som han idrottat med eller varit ledare tillsammans, exempelvis Kjell Eriksson och Roger Wilsson.

Arbestkamrater och många fler fanns också med i berättelsen, som kanske blir en del i en kommande bok. Eller möjligen till och med bokserie. Erik tar kanske vid efter Rune Storck som skrivit många böcker om bygden men han tänker inte skriva på samma sätt utan det blir i så fall en egen modell. Han sa att blir skrivlådan påmind så…

Erik är numera 68 fyllda och bor tillsammans med hustru Karin i Halmstad. Men de besöker ofta Skillingaryd då de har många barn och barn på orten.

Att han inte bor i Skillingaryd längre kunde han inte ge något direkt svar på men han sa i dag som Mecka Reen brukade säga på frågan var för just han hade flyttat från Vaggeryd till Skillingaryd:

– Jag kan i alla fall längta till Skillingaryd, det kan inte ni som bor där.

Så hurrades för vårens ankomst innan det var dags för avslutande sång och musik.

Frälsningsarmén var på plats och närmast Ing-Marie Andersson.

På plats på torget. Både husse, matte och den fina hunden.

Solen värmde och även sång, musik och tal.

Våren har gjort sitt intåg.

Manskören är numera en av arrangörerna av vårens välkomnande.

Många på plats för att hälsa våren välkommen.

Så var det dags för Erik Sjöberg.

Det blev många minnen från Eriks sida.

Bengt Olsson, trogen medlem i Frälsningsarmén.

Och man lyssnade…

…och lyssnade.

Även medlemmarna i Manskören kunde koppla av lite och få ta del av Erik Sjöbergs tal.

Skrivet av Per Bunnstad