Förvånade över SKL:s utspel

Lars-Åke Lagrell från Jönköping med flera debatterar ”SKL:s utspel mot idrotten är fel och förvånande”.

Det är med förvåning vi finner att representanter för Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) anklagar svensk idrott för att medverka till att resurser ska tas från skola, sjukvård och äldreomsorg i kommunerna till det som beskrivs som idrottens ”anläggningskrav”. Det är en vrångbild som vi har svårt att förstå. Det bör vara politikerna som ska ställas till svars för vilka prioriteringar de gör i sin verksamhet, inte idrotten.

Tidigare har SKL överlämnat alla prioriteringar avseende anläggningsfrågor till de enskilda kommunerna och det har i de flesta fall fungerat utmärkt.

Elitidrotten (som större delen av vårt lands befolkning uppskattar) styrs inte av kommungränser, inte av länsgränser och med den internationella konkurrens som råder styrs den inte alltid ens av nationsgränser.

Alla kommuner kan inte ha elitidrottsanläggningar i alla idrotter och det är de kommunala politikernas uppgift att göra en prioritering. I den ska naturligtvis inte bara elitidrott ställas mot kommunens basuppgifter.
Alla idrotter består av självständiga föreningar – med egna stadgar, egna styrelser, egna årsmöten och ambitioner, samt eget ekonomiskt ansvar.
Idrottens krav (antagna vid olika typer av medlemsmöten) riktas inte mot kommunerna, utan mot den egna idrottens medlemsföreningar. Kraven riktas mot de föreningar som vill vara med i den högsta eliten i sin idrott.

SKL-representanter vill få allmänheten att tro att ”förbunden” sitter och beslutar om det som sedan kommunerna ska betala. En förening som deltar i en lagidrott bestämmer själv var den ska spela. Det finns inget som säger att den inte kan vara beredd att åka till en anläggning som uppfyller de krav som man har varit överens om är rimliga och nödvändiga.

När regelverken beslutas inom en idrott är det nästan undantagslöst elitföreningarna som sätter upp de krav som riktas mot deltagande föreningar i den aktuella idrotten. Riktade mot dem själva!
När man hyr en anläggning – oavsett om det är av en kommunal anläggningsägare eller någon annan – är man naturligtvis medveten om att man har ett hyresavtal att utväxla med anläggningsägaren och en hyra att betala. Finns det någon elitförening som inte har en planhyra?

Det är de lokala politikerna och inga andra som svarar för de prioriteringar som ska göras i den kommunala verksamheten, inte idrottens företrädare. Den lokala beslutsprocessen (som naturligtvis innehåller överläggningar mellan alla berörda parter) har fungerat bra och det kommer den att göra i framtiden också.

Sverige har demokratiska politiska val vart fjärde år. Där röstar medborgaren på vilken politik man vill att en kommande regering ska föra på riksnivå. På det kommunala planet röstar vi också på det eller de partier som vi tror har den bästa politiken för invånarna. Majoriteten avgör sedan prioriteringarna. Det kan innebära satsning på idrottsanläggningar – eller annat. Där diskuterar föreningarna med beslutsfattarna i den egna kommunen. I partiernas valmanifest återfinns löften som man ger väljarna. Det är ett bra system, eftersom det också innehåller det man inte vill göra.

Svensk och internationell idrott står utanför partipolitiken. Vi försöker påvisa fördelar med en satsning på idrott, som nästan 50 procent (4,5 miljoner personer) av Sveriges befolkning har kontakt med på olika sätt. Att en aktiv fritid både ger stimulans, bidrar till bättre hälsa, skapar ett roligare och mer innehållsrikt liv är knappast överdrifter. I ett allt mer segregerat samhälle, och där många ungdomar tenderar att vara fysiskt inaktiva, är idrotten viktigare än någonsin.

Vi är sex specialidrottsförbund som inte känner igen den bild som framförts av SKL. Övervägande delen av vår verksamhet bygger på aktiva ungdomar, ideella insatser, helt utan ersättning för nedlagt arbete, i allt från planskötsel, tvätt, transporter till ledarskap. En viss del av vår verksamhet har dock en kommersiell inriktning.

Exemplen den senaste tiden handlar enbart om denna elit, vilket bara är en mycket liten del av idrotten.
Men vad vore Leksand utan ishockeyklubben, Mjällby utan fotbollen – för att inte tala om Edsbyn utan bandyn? Relativt små orter som tack vare idrotten finns på Sverigekartan. Eller vad vore Helsingborg utan HIF, Karlstad utan Färjestad, Halmstad utan Drott, Umeå utan IKSU och Västerås utan VSK och Norrköping utan Dolphins?
Elitidrott skapar också ett enormt engagemang, stolthet på orten och genererar ofta skatteintäkter som ofta täcker kostnaderna.

SVT har också gjort flera reportage om idrottens arenakrav, byggda på en enkät till kommunalråden landet runt. Där framställer man idrottens arenakrav som orimliga och att de måste ställas gentemot kommunernas ”baskrav”, det vill säga att skola, sjukvård och äldreomsorg i första hand ska fungera och prioriteras.

Inte en enda idrottsklubb tycker att idrotten ska prioriteras före kommunernas ”baskrav”. Och det är givetvis inte idrotten som ska göra dessa prioriteringar, utan politikerna!
Det är de lokala politikernas fulla ansvar för kommunernas prioritering av de skattemedel de får in. Vi försöker tala för idrottens del, andra talar om sin del och sina behov. I demokratisk ordning accepterar vi de val som görs.

Självklart har alla rätt att kritisera flera av de beslut som tagits när det gäller vissa anläggningar, inte minst när det gäller arenor som får svårt att generera relevant verksamhet eller när det gäller stora felkalkyler. För detta är dock politikerna ansvariga, inte klubbar och idrottsförbund.

Svensk idrott har varit framgångsrik trots relativt sett få antal invånare. De flesta idrotter har internationella mästare i sina led, både tidigare och nu. Sverige har världen över ett mycket gott rykte som idrottsnation och det ger landet, och dess kommuner, en god PR. Tyvärr så har vi dock ofta sämre anläggningar än de flesta länder i Europa som vi konkurrerar med…

Vår ambition är att föra svensk idrott framåt, både avseende bredd och elit. Vi är övertygade om att den är betydelsefull för både individ och samhälle. Hur detta prioriteras i relation till andra samhällsuppdrag är våra politikers ansvar, på uppdrag av oss alla som väljare.

Håkan Ramsin
ordförande Svenska Bandyförbundet
Hans von Uthmann
ordförande Svenska Basketbollförbundet
Lars-Åke Lagrell
ordförande Svenska Fotbollförbundet
Hans Vestberg
ordförande Svenska Handbollförbundet
Lars-Gunnar Tjärnquist
ordförande Svenska Innebandyförbundet
Christer Englund
ordförande Svenska Ishockeyförbundet

Lars-Åke Lagrell. Arkivbild