Fågelfors kraftstation i Skillingaryd, del 2

Vår natur- och kulturkrönikör Dan Damberg har besökt Fågelfors kraftstation.

Fågelfors kraftstation i Skillingaryd,
del 2

Fågelfors kraftstation i Skillingaryd, del 2, en natur- och kulturkrönika
i 14 bilder om naturen och kulturen nedom vallen.

Text och foto, Dan Damberg, Skillingaryd i mitten av februari 2015.
Bilderna är klickbara.

Det är lågvatten i den gamla åfåran vid Fågelforsdammen och den
gamla granen i mitten i bakgrunden vilar på en nästa 20 år gammal
mykologisk hemlighet. Äntligen tänkte jag!

Vid vadstället där jag tänkt gå över ån hade strömstaren slagit till för
att leta husmaskar vilket gjorde att jag var tvungen att vänta en stund
på min tur, vilket gjorde att jag tog några fina bilder på den lilla
bäckaprästen.

Strömstaren jobbade hårt och lyckosamt och tog upp den ena
husmasken efter den andra som den skickligt med några hastiga
”ruskningar” frigjorde från det skyddande skalet.

Mycket riktigt, trådtickorna, ”Climacocystis borealis”, var tillbaka för
första gången sedan nästan tjugo år tillbaka.

Det var en mycket kall decemberdag som jag första gången fann dem
och var då tvungen att ringa till min gamla matematiklärare och natur-
och miljökollega Barbro Otterstedt från Värnamo för att få
artbestämningen konfirmerad.

För säkerhets skull tog vi ett beläggsexemplar och skickade upp till
Johan Nitare i Jönköping, mannen bakom boken ”Signalarter”, och
han bekräftade också fyndet.

Dessa trådtickor var dessutom angripna av en snyltsvamp vid namn
rödsnylting, ”Hypomyces aurantius”, vilket utgjorde en spännande
kombination.

Trådticka, ”Climacocystis borealis”, är en svampart som först
beskrevs av vår egen Elias Fries, och fick sitt nu gällande namn av
Kotl. & Pouzar 1958. Enligt Catalogue of Life ingår Trådticka i
släktet ”Climacocystis”, och familjen ”Fomitopsidaceae”, men enligt
Dyntaxa är tillhörigheten istället släktet ”Climacocystis”, och familjen
”Hapalopilaceae”.

Kotl. & Pouzar – Frantisek Kotlaba är en tjeckisk mykolog och
botaniker född den 20 maj 1927 i Vlastibori nära Sobeslav i
nuvarande Tjeckien.

Kotl. & Pouzar – Zdeněk Pouzar är en tjeckisk mykolog född den 13
april år 1932.

Trådtickans släkte ”Climacocystis” står morfologiskt nära övriga
hattbildande, ettåriga och monomitiska arter i släktet ”Oligoporus”,
men har till skillnad från dessa välutvecklade, något tjockväggiga och
i toppen kristallförsedda cystider.

På bilden växer trådtickan även på de gamla och kraftiga granrötterna
som eroderats rena från humus, mår och sand som ingår i
podsolprofilen.

En monomitisk svamp är endast uppbyggt av en typ av hyfer medan
en dimitisk svamp består av två sorters hyfer.

Kristallförsedda cystider är sterila celler i hymeniet och hymenium är
termen för det sporbärande vävnadslagret i svampars fruktkroppar.

Trådticka, ”Climacocystis borealis”, har hattar som är mellan 5-15
centimeter stora, upp till 4 centimeter tjocka samt solfjädersformade.

De är fästade vid substratet, underlaget, med en avsmalnande, fotlik
basaldel och växer ofta taktegellagda, de har dessutom en tunn, något
vågig, kant.

Som ung är trådtickan påfallande saftig, men blir med tiden hornartat
skör och lätt. Ovansida först trådig till borsthårig, efterhand med kala
partier och tovade, styva hår, torra hattar har ofta radiära strimmor.

Nedom stubben är det mängder med spårstämplar efter rådjur som har
kalasat på de saftiga trådtickorna.

Färgen är i början gräddgul till beigegul, men både hatten och de
kantiga till oregelbundna porerna färgas på äldre exemplar mörkare
halmgula. Köttet är trådigt, vitt till gräddfärgat, tvåskiktat och upp till
2 centimeter tjockt, smaken är mild dock ej matsvamp.

Trådtickan koloniserar ofta i stora mängder stubbar, högstubbar och
rötter av gran, precis som här, både i sluten och i öppen barrskog,
ibland även på hyggen. Arten uppträder relativt tidigt i
successionskedjan.

Trådtickan liknar framför allt vissa hattbildande arter i släktet
”Oligoporus”, men dessa växer i allmänhet inte så sällskapligt.

En avsmalnande, fotlik basaldel finns också hos gropticka,
”Oligoporus guttulatus”, som dock är tunnare och vanligen större,
samt hos den mer vitaktiga bittertickan, ”Oligoporus stipticus”, som
vid ett smakprov smakar starkt bittert.

Trådtickan växer framför allt på gran men också ibland på tall,
svampen bedöms som tämligen allmän och dess utbredning är mer
eller mindre i hela Sverige.

Trådtickorna på bilden tror jag är angripna av parasitsvampen
rödsnylting, ”Hypomyces aurantinus”, och denna svamp startar som
en gul beläggning för att senare övergå till något rödare färg.

Vid en högstubbe av en gammal gran invid ån fann jag rikligt med
svampen plattdyna, ”Nemania serpens”.

Plattdynan, ”Nemania serpens”, är en svampart som ingår i släktet
”Nemania” och i familjen kolkärnsvampar.

Kärnsvampar eller ”Pyrenomyceter”, är en gemensam benämning på
sporsäckssvampar med perithecier, det vill säga, slutna oftast
päronformiga fruktkroppar med en öppning i toppen.

Kärnsvamparna omfattar i första hand klassen ”Sordariomycetes”,
med cirka 800 olika arter i Sverige, bland annat dynsvampar, såsom
bildens plattdyna, men även gömmingar, kolvsvamp, larvklubbor,
mjöldryga, nästingar, snyltingar och stubbhornssvampar.