Fågelforsdammens östra strandmiljöer

Vår naturkrönikör Dan Damberg har besökt Fågelforsdammen. 

Fågelforsdammens östra strandmiljöer

Fågelforsdammens östra strandmiljöer, en natur- och kulturkrönika i
19 bilder från dammvallen i söder, nordost om Skillingaryd, till
Götarp, söder om Vaggeryd, i norr.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd, på 2014 års andra dag.

Fågelforsdammen är en sjö i Vaggeryds kommun i Småland som ingår
i Lagans huvudavrinningsområde.

Sjön har en area på 0,847 kvadratkilometer och ligger 186,5 meter
över havet. Sjön avvattnas av vattendraget Lagan.

Vid provfiske har bland annat abborre, braxen, gers och gädda fångats
i sjön.

Gärs, ”Gymnocephalus cernuus”, är en fisk i ordningen abborrartade
fiskar som lever i sött och bräckt vatten.

Gärsen blir upp till 30 centimeter lång, men den är oftast mindre.
Kroppsformen påminner om abborrens, men båda ryggfenorna är
sammanvuxna.

Ovansidan är fläckig i brunaktiga och grönaktiga färger och buksidan
är blekgul eller brunaktig. Fenorna är inte annorlunda färgade än
resten av kroppen men är utrustade med en gifttagg. Huvudet har ett
antal slemfyllda gropar, vilket har gett fisken det alternativa namnet
snorgärs.

Fisken lever i djupare sjöar eller i långsamt rinnande vattendrag,
särskilt där botten är lera, sten eller sand men kan också gå ut i bräckt
vatten.

Gärsen lever av djurplankton samt fiskägg och bottendjur som
insektslarver och musslor. Den har ett känsligt sidolinjesystem som
gör att den kan finna föda nattetid och i grumligt vatten

Gärsen påträffas i Skandinavien utom Island och större, västligare
delen av Norge. Vidare finns den söderöver till Frankrike och österut
till Kolymafloden i Sibirien, vissa anger dock att det östliga
utbredningsområdet sträcker sig ända till Stilla havet. Den har nyligen
inplanterats i Övre sjön och Michigansjön i USA, dock med mindre
lyckat resultat.

Gärsen leker på grunt vatten, ofta i stora stim, under april till juni.
Honan kan lägga upp till 6 000 ägg i form av långa band. Äggen, som
sjunker till bottnen, kläcks efter ungefär en vecka.

Larven är pelagisk i omkring 2 till 3 månader, under vilken tid den
lever av djurplankton. Fisken blir könsmogen vid ungefär 2 års ålder,
och kan bli upp till 6 år gammal.

Fågelforsdammen ingår i det delavrinningsområde som SMHI kallar
för ”Utloppet av Fågelforsdammen”. Avrinningsområdets medelhöjd
är 211 meter över havet och ytan är 13,92 kvadratkilometer men
räknas de 16 delavrinningsområdena uppströms in blir den
ackumulerade arean hela 276,48 kvadratkilometer.

I söder ser man de två utloppen från Fågelforsdammen, till vänster den
”fria forsen” och till höger utloppet till de tre turbinerna, här ser man
också taket på turbinbyggnaden.

Lagan som avvattnar avrinningsområdet har biflödesordning 2, vilket
innebär att vattnet flödar genom totalt 2 vattendrag innan det når havet
efter 198 kilometer.

Delavrinningsområdet består mestadels av skog, cirka 63 %.
Avrinningsområdet har 0,55 kvadratkilometer vattenytor vilket ger det
en sjöprocent på 2,7 %. Bebyggelsen i området täcker en yta av 2,68
kvadratkilometer eller 13 % av avrinningsområdet.

Bilden är tagen åt norr och visar en sedan länge död pil, i bakgrunden
till vänster skönjer man Götaström och den lilla badplatsen.

Bilden visar tre vårtiga röksvampar, brunpudrade av sina egna sporer,
väl inbäddade i hakmossa, björklöv och visset fjolårslöv.

På östra sidan av Fågelforsdammen, mitt emot Götaströms Golfklubb,
finns några mycket vackra små sandkullar bevuxna med tallar där
”sydvästen” blåst bort stora delar av rotsystemens skyddande
sandlager.

Hade inte tallen haft sin kraftfulla pålrot så hade flertalet av dessa
tallar med sina vackert skulpterade rotsystem för länge sedan fallit ner
i dammens vatten.

Angående de svenska namnen tall och fur anger C. F Nyman redan år
1868, att på marker där pålroten fritt kan utvecklas blir,

”Furan hög och rak, medan der berg eller styf lera icke tillåter sådant,
uppkommer en kortare, marigare och krokigare Tall. Det är detta det
olika utseendet hos trädet som de båda olika benämningarna i
allmänhet motsvara”.

