Katarina von Bredow funderar nu allvarligt på att flytta på grund av den ökande främlingsfientligheten.
Katarina som bott i Östbo/Västbo i många år bor nu strax utanför Rydaholm, i samhället Hjortsberga. Hon är helt enkelt chockad över att Sverigedemokraterna fick 25 procent av rösterna i detta samhälle.
– Hjortsberga har varit otroligt vänligt mot mig. Jag har fantastiska grannar och Hjortsbergaskolan jobbar hårt med att betona allas lika värde. Men det hindrar inte att jag är chockad och besviken över den småsinthet som uppenbarligen döljer sig under den polerade ytan. Jag har rest mycket i världen. Jag har sett, mött och pratat med så många som drömmer om att få säga vad de tycker – eller bara få mat för dagen, säger Katarina.
– Jag kommer aldrig att tycka att vi som har råd inte ska dela med dem som inte har det. Det är inte enkelt att hitta ett bra sätt att ta emot och hjälpa andra, men att det är svårt är ingen godtagbar ursäkt. Och det där snacket om att hjälpa på plats är … Så dumt att jag inte finner ord! De som har tagit sig ända till oss har nått långt långt förbi möjligheten att få hjälp ”på plats”. De ville inte detta. Det är ingens dröm att överge allt. Ingens dröm att sälja allt man har, lämna sin familj och sätta sig i en livsfarlig överlastad båt över Medelhavet. Vi är här. Vi har råd. De behöver hjälp. En dag kanske det är jag som behöver den hjälpen.
– SD har sina rötter i nazismen, i Bevara Sverige Svenskt. Minns ni det? Det är de som nu är ”rumsrena” och framröstade. Att vända ryggen till har inte hjälpt. Att den ena skandalen efter den andra om järnrör och uttalanden som skulle ha fått andra partier att pulvriseras har inte heller ändrat något. Nu är de här. Och mina grannar, var fjärde människa jag möter när jag går på morgonpromenad med min hund, har röstat på dem. Jag tänker ta striden. Nu får de vara med. Nu får de svara. Nu får de tala om hur de har tänkt.
– Jag vill förstås att våra gamla ska ha det bra, att skolan ska vara bra (och inkluderande!), jag kan också förstå rädslan. Men det är ingen ursäkt, berättar Katarina, som nu planerar att flytta till Södra Torp i Rydaholm.
Jag kommer aldrig att tycka att vi som har råd inte ska dela med dem som inte har det, säger Katarina von Bredow. Arkivbild
Men – det är väl bara att flytta om hon känner det så. Det är ganska övermaga att inbilla sig att hon skulle lämna ett så märkbart tomrum efter sig. Det är säkert ett mycket effektivare sätt att få framgång för sin sak om hon istället för en dialog. Kanske ställa upp i nästa kommunalval?
…Jaha?