”Furan det högresta mastträdet

med kronan som en utsiktskorg i toppen

spanar över vårt ändlösa innanhav av gran

där vi år från år och våg för våg

intill döddagar kan räkna hur gran försvinner bland gran.”

Ur ”Furan” av Harry Martinson, Tuvor, år 1973.

Denna fura sträcker ut en ”arm och hand” och ser ut som om den
behöver hjälp av en närstående tall för att kunna stå kvar och inte
försvinna ner i dammens mörka vatten.

Bildens violticka, ”Trichaptum abietinum”, är en art i
basidiesvampsordningen ”Polyporales”. Dess läderaktiga fruktkropp
kännetecknas av porskiktets violetta färg. Fruktkroppen kan breda ut
sig som en tunn skorpa över ved eller vanligen, som här, bilda tunna
hattar, vilkas ovansida är ljust gråbruna.

Violticka är en tidig så kallad rötare på främst fallna granar, men kan
även angripa länge lagrad ved. Dess mycel bryter ned splintvedens
lignin och cellulosa och bildar så kallad fläck- eller hålröta. Arten är
vanlig i hela Sverige.

Här tränar ingenjörstrupperna på att lägga ut pontonbroar, enligt
principen ”Fatta, säkra, lyft”. Pontonbro är en bro bestående av en
brobana av trä eller metall som stöder på ett antal pontoner, till
exempel flottar eller timmerbäddar.

Brotypen används för enklare broar för gångtrafik och för tillfälliga,
vanligen militära, broar för fordonstrafik.

Det är ingen brandrök utan istället rök från fabriksskorstenarna på
Götafors industriområde söder om Vaggeryd.

Platsen kallar jag Götarp och den ligger alldeles söder om Södra park i
södra delen av Vaggeryds samhälle.

De tre stenarna har inhuggna mer eller mindre kvadratiska tecken
inhuggna, gammalt eller nytt, tyvärr vet jag inte, notera särskilt den
högra stenens stora kvadrat. Hör av Er ni som vet mer!

Den gamla torpskylten i koppar, bara några meter från förra bildens
stenar, säger

”123 Vägabo 1.14 III”.

Götarp bjuder på mycket vackra naturmiljöer med en rik flora och
fauna. En vandring här i vårens och sommarens tider erbjuder den stor
biologisk mångfald.

Att studera stenarnas skorplavsflora och mossflora är riktigt roligt
men ha tålamod för det är minsann inte en lätt uppgift, ibland ”lyckas
man arta, ibland inte”.

Mossorna har förmodligen utvecklats tidigt i landväxternas historia,
men är ändå sällsynta som fossil. De äldsta kända mossorna är
levermossor från yngre devon för cirka 375 miljoner år sedan. De är
besläktade med bållevermossor i den nulevande ordningen
”Metzgeriales”.

De äldsta säkra fynden av nålfruktmossor är från krita för 145-100
miljoner år sedan. Vissa sporer från silur, 444–416 miljoner år före
nutid, och devon, 359-416 miljoner år före nutid, har jämförts med
sporer av det nu levande släktet ”Anthoceros”.

De tidigaste formerna av bladmossor är från karbon för cirka 360
miljoner år sedan. Fossil från Asien visar att ordningarna ”Bryales”
och ”Sphagnales” var väletablerade under perm för cirka 260 miljoner
år sedan.

I yngre avlagringar från tertiär och kvartär, vilket är de senaste 65
miljoner åren, är bladmossor relativt vanliga.

Bildens något gulgröna mossa som mycket effektfullt fyller ut
sprickor och ojämnheter i stenen heter kakmossa, ”Hedwigia ciliata”.

Den gamla holken har förmodligen haft många hyresgäster genom
åren, kanske både knipa och kattuggla eller varför inte en ekorre. Se
min krönika ”Duger det åt fåglar så duger det åt mig, sa ekorren, en
naturkrönika i 4 bilder om en inte så vanlig hyresgäst, Skillingaryd i
juli 2009”.

Bilden visar svampen vedplätt, ”Dacrymyces stillatus”.
Fruktkropparna är kuddlika och 1-5 millimeter breda. Dessa är
orangegula och geléartade i väta, mörkare gulröda och fasta i torka.
Svampen bildar ofta täta samlingar på multnande barr- och lövved
under hela året. Vedplätten är mycket allmän i hela landet och är ingen
matsvamp.

Avslutningsbilden för denna gång visar troligtvis svampen
mjöltrattskivling, ”Clitocybe ditopus”, som eventuellt kan utgöra en
förväxlingsrisk till trattkantarellen men trattskivlingen har tunna
skivor och inte åsar på undersidan som trattkantarellen.

Mjöltrattskivlingen växer i blandskog ofta sent på säsongen, här är det
den 2 januari 2014 vilket väl får betraktas som sent på säsongen, eller
kanske till och med tidigt på nästkommande säsong.

Slut för idag, tack för idag!